I lördags beökte vi en familjegård i Tumbatrakten och lyssnade på musik.
En av våra Birkagårdskamrater, som tillhör familjen som förvaltar den gamla gården, hade frågat om vi ville komma dit (man ville ha många besökare). Eftersom vi hade en helt vit dag, passade det bra att göra en utflykt i det fina försommarvädret.De två musikerna, Filip Draglund och Jens Lundberg, som stod för underhållningen -spelade trumpet och bandoneon. De spelade bl.a. tango komponerad av Ástor Piazzola.
Men vad är en bandoneon?
Jag hade inte en aning men tyckte det liknade ett dragspel. Musikerna förstod våra funderingar och berättade både hur och när man spelar på detta udda instrumentet. Google beskriver instrumentet på följande sätt: Bandoneon är en typ av dragspel, som konstruerades av tyska instrumentmakare kring mitten av 1800-talet, men som senare framför allt kom att bli ett mycket populärt instrument i Sydamerika, speciellt i Argentina och Uruguay, och särskilt inom tangomusiken.
Det är svårt att spela bandoneon - spelmässigt skiljer det sig mycket från dragspel. "Soundet" går i moll och passar därför bra för argentinsk tango. Jens hade lärt sig spela bandoneon på konservatoriet i Paris men han berättade aldrig varför han valt detta svårspelade instrument. Man måste nog säga att vi fick en unik upplevelse - lyssnade på något vi inte ens visste existerade.
Nästa dag var det dags att gå till valurnan som numera bara är en stor pappkartong. När vi hade "sagt" vad vi tyckte i årets EU-val gick vi vidare till Vinterviken för att titta på en annan medlem i familjen med den gamla familjegården.
Vi, maken och jag, skulle gå dit med två barnbarn men när dottern lämnade oss tog det stopp. Lillkillen ville inte alls bara vara med oss. Pappan fick kallas in.
Det var clownen Manne och hans barn Maria och Olle som uppträdde. Med enkla medel, enkla skämt och perfekt timing roade de barn och vuxna på ett fantastiskt sätt. Alltid lika roligt att titta på Manne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar