Finns det Internetuppkoppling i Cornwall?

Ja, det är klart att det finns men vi hittade inte ett enda Internetkaffé under vår vandring mellan den 28 maj och 7 juni. Därför kunde jag inte blogga på hela tiden.

Vi gick från St Ives till Lands End. Därifrån gick vi vissa delar och åkte buss andra, tills vi kom till Penzance. Från Penzance åkte vi tillbaka till London med en dags uppehåll för att titta på The Lost Gardens of Heligan och Eden project.

Innan vi gav oss iväg till Cornwall övernattade vi hos vår vän B i London, som hans ”Guests of honour” och tittade på finalen i Champions League (på TV) mellan Manchester och Barcelona. B vann.

Naturen

Det är betagande vackert i Cornwall och det finns vandringsstigar ”footpath” som gör att man kan vandra runt, näst intill obegränsat. Vi följde den stig som gick närmast havet, genom ett kargt och stenigt hedlandskap – hela tiden med havet vid vår sida. Finns det något vackrare än ett oändligt hav med horisonten i fjärran? Ibland gick vi på höga klippor så nära stup så det pirrade i magen men ibland gick på stigar på betryggande avstånd från havet. En gång gick vi också på en sandstrand. Vattnet var iskallt så det gjorde inget att jag hade glömt att packa ned min baddräkt. En av de vackraste platserna vi passerade, var Cape Cornwall.

Virginias Fyr?

Virginia Wolf bodde i St Ives på somrarna och jag trodde att det var fyren som fanns i St Ives, som  inspirerade henne till boken ”To the lighthouse” men det var i själva verket fyren i Godrevy som hade varit inspirationskälla. Bilden nedan visar en annan fyr som vi passerade under vår promenad.

Byar

Efter en dags vandring kom vi alltid fram till en liten by, där det fanns minst en pub och minst ett B & B. De två första nätterna sov vi på Backpackers house (vandrarhem) övriga nätter sov vi på B & B, Inn eller hotell. Det var inte helt lätt att hitta platser att övernatta på eftersom det var skollov i England och mycket var förbokat. Efter två dagar började även vi att förboka rum. Byarna varierade i storlek. En del byar var mycket små och kunde bestå av några enstaka hus, till exempel Zennor, medan det i andra byar till och med fanns hotell. Överallt i Cornwall stöter man på vackra, gamla stenhus.

Pubar

Det finns alltid minst en pub i varje by, där vi kunde ta oss en pint (halv för min del). Ibland åt vi även middag på puben. Vid ett tillfälle stötte vi på en man som tillhörde ett sällskap som reste runt i England och provade öl på pubar, de kallades Tickers. De graderade hur ölen smakade på varje pub de besökte. Resultatet av de samlade graderingarna publiceras varje år i november i en tjock ”pubbok”. Att samma öl kan smaka olika på olika pubar beror på att man jäser ölet i två omgångar en gång på byggeriet och en gång på respektive pub. Den andra jäsningen som alltså sker på puben, är avgörande för hur ölen smakar och det är denna andra jäsning som man kan säga att ölprovarna graderar vid sina provningar.

Trädgårdar; Eden

Vart och vartannat hus har en vacker trädgård men förutom de trädgårdar vi passerade hann vi också besöka två ”riktiga” trädgårdar dels The lost gardens av Heligan dels Eden projekt. Heligan är en gammal 1700-tals trädgård som har restaurerats och återställt i samma skick som den en gång hade. Eden är en helt annan typ av trädgård. Där visar man olika biotyper i stora plastbubblor och där genomför man projekt för att få oss medvetna om jordens ändliga resurser och få oss att ta hand om vår jord på ett bättre sätt. Den dag vi besökte Eden hette projektet ”The big lunch”. Då hade man dukat upp jättetrevligt i trädgården och bjöd på bröd, marmelad och saft som man gjort av råvaror producerade på Eden. Tanken var att man skulle börja prata med sina bordsgrannar under måltiden. Hela Eden ska så småningom kunna värmas upp utan att man behöver tillföra energi utifrån (men man är fortfarande beroende av kol för att få djungeln att blomma). Uppvärmningen ska ske av jordvärme från ett 4 km djupt borrhål. Vilken grej – att borra ett fyra km djupt borrhål!!

Vad lever man av i Cornwall?

Hela Cornwall har varit ett enda stort gruvfält. Överallt ser man ruiner från denna gruvindustri. Det finns, som tur är, varningsskyltar så man inte ska behöva ramla ned i de gamla tenngruvsschakten, som finns överallt. Gruvindustrin är nu nedlagd med fisket är fortfarande en levande ”industri”. Sjöabborre verkar vara det man fångar mest. När vi var i Mousehole pratade vi länge med en fiskare. Vi pratade bland annat om vad man fiskade, hur man fiskade, vilka som fiskade och hur mycket man fick betalt för sin fisk. För en medelstor sjöabborre kunde man få £10 - det uppfattades som bra betalt.

Eftersom det är så otroligt stor skillnad mellan flod och ebb såg man ofta båtar ligga uppe på torra land. Genom att ge segelbåtarna dubbla kölar kunde de också ligga direkt på stranden.

Kultur

Vi tog buss från Lands End till Porthcurno. Bussen kördes i racerfart på otroligt små och kurviga vägar. Våra bussturer var inte helt igenom angenäma. I Porthcurno finns den spektakulära utomhusteatern Minack Theater. En ensam kvinna, Rowena Cade, har i princip byggt hela teatern själv (dock med viss assistans). När vi kom fram till teatern var biljetterna slutsålda, de måste normalt bokas långt i förväg, men jag skrev upp oss på en väntelista och precis innan föreställningen började, när vi väntat i två timmar, ordnade de jättefina platser åt oss. Vi tittade på Guys och Dolls. Mycket trevligt och roligt.

Vi hade en toppenbra vandring i det ursköna Cornwall. Prova du också!