Axel Sjöberg

Vi missade altartavlan som Axel Sjöberg målat till kapellet på Landsort men när jag googlade på Axel, fick jag veta att han fanns representerad på Thielska galleriet på Djurgården.

Den 30 maj var helt tom i våra kalendrar och när det dessutom var solsken och varmt var det läge att ta en tur till Djurgården.

Det blev en resa med förhinder - fel på Röda linjen. Senare fick vi veta att folk hade suttit fast i tunnelbanan i tre timmar. Vårt tåg gick i snigelfart men vi kom fram till Slussen innan det tog stopp. Här gällde det att hitta alternativa kommunikationsmedel (som dom säger på SL när det är stopp) och i Stockholm är ofta båten en bra ersättare.

På väg till Djurgårdsfärjan insåg vi att medan en del satt fast i tunbelbanan sprang andra maraton ovan jord. Det var massor med folk i rörelse denna lördag.

Trots alla hinder kunde vi med lätthet ta oss till Blockhusudden - färja från Slussen till Allmänna gränd och sen vidare med båt nummer 80.

Allt var så vackert och fint - träden blommade och fåglarna kvittrade - men Axel Sjöberg var tyvärr nedpackad i ett förråd.

Om det inte fanns något verk av Axel att titta på kunde vi lika gärna hoppa museet och i stället äta en god lunch i trädgården. Vi delade på en portion tomatsoppa, en macka och en "gokaka". 

Gustav Vigeland

Sen tog vi båten tillbaka till Nybroviken och tunnelbana hem.

Boeuf Bourguignon

På annandag jul äter vi fransk julmiddag hemma hos oss. Det har vi, i princip, gjort sen dottern bodde i Paris och hennes skolkamrat guidade oss in i det franska köket.

Då, när vi åt julmiddag i Paris, fick vi hjortstek med ugnsbakade äpplen till huvudrätt och det stod även på vår meny i några år. Men jag blev aldrig "vän" med äpplena så, efter ett tag, bytte vi ut steken mot den franskaste av alla franska grytor - Boeuf Bourguignon.

Vi lägger ned mycket möda på grytan - torkar varje grytbit innan vi bryner den, kokar fläsket innan vi steker det, skalar 100-tals lökar med mera, med mera. Sen kokar vi köttet i flera timmar i hur mycket vin som helst. Vi gör, som kokböckernas kokboksförfattare, Julia Child, instruerar oss att görs i kokböckernas kokbok - "Det goda franska köket".

Sen, när allt är klart och grytan är insatt i ugnen, måste vi naturligtvis se hur det gick till när Julia skrev sin kokbok. Vi tittar om filmen "Julia och Julie" för "jag vet inte vilken gång i ordningen" och njuter lika mycket av hennes grytan som av vår egen.

Sommaraktiviteter

Om man undantar de dagar man har matansvar är sommarstugelivet mycket lugnt.

Vissa av oss såg den loppisrunda som ordnades i mitten av juli som sommarens höjdpunkt. Fem av oss åkte iväg. Vi delade upp oss i två bilar och tur var det för jag tröttnade på direkten. Tyckte bara det var gammalt skräp som såldes och det har jag tillräckligt av redan. 

Då var det roligare när minste killen blev sugen på Far Breton och bakade den helt själv. Jag hade aldrig tidigare ätit Far Breton men gillade den ostkakeliknande efterrätten från Bretagne. Så här gör man:

Börja med att blöta ett bakplåtspapper som du lägger i formen.

Vispa sen ihop smeten.

100 g smör
En nypa salt
125 g socker
Vanilj (stång eller vaniljsocker)
3 ägg
4 dl mjölk
1 dl grädde
75 g smält smör

Sätt ugnen på 180⁰ (eller lite mer).
Blanda mjöl, salt, socker, vanilj.
Rör i ett ägg i taget.
Rör till jämn smet med lite av mjölken.
Häll i resten av mjölken o grädden.
Vispa sist i det smälta smöret.
Grädda i 25 minuter.

Efter en halvtimma är kakan klar.

Vi åt den till efterrätt med "Ernst jordgubbar".

Storseger

Så mysigt det skulle vara att fylla år i juni - sommar, sol och jorgubbar. Själv fyller jag år när det är is i vinden och snö på marken. Det är därför jag någon gång firat i slutet av juli.

Brukar baka en jordgubbstårta till sonen på hans födelsedag i juni.

I år skulle jag använda den höga form jag köpte förra året och ännu inte tagit i bruk.

När man ser "köpetårtor" är de ofta imponerande höga. Blev så sugen på att själv baka en "högis" att jag köpte denna form.

Att hitta recept för tårtbottnar till höga formar var jättesvårt. Till slut bestämde jag mig för att göra som vanligt men minska alla ingredienser med ⅓. Borde bli en bra tårtbotten men med mindre diameter. Blev dock bara en platt liten sak med hård botten trots att jag följde ett recept av tårtbagarnas tårtbagare (Roy Fares).

Innan vi delade tårtan i fyra delar (barnbarnet ville inte ha något) hade vi smaktest av jorgubbar för att se hur de hemmaodlade skulle stå sig.

Mitt lilla trädgårdsland har aldrig blivit någon succé. Trots det fortsätter jag år efter år med oförminskad entusiasm. I år har jag till och med  köpt tre säckar fin, gödselblandad jord - tror det har hjälpt för jordgubbslandet har aldrig varit i bättre form än i år. Alltså ett år då en jämförelse mellan mina hemmaodlade och de som kan köpas för en billig slant i affären passar perfekt.

I två olika glas la jag jämnstora och jämnmogna gubbar. Ett blindtest måste göras med omsorg. Inga yttre faktorer får spela in. Resultatet var odiskutabelt till mina gubbars fördel. Det blev vinst med 5-0. Alla tyckte de hemmaodlade var både sötare och smakrikare. Tänk om det svenska fotbollslandslaget skulle klara sina fighter i EM lika bra. Seger med 5-0 vore mumma.

Den perfekta utflykten

Vi lämnade stugan en dag tidigare än planerat - för att åka båt på Mälaren.

Hade bestämt att göra den perfekta utflykten - vacker natur, inget bilåkande, lagom långt hemifrån och god mat - tillsammans med "gamla" grannar från Sundsvall. Vi skulle åka till Ekerö och äta lunch på Ekebyhovs slott.

När båten la till vid vår brygga klev vi ombord och möttes av grannarna som stigit på vid Klara Mälarstrand. Under båtturen till Tappström hann vi både dricka kaffe, prata och titta på omgivningarna (genom båtfönstren). Sen promenarade vi genom en bokskog med marken täckt av blommande vitsippor och blåsippor.

Det var tredje gången vi åt lunch på Ekebyhovs slott och varje gång har det smakat mycket bra. Den här gången var det så gott så jag gjorde en "remake" hemma när vi skulle ha andra "gamla" Sundsvallsbor på besök.

Här kommer mitt recept på krämig italiensk kycklinggryta

Ingredienser
8 kycklinglårfiléer
Salt o peppar
10 soltorkade tomater
Vitlök
1 röd chilifrukt ( ½ är nog bättre)
Timjan
Oregano
5 dl kycklingbuljong
2 dl vispgrädde
1 dl riven parmesanost

Till det serverade jag små smörstekta färskpotatisar med vitlök och kryddgrönt, en vanlig grönsallad och bröd från vårt konditori.

Gör så här
Värm varmluftugnen till 180 grader
Fräs kycklingen, salta, peppra och flyttta över till en gryta.
Strimla de soltorkade tomaterna, skala och finhacka vitlöken och chilin.
Fräs tomater, vitlök och chili i ett par minuter.
Krydda med timjan och oregano.
Koka kycklingbuljong, grädde och riven parmesanost och låt sjuda försiktigt tills osten smält.
Häll såsen över kycklingen.
Grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter eller tills kycklingen är klar.

Sveriges volymmässigt största ek; 84 m³

När jag började blogga hade jag en tanke att bloggen på sikt skulle innehålla massor med recept på mat jag lagat och tyckt om - bli min egen receptbank. Så har det dock inte blivit. Har knappt lagt in några recept - inte ens ett tiotal - men nu äntligen är jag på g.

Båten som ska ta oss hem

Gnocchi med taleggio och broccholi, recept 3

Det tredje receptet jag lagade från min julklappskokbok blev en rätt med gnocchi och taleggio som stomme.

Gnocchi har sitt ursprung i Italien och kan göras på potatis, mannagryn, vetemjöl eller brödbitar. I Italien äts den som förrätt eller som alternativ till soppa och i Rom med omnejd som alternativ till pasta. Men, enligt mitt förmenande, är det ett uselt surrogat till pasta - känns väldigt torrt. Jag gjorde inte mina gnocchi själv utan plockade en påse direkt ut kyldisken.

När alla ingredienserna var stekta skulle jag smula ned Taleggio i rätten. Taleggio var en ny bekantskap som beskrevs så här när jag googlade: "Taleggio är en halvmjuk, kittost som fått sitt namn efter dalen Val Taleggio i Lombardiet i norra Italien. Osten har ett tunt skal och en kraftig arom, men smaken är mild och förvånansvärt fruktig. Det är en ost med rejäla anor, och har funnits sedan antiken, och är således en av de allra äldsta mjuka ostarna vi känner till. Redan den gamle tänkaren Cicero nämner osten i sina texter." Alltså en ost fin som snus men ganska smaklös.

Jag började med vitlöken som jag stekte tillsammans med broccholin. Sen stekte jag gnocchin i smör på ganska hög värme, hällde tillbaka broccholin i pannan och smulade ned osten och lät den smälta. Sen var det dags att krydda med salt och peppar och så var hela anrättningen klar. En ganska enkel och snabblagad rätt.

Resultatet blev en middag som var helt ok men aningen torr och lite smaklös - trots den fina osten och vitlöken.

Maken tyckte jag borde gjort en sås och hällt över. Det är möjligt att det skulle satt lite piff på anrättningen. Jag kunde ju gjort ostsås på taleggion. Trots att ingen av oss blev överförtjust var det roligt att pröva denna annorlunda anrättningen. Dessutom var den säkert bra för miljön eftersom den var helt vegetarisk. Men i kväll blir det sushi!

Parmesansoppa, recept 2

Andra rätten från min nya kokbok blev god - parmesansoppa med matvete och surdegskrutonger. 

Ganska ovanlig rätt - pamesansoppa! Jag har tidigare vare sig ätit eller hört talas om en soppa med parmesan som huvudingrediens.

Började med att bryna lök, vitlök och selleri tills allt blev mjukt och glansigt. Hällde sen i vatten, grösaksbuljong och matvete. När matveten var mjuk var det grönkålens tur och här gjorde jag ett avsteg från receptet. Det skulle varit svartkål men eftersom jag numera är mycket sparsam med alla affärsbesök och konstaterade, när jag hastade igenom Coopbutiken i Gröndal, att den kål som stod tillbuds var grönkål, fick det bli grönkål. Kål som kål tänkte jag.

När kålen kokat klart hade turen kommit till grädden, osten och kryddorna. Vis av min dåliga kryddning av pajen var jag inte lika försiktig den här gången utan kryddade rejält.  Gav resultat.

Sen återstod bara att hälla upp soppan ovanpå surdegskrutonger - äta och njuta.

Festligt

Det är roligt att jämföra saker och smaker. Man kan prova vin, man kan prova ostar, man kan prova räkor - ja, man kan prova det mesta.

Så fort vi har en bemärkelsedag försöker vi fira den och den femte januari är en dag vi sällan missar. Ibland går vi på teater, ibland på bio. I år fick vi vackert stanna hemma men även hemma kan man hitta på trevligheter. Jag skulle stå för arrangemanget.

Tog som vanligt båten in till Norr Mälarstrand och promenerade till fiskaffären i gamla stan - stängd till 28 januari. Men har man turen att bo i en storstad finns det många alternativ. Vi hittade en annan fiskaffär och kunde handla vad som behövdes inför kvällens arrangemang.

Ostron är festligt, läckert och roligt att smaka på - nån gång ibland. Man äter några stycken men blir fort nöjd. Vi har ätit det många gånger men aldrig flera sorter vid samma tillfälle. Dagens festlighet fick bli ostronprovning. 

Köpte tre sorter (det var vad som fanns)
dels svenska "Havstenssund", 55 kr
dels två franska sorter, båda från Normandi
"Utah beach", 28 kr och
"File de clare, 25 kr.

Efter att ha sörplat i oss tre var, var vi ganska överens om resultatet. "Havsstenssund" och "File de clare" var bäst - jämförbara men med tanke på att "Havsstenssund" var mer än dubbelt så dyr korade vi "File de clare" till vinnare. 

Jag hade verkligen lagt manken till denna kväll. Huvudrätt blev en festlig taginegryta.

.

Men när vi kom till kvällens final - Almodóvars film "Att återvända" - fick jag avnjuta den i ensamhet. Då orkade inte maken längre - kudden lockade för mycket.

Paj, recept nr 1

Första receptet i min julklappskokbok var "Svamp- potatis- och jordärtskockspaj". Det blev också min första rätt ur boken.

Receptet kändes väldigt krångligt men var egentligen ganska lätt när jag väl köpt hem ingredienserna 

Jag skar och rev svampen. Den torkade la jag i blöt. Sen började jag steka svampen på stark värme, sänkte värme och la i övriga ingredienser. När allt geggat till sig, kryddade jag och hällde över rubbet i en pajform som jag täckte med ett smördegslock. 

Locket penslades med grädde innan pajen stoppades in i ugnen.

Efter en halvtimme kunde jag ta ut den här läckra saken. 

Snygg paj som dock kunde varit lite smakrikare. Ska tänka på det och krydda lite extra i fortsättningen.

Tyvärr blev jag lite orolig i magen på natten och tänkte genast på all svamp jag stoppat i mig. Funderade på om en liten flugsvamp hade smugit sig in i stuvningen och kände mig tvungen att väcka maken och fråga hur han mådde. Eftersom det var lugnt på andra sidan sängen kunde jag vända sida och somna om.

Happy cake

Här om dagen bakade dottern en jättegod efterrättskaka. Hon följde ett recept som fanns på Elsa Billgrens blogg. Kakan blev både snygg och god.

Bild från Elsas blogg

En svartprickig kaka som blev extra saftig då den efter gräddningen dränktes in med citron- och sockerlag.

När våra gäster skulle ta en skiva frågade de om det var en "Happy cake". Jag förstod inget. Vad menade dom. Syftade de på att kakan var så god att man blev glad av att äta den?

Nej, de trodde att de svarta prickarna av vallmofrö skulle göra oss "höga". Så dumt, tänkte jag, men sa att opium framställs från en annan typ av vallmo. Saken var klar och vi smaskade i oss flera bitar var.

När gästerna hade åkt hem googlade jag på vallmofrön och till min häpnad insåg jag att frågan vi fått inte var helt obefogad och inte heller rätt besvarad. Man har ändrat framställningsmetoden för vanliga vallmofrön så att de numera innehåller så mycket opium att man kan åka fast i en kontroll.

Inte undra på att vi tyckte dotters kaka smakade så bra - den var verkligen en "Happy cake".

Så här ska Happy cakes se ut