måndag 17 juli 2017

Det blåser

Denna sommar har hittills varit den blåsigaste i kvinnominne. Varje dag och kväll har det blåst och stormat. Vi har bara varit ute med båten några enstaka gånger och då i kraftig sjö (inte helt behagligt).


I stället för att bada, fiska och sitta ute och äta sena middagar i solnedgången har jag läst böcker (syns i tidigare inlägg), gjort utflykter till Göteborg, Lysekil och Fjällbacka, målat om lillstugan, bakat, tagit en och annan promenad, spelat Wordfeud och så har jag vattnat mina sönderblåsta tomater och blommor. För även om det har blåst så har det inte regnat - alltså mycket torrt. Vissa björkar har redan gula löv.


En fördel har dock det uteblivna fiskevädret fört med sig - maken har börjat bygga den efterlängtade uteduschen. Golvet eller däcket är klart. Nu återstår bara insynsskydd och anslutning.


Det är, som man brukar säga, "För- och nackdelar med allt".

Nu några bilder från den blåsiga sommaren.

Det gamla gardet i Bovaldstrand
Födelsedagsuppvaktning på
Luna Café
Även i Göteborg finns det väggmålningar

Ännu fler väggmålningar
Inne hos Knapp-Carlsson


söndag 9 juli 2017

Förintelsen

Det har sagts och skrivits mycket om förintelsen men budskapet måste upprepas och upprepas - får inte glömmas.

Denna blåsiga sommar är som gjord för att sitta och läsa. Förutom alla böcker som jag kan "stoppa i örat" har jag lånat med mig en liten stapel från biblan att beta av. Jag började med Hédi Frieds "Frågor jag fått om Förintelsen".


93-åriga Hédi Fried, som överlevde förintelsen, har i en liten bok svarat på frågor hon fått från människor hon träffat. Hon besvarar frågorna enkelt, lättfattligt och rakt. Boken har en så klar och enkel uppbyggnad att den kan och bör läsas av tonåringar - för att ge dem perspektiv i livet.

Mycket imponerande att läsa denna gamla kvinna. Hon kombinerar sin erfarenhet med eftertanke - så här skriver hon t.ex. om Gud. "Finns det en Gud så är det samma Gud som vi alla har, vare sig hen kallas Jehova, Kristus eller Allah.....Gud finns i vårt innersta, i den moralkompass som hjälper oss att lösa livets problem".

Jag blev tagen av hennes ödmjukhet och hennes idoga arbete för att undvika att övergreppen för 70 år sedan ska upprepas.


Meningen med livet är livet självt - säger Hédi Fried.

På FB tackar Jonas Gardell Hédi Fried och hennes syster för deras arbete.

fredag 7 juli 2017

Spaningsmord

Jag har alltid gillat maķrill. Så fort det är uppehåll och inte blåser tar vi båten ut på böljan och drar upp några firrar. De vi inte orkar äta upp fryser vi ned i vatten - då klarar de sig hela vintern. Men i vintras blev det för mycket. Plötsligt kunde jag inte förmå mig att äta mer makrill.

Det är fortfarande lika härligt att åka ut med båten. Men för att i någon mån begränsa fångsten avstår jag nu från att fiska. Medan maken drar upp och drar upp har jag suttit tillbakalutad och ägnat mig åt "Hur man löser ett spanigsmord" - Joakim Palmkvists berättelse om hur Therese Tang (Missing People) tar reda på vem som mördade den rika bonden Göran Lundblad. Välskriven och spännande berättelse om ett mord som ägde rum 2012.


Såväl polis som grannar tror sig veta vem som mördade Lundblad men då det saknas både bevis och kropp kan saken inte prövas i domstol. Det polisen inte lyckas med klarar privatspanaren Therese Tang av.

En outomordentligt märklig historia ligger till grund för en bra bok - en mix av sanning och fiktion väl värd att läsa.

fredag 30 juni 2017

Alltför mycket

Jag läste en recension av boken "alltför adlig, alltför rik, alltför lättjefull" där recensenten jämförde den med vår senaste bokcirkelbok "En förlorad värld". Jämförelsen var inte helt fel.


När författaren Viveka Adelswärd fick se ett fotografi att en vacker ung man, en avlägsen släkting, död sen snart 100 år och förtigen inom familjen blev hon intresserad av hans öde. Hon forskade om hans liv och skrev sen en biografi där hon försöker kartlägga vem han var. Mycket intressant.

Den vackre ynglingen hette Jacque d'Adelswärd-Fersen och tillhörde den franska grenen av familjen Adelswärd. Han var rik, vacker och intresserad av unga gossar vilket inte var ok i början av 1900-talet. Han dömdes för sodomi till fängelse. När straffet var avtjänat flyttade han till Capri där han byggde sig en villa och ägnade sig åt att ordna fester och röka opium. Ett sorgligt människoöde.

Jag funderar på hur hans liv skulle gestaltat sig om han inte varit så rik - om han hade varit tvungen att jobba för brödfödan. Utan att veta tror jag att han hade varit lika olycklig, kanske levt i ett äktenskap utan kärlek men han hade nog levt längre och inte varit beroende av opium. Kanske hade han tur som blev "född med en silversked i munnen", kanske hade han trots det sorgliga slutet (ett glas champagne med 5 g kokain i) ett ganska bra liv.

onsdag 28 juni 2017

Glömska III

Det känns som jag skulle kunna ha en blogg där jag bara skriver om allt jag glömmer.

Inför midsommar planerade jag alla middagar och handlade i god tid. Laxen, som skulle grillas på midsommardagen, var beställd men skulle hämtas senare - ont om plats i kylen.


När midsommardagen kom hade jag ingen middagsmat. Konstigt att jag inte tänkt på att handla för lördagen när vi hade så många gäster (8 st). Ordet lax existerade inte i min tankevärld. Fick åka till affären och köpa färsk kyckling för att ha något att bjuda på.

Några dagar senare åkte jag som vanligt och handlade. När jag stod framför fiskdisken med alla laxsidor kom jag ihåg hur jag planerat middagsmaten till  midsommardagen - grillad laxsida. De som jobbade i fiskdisken var så förstående - "alla kan glömma".

Fick jag ingen lax på midsommar kan vi ju grilla två bitar i kväll - tänkte jag - och fick ett litet paket att ta med hem.

När jag kom hem fanns det dock inget litet fiskpaket bland varorna och jag hade inte heller betalt för någon fisk.

Undrar vilken vagn jag stoppade ned min lax i - för jag kan väl inte ha glömt den på disken!?

tisdag 27 juni 2017

Ny funktion

När jag hade fått alla delarna till det nya uppslagsverket NE, tog vi med det något föråldrade Bonniers lexikon till stugan. Bra att ha när alla anser sig ha rätt i en diskussion.

Det låter som det var på Hedenhös tid men det var inte så länge sedan jag (under många år) betala 100 kronor i månaden för att få ett uppslagsverk - där den första boken var gammal när den sista boken kom. (Detta inträffade dock innan Internet fanns i var kvinnas/mans stuga.)

De tjocka fina böckerna har blivit stående kvar på hyllan - de kan ju komma till användning t.ex om Intetnet skulle braka ihop. Till min glädje har de, trots att Internet fortfarande existerar, fått en helt ny och annorlunda funktion i sommar.

Våra småkillar har  använt dem som trappsteg när de ska på toa och inte når upp till handfatet.


Hjälstaviken

Ungefär en timmas bilresa från hemmet (det riktiga, inte stugan) finns naturreservatet Hjälstaviken - ett eldorado för fågelskådare.

Vi åkte dit en solig fin dag i början av maj. Kikade lite hit och lite dit. Såg inte bara en och annan pippi utan flera stycken.


I långa rader, försedda med gigantiska kikare, stod de där -fågelsamlarna. Många män och en och annan kvinna. Alla på jakt efter pugmesen. De hade stått där i flera timmar och tänkte inte åka hem på länge än - som det verkade.


Vi gick vidare till det s.k. gömslet. På taket satt två gracila fåglar, alldeles stilla. Trots att vi kunde studera dem i lugn och ro kunde vi ändå inte avgöra om det var silvertärnor eller silltärnor. Längre stjärt än vingar - silvertärna - men svart prick på näbbet talar för silltärna. Kanske en korsning? Vi såg ju vad de hade för sig inne i buskarna.


Efter vår tärnstudie slog vi oss ned och blev sittande med vårt medhavda kaffe en bra stund. En man kom fram och frågade om vi såg pungmesen. Den hade suttit i ett träd nära oss. Vi fick titta på hans foto (pippin hade stuckit) - s.k. indirekt fågelskådning.