Inte min grej - längre

Nu har jag snart gått klart ännu ett år på Birkagården och lärt mig massor om Italien, dess historia och dess kultur.

Kulturdelen har huvudsakligen ägnats åt konst men två timmar i veckan har varit avsatta för musik. Det finns massor med italienska kompositörer att lära känna - en av dem är Puccini, han med Tosca.

Först berättade vår lärare om Ps liv, sen tittade vi på en filmatisering av operan Tosca (inspelad på plats Rom vid rätt tidpunkt på dygnet) och i går var vi på operan och tittade på Tosca "live".

Vi satt högst upp, precis under taket. I blickfånget fanns en stor pampig ljuskronan men till scenen var det mycket långt.

Det var inget fel på akustiken. Jag hörde hur bra som helst och imponerades av all sång men benen satt som i ett skruvstäd. Oj, så trångt det var och oj, så ledbruten jag blev.

Bestämde mig för att aldrig mer gå på opera om jag måste sitta så illa som jag satt igår. När hela kroppen domnar bort och nacken värken blir det inget utrymme kvar till att njuta av musik. I fortsättningen får det bli parkett - kosta vad det kosta vill.