Varför blir man olycklig av TV-tittande?

Nu är det tätt mellan föredragen - än är det veteranbilar och än är det lycka.

I går var Jacke Sjödin här i Sundsvall och pratade om lycka. Han sa att han står på två ben (inte särskilt originellt i och för sig) - det ena benet var som kåsör, det andra som rimsmed. Han är med andra ord en fena på att rimma. Jag måste  erkänna att jag inte kände till denne Jacke Sjödin men det visade sig bli en mycket trevlig "bekantskap". Han kåserade om lycka, berättade roliga historier och sjöng visor. Jag tyckte han var en mycket god estradör.

Många har forskat om lycka och Jacke kåserade på ett underhållande sätt utifrån några av de slutsatser dessa lyckoforskare dragit. Om man undersöker en större population visar det sig att lyckan är mer eller mindre konstant oavsett i vilken grupp eller vid vilken tillfälle man än gör studien. Pengar kan skapa lyckotoppar men ganska snart går lyckan tillbaka till den ursprungliga nivån igen.

Lycka får man av

• stimulans - observera dock att det inte gäller stimulans från TV-tittande - det betonades speciellt
• nuet
• vänner
• när man har kul
• när man är medveten om vad som gör en lycklig.

Jag kan hålla med om alla punkter utom när det gäller TV-tittande. Vad är det som gör att stimulans från TV ska undantas? Varför skulle man bli lyckligare av att se en film på bio än att se den på TV? Varför skulle man bli lyckligare av att läsa om nyheter i tidningen än att se på Aktuellt? När kvällen kommer är det hur skönt som helst att sätta sig framför TVn och titta - skulle jag bli lyckligare av att gå ut i köket och diska? Möjligen skulle jag kanske känna viss lycka nästan morgon när jag kommer ut till ett rent kök men just i ögonblicket tror jag att jag blir lyckligare av att se på TV. Nja - det här med TVns negativa inverkan på lycka känner jag mig väldigt tveksam inför.