Språkförbistring

Vår andra dag i Spanien skulle vi göra en utflykt till staden Segovia - då gällde först tunnelbana sen Segoviabuss.

Vi hade tagit till ordentlig marginal för biljettköp men oj så krångligt och svårt det var och ingen fanns det att fråga. Till slut förbarmade sig en annan passagerare och vi kunde köpa 10 biljetter.

Nästa svårighet blev Segoviabussen. Den första buss som hade platser kvar skulle inte gå förrän fyra timmar senare. Vi hade tagit reda på när bussarna avgick och bestämt när vi skulle åka men att bussarna kunde vara fullsatta "fanns inte på karta".

Våra svårigheter har till stor del berott på att engelska verkar vara ett okänt språk för många spanjorerna - inte ens de som säljer biljett eller guider som hjälper folk på stationerna känner till detta germanska språk. Det kändes som ett äventyr att få till en resa till Segovia.

När vi köpt bussbiljetter för att resa nästa dag tittade vi runt i Moncloa (hållplats för Segoviabussarna) en stund. Sen gällde det att få kläm på hur vi skulle ta oss tillbaka till centrum. Mycket svårt det också men inte omöjligt för rätt som det var klev vi på en buss. Då visade det sig att de biljetter vi köpt inte gällde på den här linjen. Men har man laddat upp med kontanter löser sig allt i Madrid. När vi, lite senare, skulle byta buss blev det till att använda sig av kontantkassan igen. Vi måste trots allt ha missat något väsentligt när det gäller Madrids kommunikationssystem.

Isabella II

Snygg gatuskylt

Resten av dagen gick åt till att utforska de centrala delarna Madrid som Plaza de Mayor, Puerta del Sol med flera plazor.

När vi, på kvällen, skulle beställa middag slog språkförbistringen till igen. Vi blev minst sagt överraskade - lika överraskade som vi blivit när vi insåg att våra nyinköpta bussbiljetter inte gällde.

Vi hade beställt soppa med pilgrimsmusslor!