Lucy

När Lucy börjar jobba som au pair hos en familj i USA flyttar hon till en helt ny värld. Hon får bo i en storstad där husen har stängda fönster. Hon flyttar till en plats där solen skiner men inte värmer och man äter gammal mat. Lucy längtar hem men när hon skriver till sin mamma berättar hon hur bra allt är i hennes nya "hem".

I Jamaica Kincaides bok "Lucy" får vi möta den tonåriga Lucy som just flyttat från "övärlden" Antigua till New York. Hon är både naiv och klarsynt. Även om det inte är Lucys dagbok vi läser så är det den unga Lucys berättelse, skriven på ett mycket lättläst, lite barnsligt sätt men det är en text full av undertoner. Det är en berättelse med detaljer om Lucys liv under hennes första år som au pair New York och i sommarhuset vid de stora sjöarna.

Lucy är känslig - känslig för nyanser, känslig för stämningar. Hon är osentimental och hon är rolig.

"Allting förblir på samma sätt och ändå är ingenting det samma". 

Hon inser att allt är sig likt. Spelar ingen roll om man flyttar över halva jorden - sitt förflutna bär man med sig och blir inte kvitt. Och i hennes förflutna ingår relationen till mamman - en relation som är allt annat än bra. Överlag är hennes relationer till människor mycket avvaktande, nästan hatiska. Hon tycker inte om sin mamma, inte Mariah, frun hon jobbar hos, inte ens sina pojkvänner tycker hon om men hon älskade "sitt" minsta barn. Lucy vill vara osårbar. Det är kanske därför hon har så svårt att knyta an och ge sig hän.

Vi, alla fem i vår nya bokcirkel, som vi först kallade "Birkabok" men sen gav namnet "Bok5an", gillade "Lucy". En utmärkt bokcirkelbok som vi gav högsta betyg.