Bladvändare

När jag hade hört någon på "Babel" berömma Knut Hamsuns bok "Svält", som något alldeles extra, föreslog jag att den skulle bli bokcirkelns septemberbok. Det var att gå emot mina principer. Jag har aldrig velat läsa något av Hamsun p.g.a. hans nazistsympatier.

Jag beställde boken och hämtade ut den tunnaste boken i bokcirkels historia. Blev än mer förvånad när jag öppnade den och såg de gigantiska bokstäverna. Insåg att jag fått en bok i serien "lättläst" men när jag nu fått hem den, fick jag vackert läsa den - det var snabbt gjort. En riktig bladvändare. Trodde inte "Läsa lättboken" gav författaren rättvisa så jag beställde en "riktig" bok.

Svält börjar med orden "Det fanns en tid när jag gick omkring och svalt i Kristiania denna underliga stad, som ingen lämnar förrän han har fått märken av den. Inledningen avslöjar bokens hela handling.

Huvudpersonen i Svält har inga pengar, inget jobb och ingen bostad. Han lever på de honnorar han får för artiklar han skriver och det är inte många kronor. Mellan varje utbetalning är han luspank men har ändå sin stolthet kvar. Han ser ljus i minsta lilla gnista. Men det går utför. Till slut, när han utan framgång, till och med försökt panta knapparna i sin rock ser han ingen annan utväg än att tigga. När han försöker äta sågspån tar det stopp. Efter flera dagars svält blir han omtöcknad och kan inte vare sig tänka eller uppträda normalt. Han börjar hallucinera.

Vi får följa vår fattige och utsvultne "vän" när han vandrar omkring på Kristianias gator och får leva oss in i hans nöd. Trots att han förödmjukar sig vill ingen hjälpa honom. Men vi får inte veta så mycket om den hungrande mannen - inte vad han heter, inte hur gammal han är och inte varför det gått så illa för honom. Han verkar vara bildad och de artiklar han skriver är ofta bra. Vad kan ha hänt?

Svält är en annorlunda bok. Den skildrar en ensam, fattig mans kamp för livet och har ett fint språk. Det händer inte mycket men boken än ändå fängslande och trots allt elände har boken komiska detaljer.

"Det är höstens tid, mitt i förgängelsens karneval. Det har blivit inflammation i rosornas rodnad" - så kan bara en riktig författare skriva.

Eftersom det var jag som föreslagit "Svält" ingår det också att berätta lite om författaren. Kvällen innan vi skulle träffas tittade jag därför på Jan Troells film "Hamsun". En mycket fin och nyanserad film om författaren, hans äktenskap och hans åsikter. Hamsun gillade inte England. Han trodde att Tyskland var ett bra land som skulle ge Norge goda förutsättningar. Han hade inga antipatier mot judar och kunde inte förlika sig med hur tyskarna behandlade motståndsmännen i Norge men han gillade Hitler och trodde på Tyskland. Efter kriget ställdes han inför rätta och dömdes för landsföräderi. Filmen Hamsun var bra och gav mig en mer nyanserad bild av författaren till "Svält".

Vi satt i Himlen och åt en flådig lunch när vi skulle diskutera "Svält".