Det privata alternativet

För två års sedan besökte jag den privata vårdcentralen på Orust. Jag  blev imponerad av deras effektivitet. Det var bara att åka dit, så blev jag omhändertagen.

I år, när jag som vanligt fick borrelia, gjorde jag som sist, åkte till "drop in-mottagningen" men nu hade man nya rutiner. Tidsbeställning var ett krav - ingen "drop in" längre. Jag fick vackert vända i dörren och återkomna efter två timmar. Hann precis hem och dricka kaffe. Väl tillbaka på min avtalade tid fick jag vänta i 45 minuter innan doktorn tittade på min fot och sa att jag skulle få penicillin för borrelia. Det tog en minut att ställa samma diagnos som jag själv ställt.

Hela dan gick åt. Det är inte utan att man börjar fundera på om en privat vårdgivare blir lika ineffektiv som en offentlig, när den väl blivit etablerad. Är det kanske dags för ännu en nyordning?

Det bästa

Det bästa med sommarstugan är att man får juice till frukost - sa barnbarnet!

Tanten Tidlösa

Det är inte bara på mitt blogghuvud jag sitter och dinglar med benen.

Blickar

Barnbarnen (de två äldsta) lever sommarliv tillsammans med oss medan föräldrarna jobbar. Vi gör allt, utom att spela strategispel, gemensamt. Vi delar till och med på min hotspot (internetuppkoppling till "plattan" från min telefon).

När grabben säger: "Mormor jag kunde inte koppla upp mig med din hotspot" och jag svarar "Du kanske glömde klicka igång den på telefon" fick jag en blick som ifrågasatte om jag levde på 2000-talet.

Fiskafänge

26 makrillar och 4 vittlingar får man nog betrakta dom årets fångst!

Oturligt nog var jag inte med, eftersom jag sökte bot för min borelia, men mellanbarnbarnet och maken gjorde en bedrift.

Objuden

När vi åker mellan Stockholm och Sundsvall får jag titt som ofta för mig att jag ska hälsa på min "gamla" arbetskamrat.  Hennes stuga ligger utefter vägen - nästan ingen omväg alls.

Men vi hittar aldrig dit - hur konstigt som helst eftersom jag vet var hon bor. De två sista gångerna tror jag vi var nära.

Maken har börjat tröttna på mitt ostrukturerade sätt att hälsa på folk. "Stugan fanns inte här förra gången. Varför tror den skulle ligga här nu - det är ju inget nybygge. Kan du inte ringa och kolla upp adressen" - sa han uppgivet sist vi vände med oförrättat ärende.

Ja, varför gör jag inte det? Är det för att jag vill vara spontan och lite osvensk. Inte så välplanerad. Bara göra det jag känner för just i ögonblicket. Jag vet inte riktigt men jag känner någon som tycker det är ett väldigt knäppt sätt att försöka behålla gammal vänskap.

Regatta

Varje år träffas vi, samma gamla Alnögäng, för vår årliga regatta. Alltid lika trevligt, alltid samma upplägg och alltid olika tävlingar.
Man skulle kunna tro att en regatta är en seglingstävling - men då tror man fel. I år gällde det att så snabbt som möjligt passera mållinjen med en ångbåt!! (Eftersom det gamla Alnögänget har börjat bli lite gamla, även åldersmässig, gäller alltså inte längre segling.)

Båtluff

Bil till Grisslehamn, båt till Eckerö, buss till Mariehamn, övernattning, buss till Långnäs, båt till Kökar, båt till Galtby, bil till Korpo, båt till Högholm, två härliga dagar i Åbolands skärgård och sen tillbaka igen.

Landskapsregeringen

Det är mycket som ska klaffa när man båtluffar. Lätt att bli strandsatt.
Båtresan till Kökar gick utan problem men båten till Långnäs (på Ålands östsida) var kraftigt försenad - vi skulle missa den sista bussen till Mariehamn.
Vi frågade om bussen skulle kunna invänta vår båt men det var omöjligt (förståeligt med tanke på övriga bussresenärer) och beslöt oss för att dela taxi med fyra andra passagerare som också satt fast.
Väl framme stod en bil och väntade på oss och tänk -  landskapsregeringen stod för fiolerna.

Söders höjder

Söder är en av Stockholms trevligaste stadsdelar - tycker jag.
Där är det lite rörigt, där finns många småbutiker, många restauranger och pubar - som tillsammans ger liv åt stadsdelen. Inte nog med det; där finns också gammal bebyggelse och (framför allt) närhet till vattnet.
Vi åker dit på kvällarna ibland, strövar runt och äter middag. "I går" åkte vi till Mosebacke och njöt av den fina utsikten. Sen åt vi middag på en pub och tyckte det kändes som vi var i London och ändå var vi bara några hållplatser hemifrån.

Vad ska man göra när sommaren regnar bort?

Hittills i sommar har det regnat och regnat mest varje dag men dessemellan har det också blåst en hel del (gäller för oss som varit på Västkusten). Regnet har det goda med sig att smultronen mognar som aldrig förr men ganska trist är det allt. Och inte kan vi koppla upp oss heller (= det blir långt mellan blogginläggen) - trist det också.

Vi läser, lagar mat och spelar poker men vi försöker också vara lite kulturella. En dag åkte vi till akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn. Årets utställning visade ett urval av Alice Neels verk. En jättebra utställning som jag verkligen kan rekommendera.

Alice Neel målade och målade, hela sitt liv men hon hade det tufft. Hon följde inte de trender som gällde utan ägnade sig huvudsakligen åt att måla porträtt - det är motigt att våga gå sin egen väg. Även hennes privatliv var tufft. I Alice liv kom målandet på första plats - till och med före barnen. Det var (är) tufft för (kvinnliga) konstnärer att klara sig. Mot slutet av sitt liv fick hon visst erkännande och nu, 30 år efter det att hon dött, får hon egna utställningar runt om i världen - i år alltså i Bohuslän. Borde inte priser och stipendier i första hand gå till unga, oetablerade konstnärer i stället för att de som är kända och ekonomiskt oberoende ska premieras ytterligare (det är till exempel bara etablerade musiker som får Polarpriset).

Bild på Alice inbjudningskort till sitt 80-års kalas

När själen fått sitt, fick också gommen njuta - dottern bjöd på en fantastisk lunch på Akvarellmuseets restaurang, Vatten.

Fiskgryta