Oj, oj, oj så bra dessa böcker var. Vilka roliga och spännande liv barnen levde och så mycket frihet de hade! Vi var många ungar som gillade dessa böcker och de var verkligen en inspirationskälla i våra lekar - som också skedde i mycket stor frihet - på och runt Basungatan i Göteborg. Då, i mitten av 50-talet, var där nybyggarland med massor med ungar - nu är det ett pensionärsområde.
Jag läste alla Fem-böckerna och jag läste dem gång på gång. Jag hade till och med några egna. Med tiden blev jag av naturliga skäl lite less - jag hade liksom hört det förut (historierna upprepade sig). Men innan jag hann tröttna dök de fem engelska barnen och deras hund upp på bio. Då åkte vi buss och spårvagn in till stan och gick på "kinne". Sen avslutade vi utfärden med att gå till Bräutigams och fika. Om jag minns saken rätt kostade det 75 öre att gå på bio och 25 öre att köpa en bakelse - pengarna räckte inte till saft så vi fick dricka vatten. Jag minns inte heller att vi åt godis under själva föreställningen.
När jag en gång, senare i livet, försökte läsa om en Fem-bok, måste jag lägga den i från mig oavslutad. Så dålig! Sådant trams! Hur hade jag kunnat vara så överförtjust? Något som jag dock inte blev besviken på var miljön där många av äventyren utspelade sig - Cornwall- som vi besökte i våras.
I går såg jag en film på TV om författaren Enid Blyton (baserad på en sann berättelse) och det var ju en evig tur att denna film inte fanns på 50-talet. En sån gräslig människa och vilken mamma! Hennes barn saknade allt vad frihet hette. Enid Blyton är ännu en gammal hjältinna vars gloria hamnat betänkligt på sned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar