söndag 15 april 2018

Mig äger ingen

I år har vintern varit ovanligt seg -inte ens under mina 35 norrlandsår väntade jag på våren som i år. Beror nog på att det kom en lång köldknäpp ganska sent i mars.


Men nu är den nästan här (våren alltså) - plusgrader och loppis i Hornstull (två säkra tecken). Vi tog tunnelbanan över bron och vips var vi där - mitt i folkhavet. Har aldrig sett så mycket folk på en loppis. Det var packat - man kom varken fram eller bak. Intressant att så många människor helt oberoende av varandra agerar på samma sätt. "Härligt att solen skiner. Vi måste ut. Vi åker till årets första loppis i Hornstull" - så tänker vi tydligen lite till mans/kvinns.


Men innan vi gav oss i väg lyssna jag på radiointervjun i P1 med Åsa Linderborg. Åsa Linderborg är kulturchef på aftonbladet och skrev i höstas en kritisk artikel om  kulturhusets ledning. En artikeln som i sin tur blivit mycket kritiserad. Denna artikel och hennes "skuld" i vad som sedan hände pratade man om i programmet men man pratade också om hennes självbiografiska bok "Mig äger ingen".  Lät så intressant att jag genast kastade mig över den.


Vilken bra bok! Åsa L skriver om sin uppväxt som skilsmässobarn. När hon är fyra år lämnar mamman familjen och Åsa får växa upp med sin alkoholiserade pappan (pappan skulle blivit så ensam om inte Åsa stannat kvar). Pappan är alkoholist men han älskar sin dotter och hon växer därför inte bara upp i ett alkoholisthem utan också i ett kärleksfullt hem - i alla fall till dess att alkoholen tar överhanden. Boken är mycket engagerat skrivet och mycket intressant. Jag kände med författaren och jag kände med hennes rolige, fyndige och slagfärdige pappa.


Titeln "Mig äger ingen" är ett Gunnar Ekelöfvcitat. Gunnar Ekelöf är en person som det ofta refereras till och som ofta citeras och ändå är Gunnar Ekelöf en författare jag aldrig läst - inte ens i skolan. Och det värsta är att jag nog inte kommer att göra det heller!

fredag 13 april 2018

Kultur

Tack vare Birkagården kommer jag ut ibland. Jag "tvingas" lämna TV soffan och får ta del av "riktig" kultur.

Den här veckan har jag dels varit på Bio Rio och sett filmen "Hitler och konsten" dels gjort ett operabesök.

I "Hitler versus Picasso" visas hur nazisterna roffade åt sig det de ville ha. De satt hemma och prickade för vilka konstverk de ville äga och bokstavligt talat stal dem även om de gav sken av att ha köpt dem. Vissa verk har långt senare återlämnats till de riktiga ägarna men långt ifrån allt. Jag gillar dessa konstfilmer som ofta visas på den lilla biografen Bio Rio i Hornstull.


Sen gick halva klassen till operan och tittade på Henrik Dorsins "Glada Änkan".


En trevlig, ironisk föreställning med känd musik och angrepp åt alla håll - kändes dock lite för lång med tanke på hur dåligt vi satt på våra billiga platser. Här fick Trump sig en känga liksom privatiseringsvågen. Allt kan fås för pengar - även om  världen står i brand kan man skapa en glittertillvaro bara det är lönsamt.

En ovanligt intensiv vecka med stort inflöde.


fredag 6 april 2018

Den svavelgula himlen

Kjell Westö är en av Finlands största författare. När vi, i  bokcirkeln, läste hans "Där vi en gång gått" blev jag inte toppenförtjust.

Nu har jag, på rekommendation av en Birkagårdskamrat, läst hans senaste bok "Den svavelgula himlen" och den här gången blev jag verkligen toppenförtjust.


Jag kan inte avgöra om "Den svavelgula himlen" ska karaktäriseras som en relationsroman, en generationsroman eller en nyckelroman men en fängslande roman är det. Den handlar om en halvt om halvt misslyckad finsk författare och spänner över hans liv från det att han är ung grabb tills han är mogen man i 60-års åldern.

Man för följa honom och hans vänner och se hur de vänskapsband som skapas i ungdomsåren förblir starka och kan vara hela livet även om de är problematiska. Samma sak gäller för passionen  (åtminstone här). Personerna i boken förblir i princip samma människor hela livet - de goda förblir goda och tvärt om. 

Boken har drag av klassroman och på slutet finns inslag av dagens stora motsättning - den mellan invandrare och människor med  djup förankring i ett landets kultur.

Förutom alla fina personteckningar är "Den svavelgula himlen" också en kärleksförklaring till Helsingfors och som alltid när jag läser om en plats blir jag sugen på att åka dit.

Kjell Westö har blivit en ny favorit.



tisdag 3 april 2018

Påsk

Påsk brukar vara vikt för årets första besök i sommarstugan - men inte i år, inte denna kalla vår med sin ihängande kyla. Nej, i år fick det i stället bli ett storstadsbesök och finns det då en bättre stad att åka till än Göteborg?

Vi, maken, dottern med familj och jag, gav oss iväg tidigt på skärtorsdagens morgon för att slippa ifrån all helgtrafik.

Mashuggskyrkan
I Göteborg besökte vi sonen med familj och en "gammal" skolkamrat. På båda ställena blev vi mycket väl undfängnade. Gladast av alla att träffa oss var dock sonsonen. Han ringde tre gånger och frågade när vi skulle komma och när han såg oss genom fönstret sprang han ut och mötte oss med öppna armar - hur gulligt som helst.

Haga, förr
Haga, idag
Äntligen fick jag tillbringa en hel dag på Göteborgs gator. Vi, maken och jag, gick och gick och gick. När vi blev trötta tog vi en tur med båten Älvsnabben och fick se stan ur en annan synvinkel.

Lindholmsberget
Stan
Fullriggaren Göteborg
Hisingen
Sen spenderade (som man säger nu för tiden) vi en halv dag på Naturhistoriska museet. "Mitt" gamla museum kändes ganska mossigt men jag tycker fortfarande det är roligt att gå runt bland alla uppstoppade djur. Även småkillarna verkade nöjda över besöket fastän de tillbringat dagen innan på det mycket mer spektakulära Universeum. Där kostar det 500 kr för en trepersoners familj i inträde medan det är helt gratis (om man inte fikar) på Naturhistoriska.

När jag gick i folkskolan (grundskolan) tog vi ofta buss 56 till Linnéplatsen och traskade upp till Naturhistoriska - alltid med samma mål "De siamesiska tvillingarna". Jag tror vi skulle hittat till hyllan där burken med det fascinerande innehållet stod med förbundna ögon, så många gånger som vi var där. Idag visas inte längre tvillingarna - anses stötande. Tänk, det som vi tyckte var så spännande anses dagens människor inte tåla!


Valen som "gick på grund" i Askimsviken

Tavla med den strandade valen
Även om en celebritet tagits bort så har en annan flyttat in. Jag tänker på alligator "Smilet". Förr levde han i högönsklig välmåga på Sjöfartsmuseet - numera står han uppstoppad i en glasmonter på Naturhistoriska.




onsdag 28 mars 2018

Interferens

Nu vet jag vad interferens är!

Komposition av ljusvåglängder

Erik H Olson

Det fick jag lära mig när jag  tillsammans med mina kamrater på Birkagården gjorde ett snabbstudiebesök på Modena museet (igen) för att titta på utställningen "Concrete Matters".

Juan Alberto Molenberg

Gerard de Barros;
Fraktal, alla delar är lika

Juan Melé

Jag fick också lära mig att "Concrete Matters" inte hade ett dugg med "Betongkonst" att göra utan står för "Konkret konst". Varför ger man en utställning ett engelskt namn som kan missuppfattas?

"Jordens utveckling"

 

Väldigt trevligt att bli guidad runt på denna "konkreta utställning" där man i huvudsak visade verk från Sydamerika. Vi började dock med det lilla "svenskrummet".

Lennart Rodhe

måndag 26 mars 2018

Omväg

Vi tog buss, bytte till tunnelbana och  fortsatte med Lidingöbanan för att komma till Högberga gård på Lidingö där vi skulle träffa två före detta Sundsvallsbor och äta brunch.


Högberga gård är en nationalromantisk byggnad från början av förra seklet - stor och imponerande. Där dukar man upp till söndagsbuffé.

Byggherren avbildad
i kinesiska rummet
Trevligt söndagsnöje - att åka till olika delar av stan man inte tidigare besökt och äta god mat.





När vi ändå var ute på sightseeing tyckte vi det var lika bra att gör det ordentligt. Tillbakavägen gick med tåg, buss genom hela stan, färja till Hammarby sjöstad, tvärbana och buss - resan tog över 2.5 timmar. Varför ska man göra det lätt för sig?


söndag 25 mars 2018

Media och demokrati

Birkagården har i vår ordnat en föreläsningsserie under rubriken "Media och demokrati" som vi har deltagit i.


Sista föreläsningen, som också var den bästa, hölls i fredags. Då var det Jan Scherman som framträdde. Riktigt bra - underhållande och intressant. Eftersom Jan S är med i korvakademien "ingick" det en kryddig korv i evenemanget.

När vi lyssnat färdigt på Jan S hade vi några timmar att "slå ihjäl" innan vi skulle på 14-års kalas.

Då promenera vi till Bonniers konsthall - gratis inträde på fredagar. Har aldrig varit där förut. Blev imponerad både av lokalen och av göteborgaren Jens Fänges verk.


Tavla och jacka med samma motiv!

Detalj från jackan

Konstverk integrerade i utställningslokalen