En bra dag

En bra dag brukar börja med sovmorgon, sen frukost/lunch och så soffan. Jag är mycket förtjust i vår soffa och en riktigt bra dag måste jag få åtminstone någon timma där för att läsa, blogga och spela innan dan börjar "på riktigt".

Men sen måste det hända något. Den här dagen gav vi oss iväg in till stan vid tvåtiden - hade bokat biljetter på Filip och Fredriks film "Den sista resan".

"Den sista resan" var en kärleksfull film om en åldrande pappa. Filip vill inte ta till sig att hans pappa blivit gammal och svag. Han vill ruska om honom så att han får tillbaka livsgnistan. Det ska han göra med en gemensam resa genom Europa till friheten i det Frankrike båda älskar. 

Filip gör vad han kan för att glädja sin pappa. Han visar respekt men han inser inte hur svag pappan blivit. Den sista resan till Frankrike blev en upplevelse utöver det vanliga för såväl pappa Lars som för Filip och Fredrik men även för oss som tittade på filmen. Mycket bra - rolig och sorglig.

Men dan var inte slut när filmen var slut för då väntade bord och paella hos Spanjorskan - måste ju förbereda vår kommande resa till Madrid i april.

En riktigt bra dag måste också innefatta en stund i TV-fåtöljen och väl hemma hann vi klämma ett avsnitt av Shetland innan det var dags att återvända till den plats där den perfekta dagen började - sängen (och en tyvärr sömnlös natt men man kan ju inte ha det bra jämnt).

Mackor

"Mackor är det godaste jag vet" brukar ett barnbarn säga när jag ger honom en smörgås. Han tycker mackor är godare än både hamburgare och sushi.

Nu finns det restauranger som inriktat sig på att enbart göra och servera mackor. En av dessa restauranger har också gett ut en kokbok. Där får man veta hur man gör en supermacka hemma i det egna köket. Jag lånade och skred till verket.

Först åkte jag till den stora livsmedelsaffärer och köpte hem fyra sorters ost.

Väl hemna skar jag upp sex skivor formfranska, bredde på ost och "gräddade" skivorna i ugnen en stund.

Sen fyllde jag på med resterande ingredienser och la ihop de knapriga skivorna i en speciell ordning.

Bredde på en blandning av smör och grädde och stekte mackorna två minuter på varje sida.

Sen delade jag dom på diagonalen och serverade till middag.

Omdömet blev fett!

Halvgoda mackor, mycket milda i smaken. Nu måste vi gå till mackarestaurangen och kontrolläta - känna hur de skulle smakat om ett proffs varit i farten för jag kommer i fortsättningen bara att göra helt vanliga svenska smörgåsar. 

Tur att man kan beställa och låna udda kokböcker på biblan.

Normalitet?

Varje nyårsafton ger vi oss ut på stan för att dricka ett glas Cava. Sen åker vi hem, äter en exklusiv middag och hälsar in det nya året på balkongen. Perfekt firande.

I år hade jag tänkt ut att vi skulle dricka vårt glas på den relativt nyöppnade vinbaren "Riche Fenix" på Södermalm. Läst en del om den och tyckte Nyårsafton skulle vara ett perfekt tillfälle att gå dit.

Vi gav oss alltså iväg till Hammarby sjöstad, tog färjan över till Södermalm och promenerade mot Götgatan och Riche - som tyvärr visade sig ha stängt på Nyårsafton - liksom de flesta vinbarer hade.

Vi traskade vidare.

På Tjärhovsgatan fick vi syn på ett fint hus (gammalt bryggeri) med julgranar framför porten. Visade sig vara ett mysigt ställe som passade perfekt för ett glas  Cava. Där hade vi tur.

Men dessförinnan, när jag (maken hade åkt i förväg) skulle ge mig iväg hemifrån och med snabba steg gick mot busshållplatsen, dök bussen upp oväntat tidigt. När chauffören såg att jag hade bråttom stannade han och vinkade in mig så att jag inte skulle behöv stressa utan kunna åka till busshållplatsen.

Jag blev lika förvånad som jag blivit första gången någon reste sig för mig på en buss. Att folk reser sig för mig i bussar är numera det normala - undrar just när det blir normalt att bussen stannar och plockar upp mig om jag är lite sen.

En annan rolig grej med Nyårsafton är att jag och en av våra EU parlamentariker har likadana jackor som vi använder samma dag på året.

Från Insta 1/1 2023

Kaos

Nu är det julkonserternas tid.

Två gånger varje vecka övar våra 8-åringar och vår 15-åring sång i Stockholms gosskör resp målbrottskör och i lördags var det dags att visa vad de lärt sig. Jag gick därför upp tidigt och åkte till fina S:t Matteuskyrkan i Vasastan för att lyssna när pojkarna sjöng in julen. Så fint.

På hemvägen handlade jag mat och satte mig att vänta på bussen. Eftersom det snöade var jag inte ensam om att vänta - i alla fall inte i början. Men när jag efter en stund lyfte blicken från telefonen hade det blivit näst intill tomt i väntsalen. Då såg jag det - meddelandet till resenärerna "All busstrafik inställd".

Det var vara bara att knalla och gå med den tunga matkassen för när det kommit en dryg centimeter snö kan bussarna i Stockholm inte längre köra!!

Sen blev det värre men då satt jag mjukt och skönt i lilla soffan.

Höst

Förr, när familjen bestod av fem personer, brukade vi ge oss ut i naturen när sommaren gick över till höst för att "samla i ladorna".

Oj, vad vi plockade bär - både blåbär och lingon. Maken var mycket angelägen att vi skulle få tillräckligt. Själv var jag mest intresserad av fikakorgen. När vi kom hem skulle det både syltas och saftas. Hade till och med en "saftmaja" på den tiden.

Så gör vi inte längre. Nu räcker en plastpåse med lingon hela året.

Men jag tror maken saknar våra gamla vanor för varje höst åker han till dottern och plockar flera kassar med äpplen. Sen görs det äppelmos till ett helt regemente.

På hösten, närmare bestämt den 4 oktober, infaller en annan viktig dag - kanelbullens dag. I år ringde en granne och bjöd hela gänget på nybakde bullar. Det är sånt man kallar social kompetens.

Soffliggare

När man är en smittorisk och fara för andra människors hälsa gäller det att dra ned på tempot, att stanna inne, att ligga i soffan - dag efter dag, efter dag.

Tur att jag har världen skönaste soffa och tur att jag har så mycket roligt att göra i den - läsa tidning, lösa korsord, läsa böcker (Lucy), lyssna på böcker (Nesser), spela bridge, blogga på min telefon, titta på valdebatt efter valdebatt, efter valdebatt (här blev det dock för mycket), titta på film (Amour) och sova en stund ibland.

Men nu gäller det att rycka upp sig och inte bli soffliggare.

Utanför vallokalen klockan 11 

Klockan tre när fotbollsderbyt börjat

Bemötande

Normala somrar träffas stora delar av familjen i sommarstugan några dar. Gick inte i fjol - hoppas det funkar i år.

Många gäster kräver många stolar. Det blir ett evigt flyttande in och ut, upp och ned för att var och en ska få en egen sittplats. Varje år bestämmer jag mig därför för att skaffa fler stolar. Sen bestämmer jag mig för att avvakta till efter sommaren när det är rea och utgallrat men nästa år då.....

I år, när jag har mer tid än nånsin, skulle jag agera proaktivt (som man säger nu för tiden). Kollade vad som fanns på det stora varuhuset och valde en stol, som jag trodde skulle passa. Ringde upp kundtjänst och fick prata med den ultimata säljaren. Hon undersökte vilka alternativ som fanns för att jag skulle få stolarna levererade till stugan någon gång i juni. Inte helt lätt. Hon gav mig bl.a. rådet att åka till affären, provsitta och beställa på plats eftersom det bara fanns tre stolar kvar på centrallager. Efter lite meckande hit och dit har vi nu köpt 10 stolar - sju finns i Göteborgstrakten och tre i vår källare.

När det blev vardag och arbetsdag igen ringde en person upp mig och frågade hur det gått med mitt stolinköp. Efter lite förvirring insåg jag vem som ringt. Fantastiskt! Säljaren jag pratat med - hon som gett mig goda råd - hade inte släppt mig vind för våg i stolsdjungeln. Hon hade skrivit upp mitt telefonnummer och ville förvissa sig om att jag verkligen fått den hjälp jag behövde. Detta var den bästa hjälp jag någonsin fått från en säljare - lika bra som den gången när jag ramlade och sen fick sy ihop pannan med 11 stygn och doktorn ringde upp och frågade hur jag mådde.

Tänk så viktigt bemötande är.

Kösystem à la USA

När livet snubblar

För ett tag sedan läste jag Niklas Rådström bok "Som inget redan hänt", där han berättar att han åkte till sjukhuset med en ond stortå och fick veta att smärtan i tån hade sin grund i en mycket allvarlig sjukdom.

Sen berättade Göran Greider att han varit krasslig under våren utan att kunna få någon diagnos. När man till slut funnit att också han led en mycket allvarlig men behandlingsbar sjukdom kändes det som en lättnad.

Nu har även maken drabbats. Han var helt frisk när han kom att tillhöra en grupp män som skulle screenas i en undersökning kallad "Stockholm 3". För hans del ledde det till operation och konvalescens. Men tack vare screeningen hoppas och tror vi att han kommit lindrigt undan. Jag som alltid varit av åsikten "hälsan tiger still" (man ska inte leta efter sjukdomar) har så smått börjat ändra uppfattning.

Men så har vi det här med Coronan. Numera får man inte bara hjälp att bli frisk när man åker till sjukhus, man löper också risk att bli smittad. Otaliga har fått Covid på sjukhus. Det gick inte att bli vaccinerad innan operationen så det var bara att ta skeden i vacker hand och bygga upp en inre skyddsbarriär - för vem skulle sköta den nyopererade om sjukvårderskan fick C.

Coronadopp

Det blev en annorlunda jul - en jul vi kommer att komma ihåg, en jul som skilde sig från alla andra jular men ändå var sig lik i många stycken.

Vi, nästan hela storfamiljen, träffades - som vanlig. Höll, som vanligt, till hemma hos dottern och, som vanligt, kom jultomten och gav oss klappar. 

Men i år hade det dukats på altanen. Vi hade inget traditionellt julbord utan åt gröt och skinkmacka, drack julglögg och åt kakor. 

Sen, rätt som det var, kom han gående den rödklädde mannen med sin säck på axeln. 

När tomtefar gett oss våra klappar (alla hade varit snälla) fick vi lyssna på "Spångakvintettet" som sjöng julsånger.

Därefter återstod bara den traditionella dansen kring granen där granen i år hade ersatts av körsbärsträdet.

Väl hemma försökte vi "skypa" med sonen men det lyckades inte (fick bli ett

traditionellt telefonsamtal) innan vi åkte till yngsta dottern för lite kvällsglögg - utomhus. 

Sen återstod bara julbord i tvåsamhet. Men trots det ringa antalet gäster, höll jag på min jultradition och tog på julklänningen...

...och maken höll på sin återupptagna. Han doppade bröd i köpt "doppa".

Jul i isolering

Förra julen var vi isolerade från yttervärlden. Vi var "inbakade" i plast men levde ändå ett liv i frihet eftersom vi kunde träffa folk både  borta och hemma.

I år är förutsättningarna ändrade. Nu har vi utblick men är socialt isolerade. All plast på huset är borta och vi har återigen fri sikt men får hålla tillgodo med varandra. Träffar bara folk på nätet. 

Vilket är bäst? Båda alternativen är trista men värst var det i våras när vi vare sig hade utsikt eller umgänge och vår planerade vårresa till  Paris måste ställas in.

Nu ser min skäggige vän och jag  fram emot 2021 och ett liv i fullständig frihet.