Dårskaper i Brooklyn

Huvudkaraktären Nathan, i Paul Austers bok "Dårskaper i Brooklyn", har fått cancer och vill leva sina sista år i Brooklyn, där han bodde som ung. Han har slutat jobba, skiljt sig och köpt lägenhet i stan. På sin nya plats i livet vandrar han omkring på dagarna. Han äter på samma restaurang varje dag och blir förälskad i en servitris från Pueroto Rico.

En söndag går han in i en smörgåsaffär och beställer en bagel med kanel och reagan (skulle varit kanel och russin) och expediten svarar "Tyvärr vi har inga sådana. Vad sägs om pumpernixon i stället?" Detta roliga och briljanta svar gav vår huvudperson idén till "Den mänskliga dårskapens bok". Boken ska bli hans pensionärsprojekt. Där ska han skriva upp varje dumhet, varje fadäs, varje pinsamhet, varje idioti, varje blunder, varje klantighet han begått under sin långa och brokiga karriär som människa. Nathans bokprojekt tycker jag kan jämföras med mitt lilla pensionärsprojekt - att blogga även om det (bloggandet) inte blir lika roligt.

Prospect parc

Lägenheten vår huvudperson köpt ligger invid Prospect Parc där vi tillbringade en dag när vi bodde i Brooklyn. Jag känner mig nästan lite familjär både med parken och med Brooklyn efter att ha bott i området flera dar.

Brooklyn bridge

Vår Brooklynbo har kommit på kant med sin dotter. Trots att han tycker om henne irriteras han på att hon har sin mors sätt att "uttrycka sig med enbart plattityder - alla dessa utslitna fraser och begagnade idéer som fyller den samtida visdomens avskrädeshögar."

En dag stöter han på sin systerson i en bokhandel och livet vänder till det bättre. Han har fått en vän att äta lunch med, han har sitt bokprojekt och hans cancer har läkt ut. Undan för undan utvidgas hans vänskapskrets och livet blir på nytt värt att leva. Ja, livet blir ett stort äventyr i denna roliga, spännande, välskrivna politiska roman.

Vad vill då Paul Auster säga med sin skröna - för han vill väl något mer än att bara roa sina läsare för stunden. Jag tror hans budskap är: "Ge inte upp!" Även i det mörka finns ett ljus. Allt kan ändras till det bättre men frågan "om det är det goda eller det onda som vinner" kvarstår.

Vi träffades på Moderna museet en solig men kylig dag i april och diskuterade "Dårskaper i Brooklyn". Moderna var ett utmärkt kafé för bokcirkelsamtal. 

Alla cirkeldeltagarna gillade boken. Vi tyckte den var både rolig och tankeväckande. Några av oss tyckte den slutade i moll men på den punkten var vi inte ense.

Ps
Här kommer ytterligare ett citat från "Dårskaperna" som kan vara bra att känna till om och ifall någon vill resa västerut.
"Man får aldrig erkänna sig skyldig till en offentlig prutt. Det är den oskrivna regeln, den strängaste av alla inom den amerikanska etiketten".

När jag skrivit klart om "Dårskaper i Brooklyn" läste jag att Paul Auster avlidit i cancer.