Osnodd

Allt jag skulle ta med på resan skulle jag få bära själv. Därför gällde det att inte ha för tung packning. Skulle jag ta med reselakan, sommarklänning, baddräkt eller regnbyxor? Jag valde bort regnbyxorna - fel, fel, fel. Jag  skulle gjort precis tvärt om. Nu har det öst ned i tre dagar och regnbyxor skulle varit till stor nytta men sommarklänningen känns aningen onödig att släpa runt.

 Aix är en både fin och mysig stad med mycket folkliv. På väg till hotellet var det näsan trängsel och några kvinnor stötte ihop med mig, gång på gång. Jag släppte förbi dem men strax var de tillbaka igen - märkligt. Plötsligt stack de fram en karta rakt i magen på mig och frågade efter något. Eftersom jag inte förstod vad de menade och även om jag hade gjort det skulle jag inte ha vetat var det låg, sa jag bara "Nej" (No) och drog mig undan och då, när kartan försvann, fick jag se att min handväska var öppen. Turligt nog hade inget försvunnit (portmonnän sitter dessutom fast med ett specialband som jag köpt på Designtorget).  Intressant upplevelse, som gav viss erfarenhet och beredskap, och som slutade bra.

Randiga ben

Vi lämnade vårt hotell tidigt för att vara säkra på att hinna med den enda buss som gick mellan Roussillon och Apt. Regnet stod som spön i backen men vi hade inget val. Vi gick till busshållplatsen och väntade på bussen, nödtorftigt skyddade av ett utskjutande tak. Plötsligt kom den, bussen, men den stannade inte utan körde förbi. Vår smala lycka var att gatan var trång och bussen råkade få möte, så vi hann springa i kapp och hejda den.

Vi åkte alltså buss till Apt. Där gick vi till turistinformationen för att få reda på hur vi skulle kunna ta oss vidare till Europas största canion, Gorges du Verdon. Då fick vi veta att turistbyråerna inte vet något om hur man kan förflytta sig (vilket vi misstänkte) och att resa i Provence utan bil är näst intill omöjligt (vilket vi också upptäckt). Det finns nästan inga allmänna kommunikationer. Många byar har inga bussförbindelser alls, andra har det en eller ett par gånger i veckan.

Vi ändrade våra planer, gick runt i regnet på en marknad några timmar och tog sedan bussen till Aix en Provence där vi tillbringade eftermiddagen och kvällen och förberedde oss för den nya planen - Nice. I morgon ger vi oss iväg på en ny spännande busstur i dyngvåta skor.

 

Jag hade tänkt skaffa mig ett par tunna (för att klara värmen!), svarta (för att klara smutsen) långbyxor till min resegarderob (!) men i det stora varuhuset (som har kläder som brukar passa en tant i min ålder och med min figur) hade man ännu inte fått in byxor i tunn bomull. Jag blev i stället rekommenderad att färga mina gamla byxor. Det var enkelt och gick riktigt bra - byxorna blev som nya - men hur tror ni mina ben såg ut efter att gått en dag i ösregna med nyfärgade byxor? Turligt nog var inte färgen äkta på benen heller.

Figurer i honung

När det saknas allmänna kommunikationsmedel blir det till att gå och med min nya kärra var det inga problem att förflytta sig 12 km till Roussillon. Vi klarade det på mindre än fyra timmar och vi var inte ens trötta när vi kom fram - men våta. Dagen började med regn och sen fortsatte det regna nästan hela dan. LÅ gick i klädd i badbyxor (under regnstället) för att vara garderad om regnet inte skulle upphöra.

På vägen till R passerade vi en bro som var över två tusen år gammal. Vad har vi i Sverige som är så gammalt, kan man undra. Kanske hällristningar? Vi korsade också en väg som jag känner mig mycket bekant med, pilgrimsleden till Spanien.

I Roussillion finns den röda jorden och det fanns också en kortare vandringsled mitt inne bland ockrabergen. 

När vi gått runt i R ett par timmar och klockan hunnit bli sju (då öppnar restaurangerna) åt vi en god middag. Jag åt lamm till huvudrätt och beställde figurer i honung till efterrätt och  funderade på vad figurer i honug kunde vara. När efterrätten serverades insåg jag att jag hade gjort en liten felöversättning. Jag hade beställt fikon i honung - inga figurer.

Nu är vi fast

 I Bonnieux är det precis så fint som man föreställer sig att det ska vara i en fransk by. Husen klättrar, bokstavligt talat, uppför bergen. Alla hus är av sten eller reviterade i beige och överallt finns det murar, valv och trappor. Dessutom är utsikten i Luberon något alldeles extra.

I en och en halv dag har vi strosat omkring här i härligt väder och njutit och så har vi besök i trädgården La Louve, som också var alldeles extra. Vi fick höra att huset och trädgården är till salu - för 3 till 5 miljoner Euro!! En dam som var med på visningen hade funderat på att köpa det men ändrat sig när hon insåg att hon behövde ha två trädgårdsmästare som varje dag kom och klippte buskar och skötte om det hela.

Vi har också försökt ta reda på hur vi ska ta oss vidare till Roussillon. Det blir inte lätt. På grund av vägarbete är alla bussförbindelser till och från Bonnieux inställda efter klockan åtta och till Roussillon finns det överhuvud taget inga bussförbindelse. Vi verkar vara fast här men man skulle kunna vara fast på mycket sämre ställen - varför klaga.

Nedtyngd

Med var sin ryggsäck (min vägde drygt 7 kg) gav maken och jag oss, som två överåriga backpackers, iväg till Frankrike. Resan gick utmärkt och vi började vår första dag med att leta efter bussförbindelse till Bonnieux.

När vi frågade efter buss till Bonnieux var det ingen som visste hur vi skulle ta oss dit. Det förefaller som olika bolag kör var sin sträcka och inte vet så mycket om varandras rutter. Först åkte vi till Aix en Provence. Där stötte vi på problem nummer ett. Jag orkade inte bära min ryggsäck! Jag fick vackert sätta mig på ett kafe och titta på folk, medan maken gick en runda och köpte en liten lämplig kärra. Ska bli spännande att se hur den funkar.

     

När vi gick ombord på buss nummer tre kom svårighet nummer två. Eftersom man höll på att bygga om vägen till Bonnieux gick det inte längre att åka buss dit. Vi skulle bli tvugna att gå mycket långt men vi hade inget val, så vi åkte med. Chauffören pratade på (på hyfsat god engelska upplandad med lite franska när han saknade ord) och var väldigt trevlig. Passargerantalet utökade till det dubbla efter halva vägen, två nya passagerare steg på. De skulle till en plats som bussen inte heller kunde köra till. Efter lite diskuterande fram och tillbaka kom de fram till en alternativ väg. Allt slutade väldigt bra. Vi behövde bara gå en och en halv kilometer och den sträckan klarade min nya kärra utan problem. 

Bonnieux är bedårande vackert, solen skiner och i morgon ska vi besöka La Louve.

La Louve

Ett avsnitt av programmet Stil i P1 handlade om trädgården La Louve, i södra Frankrike (som jag skrivit om förut). Man beskrev trädgården på ett så oemotståndligt sätt att jag fick lust att åka dit. Redan i januari gick jag därför in på deras hemsida och  bokade besök vid ett av de två tillfällen (i vår), då trädgården är öppen för allmänheten.

Bra att jag gjorde det så tidigt för i sista numret (1/2013) av tidningen Trädgårdsliv finns det också ett  reportage från La Louve. Nu blir det säkert många som vill åka dit. Men vi har platser bokade och i eftermiddag åker vi!

Att klä om en stol; del 4 - och en alternativ lösning

När skalet var på plats, sydde jag för hand fast sitsen (som dynan vilar mot) - med smygstygn.
.

Sen var det dags att spänna fast sitsen. Det gör man genom stommens botten. För att delarna ska bli spända (nödvändigt för att inte fåtöljen ska bli rynkig) drar men en tråd genom bottnen och fäster med knappar. Knepet att få det spänt heter glidknut. Lite svårt i början med efter ett tag gick det ganska lätt.

Trots att jag fotograferade glidknuten och tyckte jag visste hur jag skulle göra, hade jag svårt att få till den när jag kom hem. Men så hittade jag bloggen Cronsellskan (bloggen om möbeltapetsering) där fanns knuten förklarad.

När stolen hade spänts ihop såg bottnen ut på det här viset.

Slutligen sydde jag fast ett bottentyg, skruvade fast benen och monterade frontstycket -  den första stolen var klar. Då var det bara att sätta igång med stol nummer två. Det var något lättare att klä om den andra stolen men det var fortfarande ganska "trixit". Jag hade inte klarat det utan stöd från min lärare.

Här är resultatet: lite rynkigt, inte helt spänt, lite snett men i det stora hela bra.

Dottern, som också behövde få sin fåtölj omklädd, använde en alternativ metod. Hon gjorde det den snabba vägen; bil till det stora varuhuset, snabbt val av tyg, hem igen och efter tio minuter var hennes stol klar. Tyget satt som en smäck - inga rynkor där inte!

Att klä om en stol; del 3

Jag sprättade isär tyget till den ena fåtöljen och använde delarna som mall. Tyget på den andra fåtöljen sprättade jag loss från stommen men lät delarna hänga ihop. På så vis trodde jag mig ha större möjlighet att sy ihop delarna på rätt sätt.

Skal

Med två stolsstommar utan tyg men med tyg till båda fåtöljer i väskan, var det dags att börja jobba. Jag nålade, sydde och provade. Sprättade upp, nålade om, sydde på nytt och provade igen. Till slut satt de delar jag kunde sy på maskin på plats på stommen.

Då var det dags att sy fast delarna på själva stolen. Jag började med att sy ihop bakstycket med sidostyckena med smygstygn. Fortsättning följer

Observera alla knappnålar som håller fast tyget

Att klä om en stol; del 2

När jag väl bestämt mig för att jag skulle klä om stolarna själv, gällde det att hitta ett fint tyg. Jag letade och letade. Tog hem prover, lämnade tillbaka prover, tog hem nya prover. Vad svårt det var att bestämma sig! Det gamla tyget hade varit så snyggt och passat väldigt bra. Till slut lutade det åt att vi skulle klä om stolarna i samma tyg men då visade det sig att det inte längre fanns kvar i sortimentet. Det fick bli samma tyg med annan färgsättning. Något fantasilöst!

Här har jag börjat sprätta bort det gamla tyget

Hela första kurstillfället ägnade jag åt att sprätta bort det gamla tyget. Andra kurstillfället skulle jag klippa till delarna men när jag stod där i den trånga lokalen, med alla människor som surrade runt omkring mig, blev jag rädd att jag skulle göra fel. Hade jag verkligen tänkt rätt? Efter tre timmar åkte jag hem utan att ha gjort ett enda klipp - men väl funderat.

Här har jag brett ut de gamla delarna på det nya tyget

Hemma, kunde jag i lugn och ro placera ut alla delarna och få en helhetsbild innan jag klippte till. Det tog mig en hel dag att klippa allt men till slut var det klart (jag hade varit tvungen att hoppa över gympan). Fortsättning följer.

Två fåtöljer utan stomme