Olycka

Vi, maken och jag, har tagit "semester" en vecka och åkt till Nice. Det är tredje gången vi besöker den här trevliga och mysiga stan. Sist vi var här, för sju år sedan, stannade vi i 10 dagar. Den här gången ska vi vara borta en vecka och bo i en liten lägenhet, centralt i stan.

Bageriet mitt emot vår lägenhet

Enligt väderleksprognosen ska vi få fint de först dagarna, sen ska det bli sämre. Vi ville utnyttja de fina dagarna till utflykter och gick därför ut hårt. Bestämde oss för att åka till Fondation Meight som ligger uppe i bergen, ganska nära Saint-Paul-de-Vence.

Min telefon sa att det enklaste och billigaste sättet att åka dit var att ta tåget från järnvägsstationen Nice Ville, gå av i Cagnes-Sur-Mer och fortsätta med buss 9. Lät inte alltför krånglig men...

En platan

..först skulle vi ta oss till stationen. Det skulle ta 33 minuter. Vi gick och vi gick och vi gick. När jag höll på att bryta ihop sa maken att vi snart skulle vara framme. Det var bara att gå rätt fram en bit till. Men rätt fram skymtade jag Medelhavet så jag ifrågasatte om det verkligen var rätt väg. Vi hade naturligtvis gått åt fel håll!

Här bröt jag ihop och satte mig på en soffa

När vi till slut närmade oss stationen bestämde jag mig för att gå i förväg och köpa biljetter. Jag velade runt en stund utan att lyckas få fram några biljetter i de krångliga automaterna. (Mannen framför mig sa: "Här har man universitetsexamen men kan ändå inte köpa en biljett".) Sen mötte jag en man som blivit påkörd! 

När maken skulle korsa gatan framför stationshuset hade det dykt upp en elsparkcykel och kört på honom så han for i backen.

Trots allt gick faller ganska bra. Han hade klarat huvudet men slagit höften och framförallt gjort illa handen. Vi gjorde en preliminär undersökning. När han kunde böja handleden drog vi slutsatsen att inget var brutet. Det rörde sig nog om en stukning. Vi kunde därför kliva på tåget och åka vidare.