Ruiner

Dresden, huvudstaden i Sachsen, utsattes för bomraider i slutskedet av andra världskriget. I februari 1945 när Tyskland i praktiken var besegrat bombade engelsmännen sönder hela den gamla stan. Enligt vår guide var det en vedergällning för att Tyskland bombat Coventry. Men då Coventry bombades mellan 1940 och 41 tycker jag det var ett märkligt agerande av engelsmännen.

 

  

Dresden är en gammal stad med anor tillbaka ända till 1200-talet. Där finns många vackra byggnader. Men 1945 låg staden alltså i ruiner. Jag köpte några vykort som visar hur bedrövligt det såg ut.

Med  Dresden har byggts upp igen. Återuppbyggnaden startade redan under DDR-tiden, intensifierades efter sammanslagningen och pågår fortfarande. Vi var lite fundersamma hur man kunde bygga upp en ny stad och ändå få den att se gammal ut. Förklaringen är att man återanvände ca 30 % av materialet från de sammanrasade byggnaderna. Sen har man kompletterat med nytt material. Tittar man närmare, syns det tydligt att byggnaderna består av både gammal och ny sten men vid ett snabbt ögonkast ser allt gammalt ut.

Nu är Dresden en storslagen stad. Sen kan man tycka vad man vill om att bygga en ny stad efter gammal modell. Det var intressant att tillbringa en halv dag där eftersom det känns som man alltid hört talas om stan och de fruktansvärda och onödiga bombningar den utsattes för. När vi lämnade Dresden startade vi vår hemresa med en sista övernattning i Berlin. Där passade vi på att köpa med oss sparris hem.

Två korslagda svärd

Vi lämnade Eisenach för Meissen - en liten stad känd för sin porslinstillverkning.

När Sachsarna sett det fina porslin som kineserna kunde tillverka försökte de komma på porslinets hemlighet. Några kemister började experimentera och 1772(?) kunde man skriva brev till fursten och meddela att man hade lyckats framställa porslin av god kvalitet. Sen var det bara att bygga upp en fabrik och på hemmaplan börja tillverkar koppar och fat. 

Det är en komplicerad och tidskrävande tillverkning man ägnar sig åt i Meissen. Vi gick en guidad tur där man visade de olika momenten och vilken skicklighet som fordras för att framställa det vackra men dyra Meissenporslinet. De två korslagda svärden, som finns inbrända i porslinet, ska garanterar äktheten och göra det möjligt att att sälja kaffekoppar som kostar skjortan, för Meissenporslin är inte dyrt - det är mycket, mycket dyrt.

Efter att ha tittat på det fantastiska Meissenporslinet, slog vi oss ned vid Stortorget och åt en sparrislunch på helt vanliga tallrikar men det smakade jättebra ändå. Till det drack vi ett glas Riesling. Sen bar det av till schloss Wackerbart för vinprovning.

Än en gång fick vi en genomgång av en hel tillverkningsprocess - från druva till vin. Vi fick provsmaka tre av de kvalitetsviner som tillverkas på Schloss Wackerbart. Golden Riesling (som inte ska förväxlas med Riesling) var godast. Därefter bar det av till Dresden.

  

Wartburg

Vi började vår resa i Berlin, åkte via Leipzig, Halle och Weimar till Arnstadt där vi låg två nätter. Från Arnstadt gjorde vi en dagsutflykt till Eisenach och borgen Wartburg.

Det var i Wartburg som Martin Luther satt när han översatte nya testamentet från grekiska till tyska. 

Wartburg byggdes på 1100-talet av "Ludvig hopparen" och har, som man säger, odödliggjorts av Wagner i operan Tannhäuser. Sen har borgen blivit tillbyggd i omgångar och renoverad så sent som på 1800-talet. Då återfick den sin gammaldags, romantiska karaktär.  Borgen ligger högt och man inser vilket strategiskt läge den har när man tittar ut genom fönstren. Från vilket håll fienden än skulle komma, kunde man se dem i god tid och göra sig beredda för strid. Men, om jag förstod vår snabbtalande guide rätt, blev Wartburg aldrig angripet.

Någon gång på 1200-talet beboddes borgen av Elisabet av Thüringen, som efter sin död kanoniserades till helgon för sitt uppoffrande arbete bland fattiga. Hon är mycket välkänd i Tyskland även om jag aldrig hört talas om henne. 1902-06 lät Kaiser Vilhelm II skildra hennes livs historia genom att klä in hennes rum med många tusentals bitar guldmosaik (måste ha kostat en förmögenhet). Denne Kaiser Vilhelm var underlig på många sätt och det var katastrofalt att han hade den makt han hade eftersom det ledde till ett flera år långt krig (första världskriget).

Ett annat slående inslag i borgen är de gigantiska eldstäderna. Förmodligen blev det kallt och dragigt (dåligt isolerat ?) på vintrarna. Även när vi besökte borgen på första maj var där aningen kylslaget. En fantastisk borg som det är roligt att ha besökt och nu vet vi precis hur det såg ut där Luther en gång satt och skrev. Någon bild på hans lilla kammaren kunde jag inte ta för just där lossnade mitt minneskort.

 

 

Republikens huvudstad

Weimar är en mycket vacker stad. Imponerande vacker. Fantastiska parker, palats och kyrkor en masse. En av de finaste städer jag besökt.

Weimar är också Goetes och Schillers stad. Alla guider pratar om just Goete och Schiller och det stora inflytande de haft på tysk kultur. Jag känner bara dessa giganter till namnet, har inte läst ett ord av vad de har skrivit om de inte ingick gymnasiets lärobok "Dikt och Tanke" och gjorde de det, har jag glömt vad där stod.

När vi närmade oss Weimar sa vår humoristiske guide att i Weimar kan ni titta på Goetes haus och Schillers haus men ni kan naturligtvis också gå till Bauhaus. Kul! Vem skulle gå till ett byggvaruhus när det finns så mycket annat intressant att titta på. Men vår Weimarguide (vi har lokala guider i varje stad och på varje museum) som visade oss runt i stan ledde oss, efter det att vi tittat på Goetes trädgårdshus, just till Bauhaus. Då fick jag skämmas (inombords) - jag som "studerat" Bauhausskolan i ett helt år hade glömt att den startade i just Weimar. Vår vitsige guide hade för ovanlighetens skull varit seriös när han föreslog att vi kunde kolla på Bauhaus och då tyckte jag han var extra rolig.

Interiörbild från Bauhausskolan

Weimar är också känt för att ha gett namn åt Weimarrepubliken, den demokratiska tyska republiken som varade från första världskriget till 1933. Inte långt från Weimar, på vägen till Wartburg, ligger koncentrationslägret Buchenwaldt men det fick vi tyvärr inte besöka.

Goetes trädgårdshus

Halle

I Halle skulle vi besöka ett historiskt museum men det kändes lite märkligt att börja en fin dag med ett mörkt museum så vi tog i stället en promenad genom stan och prövade på de allmänna kommunikationerna  - vi tog en tur med spårvagnen.

Mitt inne i stan går spårvagnarna på enkelspår

Överallt är det fint och prydligt, rent och snyggt. Jag är förvånad över att det ser ut som det det gör i gamla Östtyskland - rent överallt och till "90 procent" består städerna av vackra och välrenoverade gamla hus.

I bland kan man se hus som är byggda efter kriget. De har ett likartat, speciellt "utseende" men är välskötta även de. Jag tycker de är snygga. Men så, rätt som det är, dyker det upp några förfallna hus - hus som ser ut som jag trodde flertalet hus skulle se ut. Det "Östtyskland" jag hade förväntat mig att möta finns inte. Det har hänt mycket sen 1990 då Östtyskland införlivades i Västtyskland och det nya Tyskland bildades. Att öst skulle ligga långt efter väst ser man som turist inte ett spår av.

Men det är inte bara städerna vi besökt som är fina, även landskapet vi åker genom är mycket vackert - ett kuperat, öppet landskap med stora gula rapsfält (rapsen blommar i skiftet april maj). Inte nog med att här är fint - de tyskar vi mött och pratat med är trevliga och tillmötesgående - gör sitt bästa att förstå vår knaggliga tyska och är öppna för att prata engelska även om de ursäktar sig för att de pratar så dåligt. Men de försöker trots allt.

Skyltar med kända namn

Jag tror jag håller på att omvärdera min bild av Tyskland. En nackdel har jag dock upptäckt. Internetuppkopplingen är väldigt långsam. Om det finns uppkoppling på hotellet måste man hämta koder i receptionen och logga in gång på gång. I Dresden kostade det 8 € att få uppkoppling på rummet. Här finns en förbättringspotential.

Goethe

Vi är på rundresa i gamla Östtyskland och ägnade fredagen åt att titta på staden Leipzig. En fin stad där man inte såg många spår från vare sig andra världskriget eller DDR-tiden.

Dagens lunch åt vi i Auerbachs Keller där en dramatisk händelse i Goethes Faust lär ha utspelat sig. Men eftersom jag inte läst ett ord av det Goethe skrivit vet jag inte vad det var som hände i den där källaren.

Skulle min brist på bildning inte varit så stor, hade jag kunnat njuta än mer av lunchrätten Sächsischer Sauerbraten mit Champignonrahm, hausgemachtem Rotkohl und Kartoffelklössen - en typisk tysk rätt som legat i marinad tre till fem dar. 

Muren

Vår första dag på tysklandsresan tillbringade i Berlin. Jag har varit i Berlin två gånger tidigare, så det passade väldigt bra med en bussrundtur. Sakerna kom liksom på plats. De som inte varit i Berlin tidigare tror jag däremot inte fick ut så mycket av bussturen eftersom det var svårt att veta var i stan vi befann oss. Vi hade turen att få en guide som var uppvuxen i gamla Östberlin och han gav oss sin bild av hur det var att växa upp i DDR.

Vi åkte över floden Spree där gränslinjen mellan öst och väst en gång gick. En bit av den gamla muren står kvar och på den har konstnärer fått måla sina bilder av en trist tid av Berlins historia - muren har förvandlats till ett konstverk.

Currywurst

Vi började vårt tredje Berlinbesöket med en currywurst.