Pergament

Tidig morgon för avresa till Izmir där vi skulle tillbringa dagen - trodde vi. Så blev det dock inte. Tidig avresa blev det men vår guide dök inte upp utan anslöt i Izmir (kärleksproblem trodde vi resenärer) . Det blev bara en rundtur, en snabb promenad och 30 minuter egen tid - då vi passade på att prova turkiskt kaffe och äppelte. Maken gillade det svarta, starka turkiska kaffet. Sen bar det av igen....

 

... för vidaretransport till Bergama eller Pergamon. Den antika staden Pergamon, som började byggas redan 700 år fKr, var storslagen. Den låg på 350 meters höjd - inga problem för vi tog oss dit med hjälp av en bergbana.

Uppe i Pergamon möttes vi, som på alla andra historiska platser, av en massa försäljare. 

Seden vandrade vi runt ett par timmar och lät oss imponeras. Altaret till guden Zeus ära, det s.k. Pergamonaltaret, finns sedan länge i Berlin men nu vet vi var det borde stå. 

Här borde Pergamonaltaret stå

En gång i tiden såg templet till guden Zeus är ut på det här 

Vi tittade på en stor arena med plats för 10 000 åskådare och vi tittade på resterna av ett bibliotek där det en gång funnits 200 000 papyrusrullar. När biblioteket i Pergamon blev så stort att det började konkurrera med biblioteket i Alexandria slutade egyptierna skicka papyrus dit. Då uppfann Pergamonborna sitt eget "papper" - pergament. Så nu har vi lärt oss att pergament har fått sitt namn efter staden Pergamon. 

Inte långt från staden fanns ett sjukhus. De som sökte sig dit för depression placerades i en gemensam sal, runt en öppen eld. In i elden kastade man opiumblad och de ångor som bildades gjorde att nedstämdheten "botades". Efter några dagar kom dock patienterna tillbaka igen för en ny kur - allt enligt vår pratsamme guide.