Med lagom mycket packning i nästan 30⁰ värme klev vi på sovtåget för att åka första etappen på vår Englandsresa. Jag har åkt sovvagn några gånger förut bl.a. till Lofoten och till Peking (men den gången startade jag inte i Stockholm). Vid varje tillfälle har jag tänkt att det här är nog sista gången för maken till obekvämt resande är svårt att uppbring - smala, dåliga sängar, otroligt trångt i sovkupén och ett skramlande utan dess like.
Vi satte oss i restaurangvagnen och åt en trist rapp. Vid niosnåret när det började mörkna gick vi och la oss. Sen låg vi timma in och timma ut i en ramlade och skramlade vagn utan att kunna somna.Klockan fem ringde väckarn, då hade jag nyss slumrat in. Det var dags att äta frukost och göra oss klara för att kliva av tåget i Hamburg - ville inte hamna i Berlin.
Men tåget var en och en halv timma försenat så vi fick inta sängläge ytterligare ett timma och boka nya sittplatsbiljetter till nästa etapp.
Kölnerdomen |
Resten av dan gick tågen som "på räls" ända tills vi skulle ta Eurostar - tåget som kör från Bryssel, via tunneln under Engelska kanalen, till London. Vi hade fått rådet att ha marginal i Bryssel och det rådet hade vi verkligen följt. Vi fick vänta i tre timmar innan det var vår tur. Sen ytterligare en timma för just vårt tåg var försenat men några timmar senare kunde vi kliva av på St Pancras fina station.
St Pancras, en av världens finaste stationer |
Det blev en ganska lång första resdag men vi lyckades hålla humöret uppe, gnällde inte ens, fastän vi (speciellt maken) hade blivit krassliga.
Jag förstår att folk hellre flyger till England än tar tåget för det är mycket dyrare, mycket långsammare, mycket tröttsammare och mycket osäkrare men också mycket äventyrligare och faktiskt roligare. På hemvägen ska vi sova över i Hamburg - en resa med nattåg ger lagom mycket spänning för två pensionärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar