onsdag 30 oktober 2013

Slussen - ett svenskt Pompeji

Slussen ska byggas om men innan man får bygga nytt måste man gräva fram vad som ligger dolt under ytan. Just nu  håller man alltså på att ta reda på vad som finns under Södermalms torg. Tisdagar och torsdagar visar man utgrävningarna för allmänheten och igår åkte dottern, hennes pojkar och jag dit (höstlov). Vi fick lära oss lite (lillkillen tröttnade ganska snabbt) om Stockholms historia och titta på utgrävningarna - ugnar och gator i flera nivåer. Man kan säga att igår gick jag verkligen på djupet i mina försök att lära känna Stockholm.


I morse visade de utgrävningara på TV och då fick man också se många fina detaljbilder - TV är suveränt!

tisdag 29 oktober 2013

Nu är den alldeles kal

Varannan lördag och varannan söndag går jag till Vintervikens trädgård och "jobbar". Det är jag inte ensam om att göra. Hela den stora trädgården sköts på frivillig basis. Det kommer folk åkande från olika delar av stan bara för att vara med och jobba. Ibland är vi många, ibland bara några stycken. Det är just det som är grejen. Man får göra som det passar och behöver inte känna dåligt samvete för att man inte kommer.





Föreningen har en styrelse och några arbetsgruppen (jag är med i trädgårdsgruppen) med en ansvarig för varje grupp. Styrelsen gör upp ett arbetsschema för hela året - den som vill planera sina helger kan alltså göra det i god tid. De som "leder" trädgårdsgruppen gör också upp planer för nyheter och förändringar i trädgården och vad som ska planteras i respektive gård. Det finns trädgårdar man kallar sinnenas trädgård, kryddspiral, gammaldags trädgård, doftträdgård. Barnens trädgård har dock inte blivit någon succé. Jag tycker allt fungera mycket bra men det ska sägas att utan eldsjälarna som är där och jobbar "jämt" kanske det inte skulle vara lika välskött. Jag blir alltid så imponerad av dessa människor som lägger ned hur mycket tid som  helst för allas trevnad.

I lördags var jag med och grävde upp några land. Valnötsträdet, som jag tidigare krattat under, är nu helt kalt - inte ett löv kvar - övriga träd lyste som vackrast i höstens alla färger. Kan det vara så att valnötsträd, som har sin växtzon längre söderut, skyddar sig för vintern genom att släppa sina löv extra tidigt och i stället får visa upp sitt vackra grenverk.

Så  här såg kryddspiralen ut i våras

måndag 28 oktober 2013

Röda Bergen

Birkagården är en s.k. hemgård (föregångare till fritidsgårdar och ungdomgårdar) som grundades för 100 år sedan. Numera ingår Birkagårdens folkhögskola i verksamheten. Birkagården startades alltså 1912 men när den i fjol fyllde 100 år var vi i Peru och kunde inte delta i firandet. I år, på 101-års dagen, passade det bättre. Vi följde med på en guidad tur i Vasastan (Birkagården ligger i Birkastan som i sin tur ligger i Vasastan) - det var riktigt intressant.


För 100 år sedan var det inte mycket bevänt med den här snobbiga stadsdelen. Husen var kalla och fuktiga, saknade alla bekvämligheter. Det var trångt men ändå var lägenheterna så dyra att de som jobbade på Rörstands porslisfabrik inte hade råd att bo där. Uppbyggnaden av Vasastan kan jämföras med 60-70-talets miljonprogram. Stadsdelen växte fram etappvis, vilket man kan avläsa på husfasadernas utsmyckningar - där finns bland annat hus i Berlinerstil. Nu kostar det skjortan att bo där.

Dagen efter den guidade turen åkte vi själva in till Vasastan. Vi koncentrerade oss på den del som kallas Röda Bergen - områdena Rörstand och Birkastan hade vi tittat på under guidningen. Röda Bergen är en charmerande stadsdel. Alla hus är olika. De är byggda runt stora öppna gårdar. Även mellan husen finns det grönområden och hela området är lätt kuperat. Mycket trivsamt bostadsområde som jag skulle kunna tänka mig att bo i men jag saknade Söders folk- och affärsliv. Namnet Röda Bergen syftar (troligen) på att berggrunden består av röd granit (precis som i Bohuslän).



Trädgårdarna fick man inte gå in!

söndag 27 oktober 2013

Hela Sverige bakar

En till två eftermiddagar i veckan hämtar jag minsta barnbarnet på dagis, följer honom hem, lagar mat till hela barnaskaran och umgås med dem. Mellangrabben och jag ägnar inte sällan en stund åt att titta på matlagningsprogram på TV, som vi båda är ganska roade av. Varje vecka brukar vi hinna ett avsnitt av både Kockarnas kamp och Hela Sverige bakar.

I Hela Sverige bakar ingår två moment - dels en bakuppgift, dels en teknisk del. I ett avsnitten gick det tekniska momentet ut på att baka Bagels - ett judiskt bröd som ska kokas i vatten innan det gräddas. Pojkarna, som bott i USA där brödet är mycket populärt, "älskar" bagels och vi bestämde oss för att baka egna nästa gång vi träffades.

Glada och förväntansfulla startade vi, vid nästa träff, vårt bak. Resultatet blev över förväntan. Storkillen som inte deltog i själva baket gav utlåtandet "Supergoda". Kan man få ett bättre omdöme?


Efter finalen i Kockarnas kamp blev det Wallenbergare till middag - även dessa blev mycket goda.

onsdag 23 oktober 2013

Nu har jag hittat det

I våras  hade vi besök av en god vän från England. När jag en eftermiddag serverade Breakfast tea fick jag klagomål - frukostte ska drickas på morgonen inte klockan fyra på eftermiddagen. Då ska man dricka Afternoon tea.

Det lät ju vettigt, så jag gav mig av för att köpa eftermiddagste - men tji fick jag. Det var omöjligt att uppbringa ett te, som gick att dricka mellan lunch och kväll. En gång fikade jag på ett kaffé där man kunde beställa Afternoon tea men det gick inte att köpa i lösvikt.

I fredags skulle vi beställa nya pass på Kungsholmens passexpedition, vid Kronobergsparken. Det (passbeställningen) gick otroligt snabbt - vi var faktiskt klara innan vi hade fått tid. Jmf Lucky Look - han som drar snabbare än sin skugga. Nej, väntiderna för pass kan man inte klaga på om man är ute i rätt. Efter det ursnabba besöket hos polisen tog jag mig en promenad genom Kronobergsparken, som graderas som Stockholms vackraste park i en av de otaliga deckare jag plöjt igenom. Parken var inte stor men den var vackert kuperad. Om det är Stockholms vackraste park känner jag mig ännu inte kapabel att bedöma. Väl ute på andra sidan hittade jag den - affären där man säljer Aftenoon Tea!


Jag vet inte vad begreppet Afternoon Tea står för men den blandning jag köpte innehåller svart te, jordgubbar, rabarber, rosenknoppar, Darjeeling te, ljungblommor, jasmineblommor, rosépeppar och aromer - allt packat i Paris. Teet smakade väl si så där - ingen "oh, vad gott upplevelse" - men helt ok.

tisdag 22 oktober 2013

Det kan väl knappast bli för mycket

För ungefär en vecka sedan gjorde jag ett inlägg om glömska och hur jag gör för att komma ihåg viktiga saker. Jag skrev bl.a. att jag har laddat ned en noteringsapp i min telefon där jag skriver in sådant jag vill komma ihåg. Appen innehåller många olika flikar (just nu 18 st). Nya flikar tillkommer, andra tar jag bort. Förutom min Stug-flik har jag flikar för Blommor, Teknik, Boktips, Affärer, Stockholmsutflykter och mycket mera.

Naturligtvis kan man skriva upp det som inte ryms i internminnet (det bakom pannbenet) i diverse block. Det går också bra att använda till exempel en griffeltavla, göra notering direkt på armen eller knyta ett litet snöre runt långfingret - alla sätt som funkar är bra. Telefonen har man alltid med sig, är flexibel och hyfsat lätt att använda - så visst är det vits att använda den i stället för papperslappar.

Förutom att komma ihåg saker som ska tas med hit och dit måste jag också komma ihåg när jag ska till tandläkaren, när det är dags för bokcirkel, när mina vänner fyller år och mycket mera. Allt detta passar också mycket bra att lägga in i telefonen men då använder jag kalendern. Tidspåminnelser kan kompletteras med ett litet pling - lagom långt i förväg. Mycket praktiskt. Min telefonkalender har jag kompletterat med en riktigt pappersalmanacka - dels för att det är trevligt att ha en konstalmanacka att ta upp ur väskan, dels för att den ger bättre överblick - men jag har ännu inte lyckats få den att plinga.

För övrigt kan jag rekommendera apparna för lokaltrafik - mycket användbara och praktiska. Jag har en för Stockholms lokaltrafik, en för västtrafik och en för busstrafiken i Sundsvall (om jag inte rensat bort den). Och så är tidningsapparna väldigt trevliga - de gör det möjligt att läsa dagsnyheter medan jag väntar på bussen och så är .... - här kan man fortsätta i det oändliga. Det är bara telefonens minne som sätter stopp och det gjorde den när jag försökte ladda ned arkitekturmuseums app om intressanta byggnader i Stockholm.

Alltså - sätt fart och använd lite trevliga appar och kasta de gamla minnesblocken på stockelden.

2013 års almanacka från Rijksmuseeti Amsterdam

måndag 21 oktober 2013

Alice

Härom veckan, när jag var inne i en bokhandel, låg det en trave böcker av Alice Munro framme på disken. "Det här blir nog årets nobelpristagare" - dristade jag mig då till att säga och se så rätt jag fick. Tänk, att jag hade läst böcker - i alla fall en novell - av en pristagare innan hon fått priset.

Det kan jag tacka min bokcirkel för. Det är trevligt med bokcirklar - man får läsa böcker av författare man inte ens kände till, man tänker igenom det man läser och diskuterar innehållet med personer som man inte heller kände innan cirkeln startade. Här i Gröndal har vi bibliotekarien som cirkelledare de två första gångerna. Hon hjälper oss komma igång, ger oss förslag på hur vi ska arbeta i cirkeln, tipsar om bra böcker och låter oss träffas i bibliotekets lokaler. Efter två gånger ska vi klara oss själva. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå.


torsdag 10 oktober 2013

Egen järnväg

I vår strävan att lära känna Stockholm gjorde vi en söndagsutflykt till Saltsjöbaden - trevlig och vacker åktur. Framme vid slutstationen möttes vi av en gigantisk maräng - Grand Hotell, Saltsjöbaden.


Tänk att ge sig till att bygga något dylikt. Visserligen var det över hundra år sedan men ändå. Byggnationen kompletterades med en egen järnväg - Saltsjöbanan - så att det skulle vara enkelt att ta sig dit (Saltsjöbaden ligger ca 30 minuters resa utanför Stockholm). För att kunna komma på denna, i mitt tycke, vansinniga idén att bygga en egen järnväg och för att kunna genomföra den måste man nog ha efternamnet Wallenberg.
Jolletävling på Baggefjärden

tisdag 8 oktober 2013

Riskabelt

Det har för- och nackdelar att ha långt avstånd mellan bostad och sommarstuga.

Bra att det blir två olika liv, ett sommarliv och ett vinterliv (vi åker inte fram och tillbaka) och så får vi bo både på väst- och östkusten.

Dåligt att jag inte enkelt kan hämta något jag glömt eller förbisett. Detta (att inte glömma något) klarar jag med hjälp av en noteringsapp i min telefon. Så fort jag kommer på att något ska med, till stugan eller hem, skriver jag in det i min app och jag kollar alltid appen före avfart.

Inför vinterstängningen kollade jag alltså appen men sedan, när vi hade åkt si så där 20 mil, började jag fundera på om jag verkligen hade låst dörren. Jag ringde till grannen men hon var inte hemma. Nåja, intalade jag mig själv, det brukar aldrig vara någon som känner på vår dörr så den fick vara olåst några dagar.

Vad värre var, var att när vi gick in i stugan kändes spisen varm. Då visade det sig att vi hade lämnat stugan utan att stänga av ugnen. Nu hade vi bara varit  borta i tre veckor och det var inte så mycket värme på - men ändå. Lite risky.

Inför kommande köksrenovering känner jag någon som ska kolla om det finns spisar som stänger av sig automatiskt efter några timmar.


måndag 7 oktober 2013

Tur eller otur?

Tillbaka till sommarstugan igen i regn och rusk, för städning och vinterstängning. Men också för lite annat.

Vi hann bl.a. följa med svågern ut på sjön och dra upp hans hummertinor. Vi drog och vi drog men fick bara upp tomma tinor.




Men så, vid sjätte försöket låg den där - stor, svart och vacker! Vilken tur!


Men nej, den skulle tillbaka ned i havet igen - en romhona. Vilken otur för oss - men tur för hummern!


Vi fick inte upp en enda godkänd hummer men vi fick uppleva känslan att dra upp en tina med hummer i och vi lärde oss hur det går till att fiska detta havets svarta guld. Nu ska jag jobba hårt för att vi nästa år ska kunna åka ut klockan sju den heliga måndagen (dock inte den älgheliga) i september med några tinor på botten i vår båt.

Nej, denna gång fick vi allt åka till Konsum för att få lite middagsmat.

torsdag 3 oktober 2013

En bild

När jag började blogga använde jag min dator för att göra inlägg. Men så kom appinvasionen och nu finns det appar till det mesta. Kul och praktiskt. I min telefon finns nu bl.a. en Bloggerapp och med hjälp av den kan jag skriva små inlägg när jag inte har något att göra - t.ex när jag väntar på bussen.

Då använder jag telefonen både för att lägga in text och foto. I början gick det inte så bra med bilderna - de blev för stora och kunde inte läsas upp utan visades bara som ett frågetecken. Men så lyckades jag fixa till att bilderna kunde "förminska" sig själva. Nu är det hur enkelt som helst att lägga in bilderna. Ett problem återstår dock. Jag kan bara få med en bild per inlägg. Lite tråkigt men ändå bättre än ingen bild alls.

Undrar om det beror på bristande kunskaper hos mig eller brister i Bloggerappen?

tisdag 1 oktober 2013

Blommande La sagne

La sagne är en av mina favoriträtter - spagettiplattor, köttfärssås och ostsås blandat i flera laget. Men La sagne är också ett sätt att odla. Man varvar jord med olika sorters blommor (lökar) i en stor kruka, vattnar och låter stå svalt över vintern. Till våren ska det, om man gjort rätt, blomma flera sorters blommar i samma kruka, vid samma tillfälle.

Jag planterade vita, dubbla tulpaner och pärlhyasint. Först ett lager jord, sedan tulpanerna, ett nytt lager jord och så pärlhyasinterna och så, avslutningsvis, ett nytt lager med jord. Om ett halvår (i mars/april) kommer jag, förhoppningsvis, att kunna lägga ut en bild i min blogg med vackra vårblommor i vitt och blått från vår balkong.