Ett liv med klockor

Jag försöker leva ett klocklöst liv medan det finns andra som nästan fyller sina liv med klockor.

I dag när jag promenerade till SUSs (Senioruniversitetet i S-l) tisdagsseminarium lyssnade jag som vanligt på min Poddradio - Vinter i P1. Den här gången var det Tomas Sjödin som pratade. Ett riktigt bra program.

Tomas Sjödin har drabbats extra hårt i livet men kan trots det hitta många ljuspunkter. Han prisar vardagen - den vanliga vardagen! Visst låter det väl bra - att gilla vanligheten.

Saint-Antoin Murat i Frankrike

Tomas Sjödin har sedan några år tillbaka en stor passion för klockor - inte vanliga armbandsur utan kyrkklockor. Han är fängslad av kyrkklockornas dova, tunga klang och deras rytm. Efter den första klockupplevelsen vid Hagaparken i Göteborg har han ägnat mycket tid åt att studera detta lite udda ämne. Han har sökt upp människor med "klockkunskaper" runt hela Sverige och Europa, besökt klockgjuterier, klättrat upp och ned i klocktorn och nästan drunknat i klockor. Han har till och med fått avslutningstala på  Central Council of Church Bellringers i Berkshire (?)  på den engelska landsbygden inför entusiastiska växelringare - tala om intresse!

På nyårsafton ringer alla klockorna i domkyrkan i Göteborg (det händer bara vid några enstaka tillfällen varje år).TS hade bestämt sig för att åka dit och lyssna på denna klockkoncert. Det var inte helt populärt att lämna nyårsfesten halv tolv för att ställa sig på Kungsgatan och lyssna på domkyrkoklockorna men har man bestämt sig så har man. Fem i tolv parkerade han bilen på Västra Hamngatan, tog upp sin fickbandspelare och väntade på att det skulle braka lös. Men klockan blev tolv, hon blev två minuter över, hon blev fem över - det blev ingen klockkoncert. Han fick stänga av bandspelaren och åka hem. (Det hade blivit tekniskt fel - ett nytt tidur som klickade).

Tänk att inte ens domkyrkan, som verkligen inte lever ett klocklöst liv, kan passa tiden! Det ger lite perspektiv på att jag, i mitt klocklösa tillvaro, gör en och annan miss.