Simskola

Inte långt från vår stuga ordnar man varje sommar simskola. Där får barn både lära sig att simma och lära sig grunderna i båtvett. De som redan kan simma ägnar sig åt att ta simmärken.

I år hade vi tre pojkar i 4-års åldern boende i stugan under de två veckor skolan varade. En var mycket tveksam till simskolan men när de yngre kusinerna skulle ge sig iväg hängde han på och blev nästan lite entusiastisk efter några dar. Den yngste kusinen tröttnade dock efter en vecka och deklarerade att nu hade han slutat i simskolan.

Ett smart drag är att dela ut märken så fort man lärt sig något nytt. Doppar man örat får man ett märke, doppar man huvudet får man ett annat och kan man hoppa från brygga eller kant får man ett tredje. Baddaren finns i tre olika färger. Dessa märken är sporrande och det var stolta killar som kom hem med medaljer på tröjan och med mycket mer vattenvana än tidigare.

När "gamla" elever nått en viss nivå i märkestagningen får de jobba som assisterande lärare - trevligt sommarjobb som både ger lite inkomst och kompisar.

Men Dragsmarks simskola skulle nog inte överleva utan sin entusiastiska lärare. Hon avsätter varje år två veckor av sin semester för att lära barn simma och varje år tar hon själv guldmagistern - vid det här laget är hon uppe i ca 35 stycken. En prestation som det inte är många som slår.

Jag valde räkmacka till lunch

Simskolan avslutas mycket högtidligt och alla småttingar får var sitt diplom. Efteråt firade vi (familjen) med gemensam lunch i Grundsund.

Kongahälla

Staden Kungälv i södra Bohuslän -  hette på medeltiden Kongahälla. Idag tog vi med ett barnbarn dit och tittade på den häftiga medeltida fästningen "Bohus" som började uppföras redan 1308. Många kungligheter har bott på Bohus slott bl.a. Magnus Eriksson och drottning Blanka.

Bohus fästning är fantastisk. Ett byggnadsverk i jätteformat som har stått bi i 700 år - visserligen tillbyggt och restaurerat men ändå...

Det var riktigt roligt att klättra runt - upp och ned, in i fängelsehålor, upp i torn och över bryggor. Lillkillen fick måla sin egen sköld. Enda problemet var att det var fruktansvärt varmt, 33 grader, eftersom vi råkat välja seklets varmaste dag.

När vi hade sett tillräckligt av fästningen skulle vi åka hem men maken ville uppleva gamla tider - så vi passerade kexfabriken för att lägga upp ett lager med bräck. Förr åkte vi aldrig förbi Kungälv utan att stanna till och fylla på förrådet med trasiga kex.

Väl hemma blev det raka spåret till bryggan och svalkan. Sen slog vi oss ned på altanen och beslutade att inte flytta oss ur fläcken förrän värmen sjunkit under 30-strecket. Den grillade fredagsmaten hade ersatts med färdigkokta kräftor. Jättegott och dessutom obefintlig risk att vi skulle förorsaka brand. Passar bra denna heta, eldiga sommar.

Kultur

Somrarnas kulturaktivitet brukar vara ett besök på Akvarellmuseet i Skärhamn - så även i år.

Akvarellmuseet ligger vackert och har en trevlig restaurang - därför värt ett besök även om man inte gillar konst.

När det är strålande sol varje dag har man råd att offra en dag på "kulturen" trots att det inte regnar. Då kan man gå runt och titta utan att trängas eftersom de flesta väljer kulna dagar för museibesök.

Årets utställning heter Fusion. Till den hade man bjudit in konstnärer som redan finns representerade på museet. Intressant utställning även om vi  hade sett en del av konsten tidigare. Att det är så roligt att åka till Akvarellmuseet beror bl.a. på att de har en guide som berättar med inlevelse och engagemang.

Några axplock:

Michael Kvinum,
en ensam människa
på en atombomssvamp

Katja Tukiainen,
feminist långt före "me too"

Elina Merenmies

Julie Nord;
Vilka hemligheter har detta barn

Lars Lerin; Inspirerad av filmen
"Ett fönster mot gården" 

Spanien

Denna fantastiska sommar med sol, sol och ännu mera sol, 30 grader i skuggan och 23 grader i vattnet behöver man inte åka söderut.

Man behöver inte ens åka söderut för att få uppleva den sydeuropeiska miljön eftersom det finns en spansk bodega i Lysekil.

En inflyttad spanjor saknade nog sin hemmiljö när han flyttat till Sverige. För att få hemkänsla började han odla vin och öppnade en spansk restaurang.

"Det här är ingen bra idé" tänkte jag när jag hörde talas om vad som var på gång och såg framför mig hur folk huttrande skulle sitta och dricka surt vin och inbilla sig att de var i Spanien. Men oj, så fel jag hade!

I går blev vi bjudna (födelsedagspresent) till den lilla bodegan. Vi satt ute i solen till sena kvällen och åt grill- och skaldjursbuffé samtidigt som vi blev underhållna av två sångare. Folk kom dit hela kvällen. Restaurangen hade dock en begränsning - man fick bara ta om 32 gånger!

Tänk att denne inflyttade sydeuropé lyckats skapa en bit Spanien i Bohuslän - och att vädrets makter står honom bi.

Perfekt

Ibland stämmer "timingen" prefekt.

Idag åkte vi till Göteborg för att se ett barnbarn spela sin första match i Gothia cup och allt klaffade perfekt.

Vi hittade fotbollsplanen direkt. Det fanns ledig parkeringsplats och parkeringsappen funkade. Vi lyckades hitta rätt plan och kom dit  tio minuter innan matchen började, precis lagom lång tid för att hinna äta vår medhavda lunch. Sen kunde vi se hela matchen från bästa åskådarplats och som "lök på laxen" slutade matchen med vinst. Snacka om att ha flyt eller att "bollen gick vår väg".

Gothia cup är världens största fotbollscup för ungdomar med ca 1700 lag från 80 länder. Planerna är utspridda över hela Göteborg. "Vår" match spelades på "mammas gata" det vill säga i Ruddalen i Västra Frölunda - ett stenkast från Basungatan där jag växte upp. Men ack, ack, ack så förändrat  (=förstört) allt är. 

"Stenarna där barn jag lekt" finns inte mer utan har ersatts av gigantiska idrottsanläggningar. Tidens tecken - allt idrottande och fotbollsspelande ska ske i organiserad form, inte spontant på gräsmattan bakom husen som på "vår" tid.

Ester Blenda Nordström

Fatima Bremmer har skrivit en biografi om Ester Blenda Nordström - en fängslande bok om en kvinnlig journalist och äventyrare.

Jag läste "Ett jävla solsken" på rekommendation. Mycket intressant. När jag var klar med boken såg jag filmen Ester Blenda - som råkade visas på TV medan jag höll på med boken. Jag gillar att titta på filmatisering av böcker jag just läst. Man får ansikten och bilder till de människor och miljöer man har i huvudet.

Ester Blenda var yngst i syskonskaran och extra efterlängtad. Hon fick nog en friare uppfostran än sina syskon och hon utnyttjade sin frihet maximalt. Hela hennes aktiva liv var ett stort äventyr. Dessutom var hon musikalisk. Kunde både spela och sjunga. Hon var centrum i sällskapslivet, alltid glad, alltid populär - "Ett jävla solsken".

Ester Blenda var helt orädd - hela hennes liv var ett stort äventyr. Att vara så utlevande som hon var  hade sitt pris. Hon började arbeta som journalist men övergick till att bli författare och skrev böcker om sina äventyr runt om i världen. Hon skrev också barnböcker som på sin tid var mycket populära och förnyande (En rackarunge) - en föregångare och inspirationskälla till Astrid Lindgren som säkert hade läst hennes böcker om Ann-Mari. 

Ester Blenda Nordström var välkänd under sin aktiva tid men blev sedan totalt bortglömd. Bra att Fatima Bremmer skrivit denna biografi och uppmärksammat en tuff och orädda föregångskvinna som fick betala ett högt pris för sitt intensiva liv. 

Italien

Sommaren, som började så skralt, utvecklade sig snabbt till super. 

Sol, sol, strålande sol varje dag. Varmt så det förslår - idag var det 29 grader i skuggan och över 20 i vattnet.

Vi börjar varje dag med frukost följt av bad och bryggliv. Sen hem för lunch och "lite av varje" aktivitet på eftermiddagen (oftast det samma som att åka och handla, hänga eller stryka tvätt, plocka ur diskmaskinen eller liknande) sen är det middag. Eftersom vi är 7 vuxna betyder det att man får sätta sig vid dukat bord sex dagar av sju.

Denna fantastiska sommar har vi blivit tvungna att ordna ett specialsolskydd för att kunna sitta ute när det är dags att äta. Det känns som vi befinner oss i Italien - speciellt idag när vi fick pasta till middag.

I ärlighetens namn måste jag säga att vi hade rejält regn med åska och hagel en eftermiddag. 

Det kändes bra för under den varma  ytan skaver det - vad för denna värme med sig? Jag misstänkte ett tag att det var på grund av värmen som makrillen försvunnit men nu ryktas det att den är tillbaka igen så i morgon lever den farligt.

Cyklarnas och cyklisternas stad

Allt verkar anpassat för cyklister i Köpenhamn. Särskilda cykelbanor på egen nivå, märken i gatan vid passage och massor med cykelparkeringar. Till och med tågen har anpassats och kör med särskilda cykelvagnar.

Det verkar mycket lätt att hyra sig en cykel och vore jag inte så feg skulle det allt vara roligt att ta sig en tur.

Beträffande själva ställningen kan jag säga att folk cyklar upprätt - inte framåtlutade som vi gör. Det underlättar själva cyklandet (utom i backar och här är det platt som en pannkaka) och man får bättre överblick över trafiken.

En sak är vi dock mycket bättre på hemma i Svedala. Vi använder cykelhjälm. Jag gjorde en liten statistisk undersökning (som inte alls gör anspråk på att vara gjord på ett korrekt urval) medan jag väntade på grön gubbe och kan därför säga att här använder bara en av fyra cykelhjälm.

Christiania

År 2000 åkte vi till Köpenhamn tillsammans med dottern och en kamrat till henne. Flickorna var i tonåren och ville att vi skulle åka till Christiania.

Något år senare åkte dottern och jag dit igen. Hon skulle göra ett specialarbete om området. Vi ägnade en hel dag åt att vandra runt, prata med folk och titta på husen. Mycket intressant. 

Jag sympatiserar med deras filosofi. Man har bl.a. direktdemokrati och får inte ta ut överpriser vid husförsäljning. Jag skulle dock aldrig kunna tänka mig att bo där. Allt för mycket jag inte gillar. Jag har svårt för den sunkiga miljön, alla lösa hundar, alla nedgångna människor, att inte kunna känna sig trygg - fast jag vet inte om kriminalitet och brottslighet är större där än på andra ställen.

Men vid sidan av det jag inte gillar har området också en viss charm - allt verkar så avslappnat, inget måste vara perfekt, udda individer har en plats att leva på.

Den här gången stannade vi bara några timmar. Vi åt lunch som var helt ok och vi hann, tillsammans med många andra turister, gå runt i området bland originella hus, restauranger och stånd med försäljning av både ditt och datt (50 kr/g).

Om jag inte missminner mig och i efterhand har glorifierat området kändes det mer nedgånget nu än sist jag var där. Vid varje besök förundras jag dock över att man kan tillåter "en fristad" mitt i Köpenhamn samtidigt som jag tycker det tyder på generositet och så länge det inte ställer till för mycket bekymmer för övriga Köpenhamsbor tycker jag fristaden Christiania ska få fortsätta att leva .

Kval

När vi bokade vår Köpenhamnsresa hade Sverige ännu inte spelat den sista matchen i grundserien (jag pratar om fotbolls-VM). Situationen blev därför krisig när "vi" gick segrande ur vår grupp. Hur skulle vi fixa detta. Utomlands när det spelas åttondelsfinal! Ingen bra kombo men egentligen inget problem - det finns ju TV i Danmark också.

Konstverk av Per Kirkeby vid busshållplatsen i Humlebæck

Vi lämnade Louisiana i så god tid att vi skulle hinna se matchen i Köpenhamn. Vi skulle gå från tåget direkt till en sportbar och kombinera middag med spänning.

Maken hade kollat upp vart vi kunde gå - sa han. Tyvärr hade han inte kollat tillräckligt bra. Efter en stunds letande konstaterade vi att baren var nedlagd. Vi bestämde oss för att skjuta upp middagen och istället inta ryggläge och se matchen på hotellrummet.

Glada efter "Sundsvalls" (Forsberg kommer från Sundsvall) insats gav vi oss med kurrande magar ut på stan för att äta en sen middag. Sen skulle vi kolla vem "vi" får möte i kvartsfinalen - på en engelsk sportbar. Allt gick vår väg  denna finfina kväll. Det var inte bara vi som blev glad när England gjorde mål.

Temperaturen
nådde oanade höjder