Liljecronas hem

I den gigantiskt stora lada, som en gång tillhört Rottneros herrgård, huserar nu Västanå teater -  målet för vår resa.

När vi lämnade Rottneros park åkte vi till Ulvsby herrgård och installerade oss för natten. Sen väntade buss som körde oss till teatern.

Vår övernattningslya
låg i det här sneda och vinda huset

Allt var så välordnat. Medan vi väntade på att klockan skulle bli sex och kvällens föreställning skulle börja fick vi instruktioner av skådespelarna var vi skulle sitta och hur vi skulle gå in i ladan.

Över ingången till teatern stod devisen "Vi har inget nytt att berätta, endast det som är gammalt och nästan bortglömt" men vad gör det att det är gammalt bara det är en bra berättelse.

Om jag förstått saken rätt dramatiserar man varje år en av Selma Lagerlöfs många berättelser för Västanå teater. 

Årets pjäs hette alltså Liljecronas hem och handlar om prästen Lyselius och livet i Lövdala i Svartsjö socken. Prosten Lyselius är änkeman och bor på Lövdala med sin vackra dotter Maja Lisa. 

När Maja Lisa åker med sin mormor för att dricka brunn passar prosten på att gifta om sig med hembiträdet Raklitz. Sen är inget längre sig likt för Maja Lisa. Det uppstår en massa förvecklingar, speciellt när den melankoliske och hemlöse violinisten Liljecrona dyker upp. 

Liljecronas hem är en föreställning med fin musik och högt tempo rakt igenom. Så bra. Jag blev särskilt imponerad av styvodern och hennes fantastiska agerande. Rollen som jungfru Raklitz spelades av Hanna Kulle.

Så kul att vi tog oss för att åka hit.

När föreställningen var slut väntade bussen som skulle körde oss tillbaka till vår herrgård där en ostbricka väntade. Vi fick smaka på åtta olika ostar. Alla föll inte på läppen men den som kom från Wrångebäck på Tjörn var en av favoriterna.

Bryssel

Vi tillbringade en dag i Bryssel. Bryssel har massor med höga, spejsiga hus (EU-kvarteren) men också en gammal vacker stadskärna. Torget, Grand Place, var enastående. Där ligger det ena fina gilleshuset efter det andra. Här har Karl Marx och andra författare suttit och skrivit. Om miljön påverkar ens förmåga att vara kreativ måste dessa personer haft de bästa förutsättningar.

Ett slående inslag i Bryssels stadsbild var alla flaggor som vajade på halv stång på grund av terrordåden som skedde veckan innan vi åkte till Belgien.

Förutom öl är Belgien - och Bryssel - känt för sina spetsar och sin choklad. Jag köpte choklad i Bryssel men min spets köpte jag "hemma" i Brygge.

Numera pryds min balkong av en Brâncousistaty och min fönsterbräda av en brysselspets - trevliga minnen från mina resor med Birkagårdens folkhögskola.

Brygge

Vi bodde i den gamla vackra staden Brygge. En medeltidsstad med oerhört fin bebyggelse - vackra hus, torg, gator och kanaler. Några av oss tog en kanaltur och fick se bebyggelsen ur grodperspektiv.

Belgien är berömt för sitt goda öl. Men där liksom här har de små bryggerierna fått lägga ned och där liksom här har trenden vänt. En kväll besökte vi det lilla bryggeriet Halvmånen. Vi fick hela processen beskriven för oss och vi fick provsmaka deras öl men vi fick också se Brygge "by night".

I Brygge finns en vacker gård, Begijnhov, som mellan 1245 och 1928 var hem för kvinnor som lämnats ensamma eller blivit änkor. Begijnhov var inget kloster utan de kvinnor som ville kunde lämna husen för att gifta sig. 

Det enda vi blev besvikna på i Brygge var fiskmarknaden - bara ett enda litet stånd - men de sålde i alla fall makrill.

Första världskriget

Första världskriget utkämpades till stor del i Flandern.

Totalt dog 9 miljoner människor i detta fasansfulla krig, som inte ledde till något gott. Vi har pratat om kriget och vad som gjorde att det blev som det blev. Nu skulle vi se platsen där kriget till stor del utkämpats. Vi skulle besöka två museer och en krigskyrkogård.

Först åkte vi till ett museum där man visade hur soldaterna levt och krigat i skyttegravar. Det regnade och jag trodde det skulle bli geggigt precis som det var under kriget (man har ju sett ett antal filmer) men trots regnet var där rent och fint. Synd - känslan hur det var att leva i skyttegravarna hade nog blivit ännu starkare om där inte varit så prydligt.

 

Efter museet och skyttegravarna åkte vi till krigskyrkogården i Iepre med dess 11 000 kors över döda soldater. Jag blev än mer stärkt i min uppfattning att fredsprojektet EU måste leva vidare. Alla byråkrater i Bryssel bör göra som Marit Paulsen - åka till Iepre titta på gravfälten och tänka som hon "bättre byråkrater än soldater" men också arbeta för att minska den överbyråkratisering som EU lider av.

Resan avslutades med ännu ett museibesök - ett moderna interaktivt krigsmuseum.