För några år sen gav jag mig i kast med Michael Bulgakovs bok "Mästaren och Margarita" men jag rörde ihop personerna och glömde bort handlingen - till slut gav jag upp.
När jag fick höra att filmen var mer än två och en halv timma lång blev jag dock tveksam men biogruppen bestämde sig för att hålla fast vid sitt val och träffades, som vanligt, utanför Grand på Sveavägen för att se filmen baserad på den bok ingen av oss kommit igenom.
Mästaren och Margarita är en märklig film. Mästararen är författaren som blir utsatt för censur. Margarita är han älskade och musa. Mästaren skriver en roman om Pontius Pilatus, ståthållaren i Jerusalem som ger Barabbas fri men dömer Jesus till döden.
Boken börjar med att Berlioz, ordföranden i litterära föreningen och poeten Ivan Bezdomnyj, promenerar på Moskvas gator och diskuterar om Gud existerar eller inte. Bägge är överens. De håller med om det som den kommunistsovjetiska staten bestämt - allt övernaturligt är en myt för att trycka ned proletariatet. Då dyker en tredje person upp - djävulen förklädd till artist. Han presenterar sig som Woland och säger att Berlioz, innan kvällen är över, kommer att bli av med sitt huvud.
Så håller det på. De märkligaste saker händer oupphörligen och man förstår ingenting. Vad man däremot förstår är att den som inte håller med om det staten påbjudit hamnar på mentalsjukhus, vilket Mästaren gör efter det att teaterns uppsättning av hans pjäs stängts ned.
Nästa gång kommer vi nog att återgå till våra valiga gamla tapas igen - Leoparden var inget för oss.
Mästaren och Margarita är en märklig film. Mästararen är författaren som blir utsatt för censur. Margarita är han älskade och musa. Mästaren skriver en roman om Pontius Pilatus, ståthållaren i Jerusalem som ger Barabbas fri men dömer Jesus till döden.
Boken börjar med att Berlioz, ordföranden i litterära föreningen och poeten Ivan Bezdomnyj, promenerar på Moskvas gator och diskuterar om Gud existerar eller inte. Bägge är överens. De håller med om det som den kommunistsovjetiska staten bestämt - allt övernaturligt är en myt för att trycka ned proletariatet. Då dyker en tredje person upp - djävulen förklädd till artist. Han presenterar sig som Woland och säger att Berlioz, innan kvällen är över, kommer att bli av med sitt huvud.
Så håller det på. De märkligaste saker händer oupphörligen och man förstår ingenting. Vad man däremot förstår är att den som inte håller med om det staten påbjudit hamnar på mentalsjukhus, vilket Mästaren gör efter det att teaterns uppsättning av hans pjäs stängts ned.
Filmen är pampigt, påkostat och med underbart skruvad dekor där ett 30-tals-Moskva under renovering möter ett slags föråldrad futurism - som det stod i en recension
När vi efter två och en halv timma lämnade biografen gick vi, på mitt förslag, till Leoparden och pratade igenom vad vi sett - slutsatsen blev "En fängslande men halvt obegriplig film med en dekor som inte gick av för hackor". De två och en halv timmarna, som vi ägnat filmen, hade gått förvånansvärt fort.
När vi efter två och en halv timma lämnade biografen gick vi, på mitt förslag, till Leoparden och pratade igenom vad vi sett - slutsatsen blev "En fängslande men halvt obegriplig film med en dekor som inte gick av för hackor". De två och en halv timmarna, som vi ägnat filmen, hade gått förvånansvärt fort.
Nästa gång kommer vi nog att återgå till våra valiga gamla tapas igen - Leoparden var inget för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar