Sömnlös

När Mia Kankimäki inte kan sova ligger hon och tänker på "nattkvinnor". Hon tänker på Karen Blixen, Osa Johnson, Isabella Bird, Ida Pfeiffer, Mary Kingsley m.fl. I 40-års åldern stod dessa kvinnor inte längre ut med de liv de levde utan gav sig ut på livsfarliga upptäcktsresor. I boken "Kvinnor jag tänker på om natten" betättar Mia K om några av dessa äventyrare.

För att kunna skildra dessa kvinnors bedrifter ger sig Mia K själv ut och reser i deras fotspår. Resorna finansierar hon genom att sälja sin lägenhet, dra ned på sina utgifter och söka stipendier.

"Flicka i röd mössa" 
Vera Nilssons porträtt av Karen Blixen

Först i raden av modiga kvinnor kom Karen Blixen. Det är inte huvudpersonen i "Mitt Afrika" som skildras utan det är en ensam och sjuk, ofta sängliggande Karen Blixens hårda liv Mia K berättar om. När jag hade läst färdigt avsnittet om Karen B tittade jag än en gång på filmen "Mitt Afrika" och inser hur romatiserad och idylliserad filmen är men det är väl därför den är så bra (vem vill se filmer om elände och sjukdom). Att Karen B, när hon sjuk och utblottad återvänder till Danmark i 50-års åldern, lyckas skapa sig ett tredje liv som uppburen författaren är beundransvärt.

Efter Karen Blixen får vi läsa om den ena modiga kvinnan efter den andra. Alla gav de sig på 1800-talet ut i världen på vådliga, strapatsrika resor. När de kom tillbaka hem skrev de bästsäljare om sina äventyr. Idag är  alla utom Karen Blixen bortglömda men de har i alla fall var sin Wikipediasida.

Vissa sömnlösa nätter tänker Mia K inte på upptäckresande utan på konstnärer.

Hon tänker bl.a. på
Sofonisba Anguissola, som på 1500-talet blev elev hos Michelangelo och fick anställning vid spanska hovet och...

Lavinia Fontana, välutbildad konstnär, mor till 11 barn och ensamförsörjare till hela familjen och ...

Artemisia Gentileschi, "feminist" som glömdes bort i nästan 400 år men "återupptäcktes" på 1970-talet. "Susanna i badet" målade Artemisia när hon var 16 år. 

Judith halshugger Holofernes

Alla konstnärerna det berättas om i "Kvinnor jag tänker på om natten" hade pappor som lät dem studera.

Bra grepp att välja ett antal kvinnor ur historien - kvinnor som trots knappa ekonomiska förutsättningar gör vad de drömt om och lyckas men sina föresatser - och ge dessa kvinnor "upprättelse". "Kvinnor jag tänker på om natten" var både intressant och spännande men blir tyvärr enformig i längden. Kvinna efter kvinna passerar förbi och det blir svårt att skilja dem åt men så dyker Yayoi Kusana upp och Kusana kände jag faktiskt till. Hon, konstnären som har prickar som sitt signum, såg jag på Modera museet för några år sedan och hon gjorde verkligen intryck.

Trots att jag gillade boken och blev  imponerad både av kvinnornas bedrifter och det jobb Mia K lagt ned borde hon ha begränsat sig - nu blev det tyvärr för många att imponeras av och det tog udden av berättelsen.