Mattor, mattor, mattor

Vi började vår fjärde resdag med att beundra utsikten över Turkiets kust. I fjärran såg vi den grekiska ön Lesbos.

Sedan bar det av till en "mattfabrik" för visning och köp av turkiska mattor. Några av oss fick till och med väva lite grand. Vi åkte till ett kooporativ där man sålde handgjorda mattor - tätt, tätt knutna. Allt var bra upplagt. Först visade några kvinnor hur man knyter mattor. Sedan visade en man hur man utvinner silke från maskar och berättade om tillverkningsprocessen. Slutligen blev vi bjudna på te och kaffe och raki - för de som så önskade - samtidigt som vi förevisades mattor av alla de slag.

Silkesmaskar

Snygga, handgjorda mattor. Men när man bor i en "etta" finns det inte mycket plats för fler mattor - synd för de var fina och sköna att gå på. Man ska nog, innan man åker hemifrån, tänka igenom vad man behöver och vilken storlek, färg och mönster som passar bäst. Sen kan man söka efter just denna matta i en sådan här "mattfabrik". Här fanns mycket att välja bland - något för varje smak och plånbok.

Turkiska kvinnor tillverkar mattorna i sina hem. Ett sätt att underlätta för dem att bli friare och mer självförsörjande. Sedan säljs mattorna via kooporativa försäljningsorganisationer. Guiderna jobbar på provision, så även de pratar för varan. Den goda affärsidén var inte så framgångsrik i vår grupp men några mattor bytte allt ägare.

Vi åker mycket buss men har man valt en bussresa så har man. Nästan varje gång vi stannar kommer det fram en man med borste, spann och vatten och tvättar hela bussen utanpå (inte bara rutorna). Maken till rentvättade bussar finns inte ens i prydliga Sverige. Bortser man från bussarna är det dock väldigt smutsigt och skräpigt överallt.

Det byggs mycket i Turkiet, överallt ser man halvfärdiga hus. Förklaringen är, precis som i Peru, att man har ett skattesystem som gör det ekonomiskt fördelaktigt att inte färdigställa husen. Ovanpå husen ser man tunnor och solfångare - ett billigt sätt att skaffa sig varmvatten.