Ännu mera Taikon

Höstens första bok i Gröndals bokcirkel handlade om Katarina Taikon. När vi bestämde oss för boken om Katarina visste vi inte att den också legat till grund för en film om hennes liv. Filmen skulle ha premiär ett par veckor efter det att vi diskuterat boken och det föll sig därför naturligt att vi, några stycken bokcirklare, traskade i väg till Bio Rio och tittade på den. Men trots att filmen blivit mycket omtalad och fått mycket förhandsreklam var vi inte många i salongen. 

Jag gillade filmen Taikon - tyckte den var mycket intressantare än boken. Det är inte utan att man blir imponerad av en kvinna som är så engagerad och satsar så mycket av sin tid och sin kraft för något hon tycker är viktigt. Och vilken utstrålning hon hade! Men ett sådant engagemang sliter både på personen (Katarina) och familjen.

När hon, på politisk väg, inte lyckades nå de framgångar hon ville ändrade hon taktik och inriktade sig i stället på barnen. Hon skrev en serie självbiografiska barnböcker om zigenarlivet för att försöka motverka att fördomar lever vidare. 

Jag tror det var intervjuerna med Katarinas dotter, Angelica Ström, syster, Rosa Taikon, och andra släktingar som gjorde att Katarinas liv blev mer levande och personligt i filmen än i boken. Jag tycker också att det är roligt att se filmer (gamla filmer) från tider jag själv har upplevt och har egna minnen ifrån.

Det går inte att låta bli att fundera över hur Katarina Taikon skulle agerat om hon hade varit ung i dagens Sverige med alla tiggande romer på våra gator.