Bok5an träffades en solig, fin och blåsig dag i början av maj för att diskutera Aftonland av Therese Boman. Vi hade stämt träff på Himlavalvet och bespetsat oss på att sitta utomhus i vårvärme men hamnade i ett kafé med mycket ljud och hög ljudvolym.
Jag hade tänkt läsa Aftonland i stugan under "påsklovet" men med ett tomt glasögonfodral blev det inget läsa av - lyssna gick fint.
Huvudperson och tillika berättare i Aftonland är Karolina Andersson. Hon har gjort karriär och blivit professor vid Stockholms universitet. Hennes ämne är konstvetenskap med kvinnlig konst från sekelskiftet 1800/1900 som specialité. Men trots att hennes karriär gått spikrakt uppåt är hon inte lycklig. Professorsjobbet innebär att hon delar sin arbetsdag mellan egen forskning, handledning av doktorander och undervisning. Dessutom skriver hon artiklar i olika tidskrifter - låter rätt lyxigt (tycker jag).
Efter ha bott ihop med Karl Johan i 11 år, har hon just flyttat till en egen tvåa på Söder. Hon har inte vant sig vid att bo ensam och träffar ofta nya män. Hon längtar efter tvåsamhet och efter barn. Karolina är ensam.
Aftonland skildrar en framgångsrik singelkvinnas liv - en kvinna som ser bra ut och är intelligent. Det är en vacker och välskriven berättelse men sorglig. Ledsamt att inte en självständig kvinna med ett intressant jobb kan finna den glädje och tillfredsställse hon söker utan en man.
Att författaren Therese Boman kan mycket om konst (hon jobbar bl.a. som konstkritiker) märks tydligt - alltför tydligt. Stundtals känns boken som en lärobok i konstteori. Vet inte hur många gånger hon använder ordet manierism - för att ta ett exempel. Människorna beskrivs ofta med floskler och frågan är om en författare får skriva "billigt pris"? Men detta till trots tyckte jag boken är lyssnarvärd. Tror dock inte jag förstod vad författaren ville säga med den för det måste väl vara mer än att skildra arbete och intriger på en institution? Ville hon kanske visa att "hämnden är ljuv"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar