På spaning

Minnet av hur en Madeleinkaka doppad i lindblomste smakar, får berättaren i Prousts "På spaning efter den tid som flytt" att

återuppväcka glömda barndomsminnen.

I april ska vi i bokcirkeln läsa första delen, de första 500 sidorna, i Marcel Prousts bok på 3000 (!) sidor.

Inte konstigt att jag nästan tog ett skutt av glädje när jag fick syn på en annons från Orionteatern där de gjorde reklam för sin uppsättning av just "På spaning ....". Jag beställde biljetter på direkten och skickade mejl till mina bokcirkelkamrater om vad som var på gång.

För att inte komma till teatern helt oförberedd (och inte förstå ett dugg) lånade jag hem Krister Henrikssons inläsning av Swanns värld (första delen av boksviten). Maken trodde att han skulle kunna föra över de 9 cd-skivorna till mp3-filer. Sen skulle vi kunna lyssna på våra i-podar. Han lyckades till 50 procent - min i-pod tillhörde inte den lyckade delen.

Därför hade jag inget val utan var tvungen att placera mig i soffan ett antal timmar och där avnjuta madeleinkakorna - direkt från cd-spelaren. Det är en ren njutning att ligga i soffan och lyssna på något intressant.

Och intressant var det - denna detaljrika skildring av en gången tid sedd ur Prousts perspektiv. Men att ligga i en skön soffa och lyssna på någon som med behaglig röst läser och läser och läser leder ofrånkomligt till allt tyngre ögonlock (oavsett hur fin och nyanserad texten än är). Så jag kan inte säga att jag, trots gott och väl en halv dag i soffan, var helt uppdaterad på bokens innehåll.

Sen gav vi oss iväg till Orionteatern och fick se en alldeles enastående föreställning. Jag är så imponerad. Vilken prestation av Nina Jeppson - denna tre timmar långa monolog. Vilken scenografi. Vilken musik.

Vad handlade föreställningen om? Svårt att säga men utan min dag i soffan skulle jag nog inte ha fattat något - nu hängde jag i alla fall med lite grand. Efter uppläsning och teater ska det bli spännande att "smaka på" boken  - tror inte jag orka läsa hela.

När teatern var slut fortsatte underhållningen med estraddebatt om musiken. Jag var imponerad av musiken men hade inte alls kunnat höra vad som spelades och se koppling mellan musik och pjäs. Den avslutande debatten gjorde att föreställningen blev ännu mer fängslande.