"Å jämmer"...

 ... säger man med jämna mellanrum i februari månads bokcirkelbok, "Stora små lögner", av Liane Moriatry och "Å jämmer" var det jag också kände när jag började läsa boken.

Maken till pratig och tramsig bok är svårt att hitta. Förstod inte hur jag skulle orka läsa 400 sidor i en bok som denna. Till råga på allt var det otroligt många människor att hålla reda på.

När jag skulle låna "Stora små lögner" stod boken och väntade på mig - var bara att ta med hem (ingen väntetid) och jag insåg direkt att det här inte var "my cup of tea" men ville inte heller komma till nästa cirkelträff utan att ha plöjt igen den. Bestämde mig därför för att lyssna i 16 timmar istället för att läsa 400 sidor. Funderar på om man kan dra slutsatsen att böcker som finns att låna utan väntetid är böcker man bör undvika (klassiker undantagna).

Är man med i en bokcirkel tycker jag man ska läsa de böcker man valt - lämnade min gamla cirkel när medlemmarna slutade läsa. Känner därför ett inre tvång att läsa även när vi har valt böcker jag inte gillar. Lyssna blev en bra kompromiss.

Stora små lögner handlar om livet i en förstad till Sidney. Allt kretsar kring skolan på den lilla halvön Pirriwee och de mammor, pappor och barn som hör till skolan. Det är mycket trassel med mobbning, ensamma mammor, män som slår dina fruar, svartsjuka, otrohet och skvaller. Dessa problem ältas sida upp och sida ned. Sällan har jag läst en så trist och förutsägbar bok som "Stora små lögner". Den får en svag etta på min fyragradiga skala. Förvånande nog tyckte mina kamrater den var intressant.

Vi träffades på ett litet kafé på Wollmar Yxkullsgatan när vi skulle prata om "Stora små lögner". Kaféet var nästan fullsatt men vi lyckades hitta ett litet rum där vi kunde sitta för oss själva och prata.