Bankid

Autofiktion, den genre där man blandar fakta och fantasi, brukar vara trevlig litteratur. Jan Guillous bok "Eventuellt uppsåt - att döda ortens gangsters" är inget undantag.

Min förtjusning i Jan Gs böcker började när jag en gång under förra årtusendet var på tjänsteresa i Jönköping. På väg till flygbussen råkade jag köpte Coq Rouge som jag sträckläste. Sen var det bara att fortsätta - gillade såväl böckerna om Carl Hamilton (tröttnade dock mot slutet) och serien "Det stora århundrandet" (som jag ännu inte läst klart).

I "Eventuellt uppsåt" blandar Jan G hämningslöst fakta med fantasi. Det är trevligt att läsa hans dagbok (verkar mycket nöjd med sig själv och sitt liv) kryddad med varningar om hur sårbart vårt moderna samhället är. Ponti, Jan Gs alterego, har åldrats. Han har ont och när han ramlar bryter han lårbenet. Men trots sin skröplighet ser han sånt som ingen annan ser och eftersom han "vet hur en slipsten ska dras" kan han rädda en oskyldig man från livstidsstraff.

Sensmoralen i boken är; Lita inte för mycket på ditt bankid - du kan bli blåst på den pension!