Syskonen

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag läst en bok med så många miljöbeskrivningar som i Tessa Hadleys bok "Syskonen"  - nya bokcirkelns tredje bok.

Miljöskildringarna är vackra och detaljrika men på tok för många och för långa -  ibland till och med svåra att förstå eller vad sägs om "Två gamla hästar lunkade fram till ett stängsel för att betrakta henne, spetsade öronen inför ljudet av hennes röst vilken måste framstå som en fånig, glänsande tråd dragen över deras dags stumma yta". Vackert men vad betyder det?

Boken "Sykonen" handlar om fyra syskon som träffas i sina morföräldrars gamla hus för att bestämma om de ska behålla huset och rusta upp det eller sälja det. De har satt av tre veckor för att bestämma sig och det är väl oundvikligt att det blir konflikter från och till när de bor under samma tak men i det stora hela fungerar det ändå hyfsat.

Semestern (=boken) mal på, ganska mycket går på tomgång men på slutet förändras allt och boken blir riktigt bra. Då, under de sista trettio sidorna, händer det mer än det gjort på de tidigare 270. Att boken avslutas så förträffligt  gör att slutomdömet blir bra.

Författaren har tidsmäsdigt delat upp texten i nutid, dåtid och nutid - bra och intresant grepp. Det man funderar på i "nutid" får delvis sin förklaring i "dåtid". Jag gillar också att så mycket lämnas över till läsaren att fundera på. Vad jag däremot inte gillar är de konstiga ord som finns här och där. Ta t.ex. ordet "bukolisk". Inte många som vet vad bukolisk betyder och förmodligen inte en själ som använder det idag och vem vet vad ordet "selkoller" står för - inte jag och inte Wikipedia. Varför använder översättaren sådana ord?

Sammanfattningsvis var det en helt okej bok med en bra avslutning.