Millenium - igen

Den femte boken om Lisbeth Salander, den andra skriven av David Lagercrantz, var helt ok.

Jag tyckte intrigen var bra och jag tyckte det var intressanta ämnen som togs upp - rasbiologi, den nedsättande behandlingen som romer utsätts för, våld på fängelser, dataintrång, hedersrelaterat våld mm.

Boken var spännande men tyvärr anade jag ganska snart hur det skulle gå även om det inte gick riktigt lika illa som jag befarade. 

Men varför ska allt vara så svart/vitt - de onda är ruttna rakt igenom, verkar inte ha några goda egenskaper, medan de goda är raka motsatsen. Det hade varit intressantare med mer nyanserade personbeskrivningar.

Eftersom jag lyssnade på boken kan jag bedöma den även utifrån hur den lästes och det var inte heller helt bra - alltför melodramiskt.

Trevlig spänning för stunden, rappt skriven men inte så mycket mer är mitt hårda omdöme om denna bästsäljare.

Visning

När vi, vid vårt besök på Moderna, fick se att det kostade 160 kr per person att titta på Marie Louise Ekmans utställning, som vi kommit dit för, men inte ens en krona att titta på museets samlingar ändrade vi oss och valde samlingarna. 

Vi hade inte mer än börjat titta runt förrän man annonserade om guidad visning under temat "Kvinnor i konsten". En jättebra visning där vi fick se verk så väl av av Marie-Louise Ekman som av sommarens "promenadkompis", Hilma af Klint. Hilma hade t.o.m. fått ett eget rum.

Inte nog med det. Eftersom vi fick allt gratis kunde vi unna vi oss ett glas bubbel på hemvägen.

Skulpturparken

Runt moderna museet på Skeppsholmen finns en skulpturpark - som jag sett åtskilliga gånger men ändå inte riktigt lagt märke till. Inte förrän i dag när jag skulle titta på Per Kirkebys staty.

Jag, make och dotter med familj skulle titta på Marie-Louise Ekmans utställning. Men eftersom vi kom långt innan den försenade dottern hann vi gå runt i parken och leta eftet Per K. Statyn eller murverket låg på den sida som vetter mot Djurgården - lite märkligt men ändå imponerande.

Varför då detta plötsliga intresse för Per Kineby? Det är naturligtvis Birkagårdens "fel".

Tomt

Som idog surdegsbakare förbrukar jag mycket mjöl - Saltås biodynamiska.

Jag åker därför regelbundet till Slussen och promenera vidare till Saltås specialbutik på Renstiernas gata för att fylla på mitt förråd. En mycket trevlig promenad genom fina, gamla arbetarkvarter - d.v.s. kvarter som en gång var arbetarkvarter med bostäder som var dragiga, smutsiga och nedgågna men nu kräver 30 års köande (bostadkön) för att få hyra.

I det här huset bodde Per Anders F

Dessa mjölhanlingsutflyker är så trevliga och har blivit en del av våra månadsrutiner. Vi åker dit och handlar fastän alla sorter utom specialvetet finns i vår ICA butik.

Döm därför om min förvåning när jag häromdagen kom till helt tomma lokaler. Hur kan man göra så. Bara slå igen och tömma lokalerna! Förstår de inte att de skapar trauman hos de trogna kunderna!

Så oväntat

I somras fick partiledarna berätta om sina sommarfavoriter. AKB (som jag normalt aldrig lyssnar på) föreslog att man skulle ta en avstickare till Skara och hotell Jula. Ett udda och intressant förslag.

Eftersom Skara ligger utefter vår normala rutt till och från stugan, följde vi hennes råd. Hotell Jula hör på något sätt ihop med affären Julas grundare Lars-Göra Blank. Men jag  vet inte om han ägde hotellet eller tagit initiativ till det.

Lars-Göran Blank var en stor samlare av svensk konst - särskilt förtjust var han i  i Anders Zorns nakna kullor.

I bottenplanet på hotellet (vi gick ingen annanstans) hade han  hängt sin konst. En imponerande samling.

Det var bara att gå runt och titta. Föutom Anders Zorn fanns det verk av bl.a. Bruno Liljefors, Bengt Lindström, Jenny Nysröm, Carl Larsson, Peter Dahl.

Intressant att någon först köper en massa dyra konstverk och sedan disponerar dem på ett enkelt hotell. Tavlorna var larmade men i övrigt fanns inga vakter -visar på förtroende för gästerna. För att underlätta för besökarna hade man också tryckt upp en broschyr. 

Det lär vara Sveriges största privata Zornsamling - väl värd en liten avstickare. Ett bra semestertips.

Smilet

På 50-talet åkte min pappa och jag till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Där fanns en attraktion som var så spännande att titta på - en läskiga alligator i en trång glaslåda. Senare döpt till Smilet.

När vi, förra veckan, skulle åka till Sjöfartsmuseet med barnbarnet från Götet, berättade jag om den stora läskiga besten. Som tur var googlade jag medan vi åkte och fick veta att Smilet är död sedan 30 år. Tänk så besviken jag skulle blivit om jag kommit dit och letat och letat och inte hittat honom.

Sjöfartsmuseet ser ut som det alltid sett ut - ett riktigt gammaldags museum - så som ett museum ska se ut. Att besöka det var som att förflyttas 50 år tillbaka i tiden - mycket nostalgiskt och trevligt.

Holt

Det verkat som Anne Holt är min favoritförfattare men det vill jag inte påstå att hon är, även om jag läser praktiskt taget allt hon skriver.

Nu har jag läst två nyutkomna böcker. Först "offline" som handlade om hur Oslo terroriseras av sprängningar och hur rädsla och främlingshat breder ut sig. Bra.

Sen fortsatte jag med "I stoft och aska" som handlade om "dåligt" polisarbete och vilka konsekvenser detta "slarv" kan förorsaka. Ganska bra men kändes ansträngd.

Det är lustigt hur vissa femomen blir trender och i olika varianter dyker upp i bok efter film. Nu är det näst intill obligatoriskt med poliser som har någon form av diagnos. Det började med Lisbeth Salander i Stieg Larsson böckerna och har sen fortsatt med Bron, Homeland och nu har också Anne Holt anställt en polis som är udda men naturligtvis väldigt smart.