lördag 30 mars 2013

Götheborg

Tre hela dagar i Göteborg!

 

Vårt lilla hotell är alldeles utmärkt. Varje dag börjar med att en frukostkorg levereras till vårt rum. I korgen finns det te, kaffe, blåbärssopa, färdigbredda smörgåsar, scones med marmelad, ägg, yoghurt, kaka, fruktfat och en liten påsklilja. Vad mer kan man begära? Riktigt denna standard åtnjuter inte våra sommargäster.

När vi hade avslutat dagens frukost tog vi spårvagnen till Jaegerdorffsplatsen. Sen fortsatte vi med Älvsnabben (över Göta älv) till Eriksberg, på Hisingssidan, och så en kort promenad till Götheborg - det stolta fartyget, ostindiefararen med det vackra namnet. Götheborg har byggts efter gammal förebild från 1700-talet. Det kostade ca 100 000 000 kr att tillverka denna replika. Mycket trevligt att få se skeppet på nära håll, vandra runt på det och få dess historia berättad. Men att prya på Götheborg är inget för mig. Det insåg jag när vår guide berättade vad jobbet innebar.

Götheborg vid avseglingen mot Kina 2 oktober 2005.

Vi var cirka 25 personer som deltog på visningen. I vår lilla grupp var det inte mindre än åtta personer (inklusive oss) som kom från Sundsvall. Det är roligt när man kan säga: "Hej Sune!" och mötas av en mycket förvånad min och nästan kunna hör hur hårddisken surrar: "Vem är människan som känner igen mig och vet vad jag heter?" (En gammal arbetskamrat som jag tydligen inte hade gjort något som helst intryck på).

Ska vi åka hem igen?

Vår vår börjar alltid när det blir påsk. Då åker vi till sommarstugan. Det spelar ingen roll hur vädret är - vi åker alltid dit. Vissa år är det riktigt skönt med vårblommor och kaffedrickande på uteplatsen. Andra år är det massor med snö - men det är också mysigt. Så vi gjorde som vi brukar - åkte iväg i år också - och vi stannade, som vi också brukar, och köpte mat för hela helgen innan vi kom fram.

Så här såg det inte ut i år
Väl framme såg allt ut precis som vanlig. Det var nästan lite vårligt. Ingen snö. Men det var kallt - både utomhus och inomhus (fastän värmen hade stått på i några dar). Mycket kallt. Sen kom chocken - vattnet var fruset. Vi (maken) fick bära upp vatten från pumphuset till stugan - tungt och jobbigt. Det första jag gjorde var att fylla mina vattenkrus med kokande vatten och stoppa dem i sängen. Efter lite fixande var allt klart och vi kunde äta middag - iklädda flera tjocktröjor.

När jag, nästa morgon, lämnade den varma och sköna sängen var det fortfarande isande kallt - och inte gick det att duscha heller. Då säger maken: "Tycker du vi ska åka hem igen?" Jag blev lite förvånad men tanken var på något vis tilltalande. Då kom vi på att det fanns ju alternativ - vi skulle kunna ta in på hotell.

Sagt och gjort. Vi stängde stugan, tog bilen till Göteborg och checkade in på Göteborgs minsta hotell. En, inte helt oäven, vändning på våra planer - kan eventuellt leda till flera blogginlägg.

måndag 25 mars 2013

Något psykiskt

Jag följer, som jag nämnt tidigare, Jan-Erik Kaisers blogg Årskortguld och när filmen En man på resa (som handlar om hans resande) skulle visas på kortfilmsfestivalen på Bio Rio gick jag och en "gammal" arbetskamrat dit. Vi kom i god tid, satte oss mitt i salongen och tittade på den trevliga filmen.


Det var inte första gången jag var på filmfestival och jag var därför övertygad om att man skulle tända ljuset mellan filmerna, så att vi skulle kunna lämna salongen när filmen var slut - men där hade jag fel. Här körde man filmerna i ett svep och vi blev så att säga fast i den kolsvarta salongen. När vi sett tre filmer bestämde vi oss, trots vårt besvärliga läget mitt i raden, för att tränga oss ut. Folk stönade och suckade och tyckte vi var mycket störiga men vi hade ett späckat program och måste ut.

Väl ute i ljuset upptäckte jag att jag hade tappat min kasse. Jag pratade med arrangörerna och de tyckte jag skulle ta en ficklampa och ge mig in och leta. Helt omöjligt! Inte kunde jag ge mig in och störa alla igen - ta plats och leta och rota med en tänd ficklampa mitt under filmvisningen. Dessutom kom jag inte ihåg vilken rad vi hade suttit på. Nej, jag fick allt återkomma vid ett senare tillfälle.

När dottern (som bor ganska nära Bio Rio) begav sig till biografen för att leta efter min kasse, sa arrangören att det hade hänt något konstigt med två damer tidigare under eftermiddagen. De hade tappat en kasse men vägrat att gå in och leta efter den utan gett sig i väg, hals över huvud. "Det var nog något psykiskt som hade hänt!

söndag 24 mars 2013

Afternoon tea

Eftersom jag är på jakt efter Afternoon tea, går jag numera in i alla teaffärer jag stöter på. Än så länge har jag inte lyckats hitta någon som säljer denna sort - men jag har inte gett upp utan söker vidare.


I går, när jag var hemma hos dottern, blev jag bjuden på te, serverat i en kanna avsedd för just eftermiddagste. Då började jag fundera på om det kanske räcker att servera teet på rätt sätt. Jag kanske inte alls behöver skaffa sorten Afternoon tea för att få den rätta efteriddagskänslan, en lämplig kanna kanske räcker.

torsdag 21 mars 2013

Lobbying

Sen jag slutade jobba har jag till och från funderat på om jag ska ägna mig åt något speciellt - på ett lite mer seriöst sätt. För att komma underfund med vad jag vill har jag nu börjat prya. Min första pryodag gjorde jag på riksdagen.



 

När jag ändå var där (på Riksdagen) passade jag också på att lobba lite. Jag hängde på nyhetstrenden och uttryckte (för den förre talmannen Björn von Sydow) min åsikt om hur jag tycker vi ska behandla invandrare i Sverige och att vi ska införa världsmedborgarskap. Jag uppfattade att han var ganska positiv till mina förslag.

P1370011

Nja jag får nog, trots det gehör jag uppfattade att jag fick, pröva fler alternativ innan jag bestämmer mig för att bli riksdagsperson.

onsdag 20 mars 2013

Ändrade vanor?

Vår engelske gäst har bestämda vanor - mycket fast ingrodda. Går inte att rucka på!

Eftersom det är vegankost som gäller är valet av mat och pålägg ganska begränsat.  När vi till exempel skulle dricka "four o´clock tea" satte jag fram marmelad - helt vegansk - som smörgåspålägg. Men nej, man kan bara ha marmelad på frukostmackan! Hoppsan, vad kan vi då erbjuda - tomater kanske.


Jag är en stor tedrickare. Dricker kanske fyra, fem koppar om dagen och har många olika sorter hemma men bara en sort var "rätt". Jag lärde mig snabbt att det är bara till frukosten man kan dricker English breakfast tea (här klarade jag önskemålet) men denna sort kan man absolut inte dricka när man kommer hem på eftermiddagen - då är det Afternoon tea som gäller. Jag hade inget Afternoon tea så det fick bli eftermidagskaffe (gott det också) .

Några av mina teburkar med Earl Grey, Breakfast och Söder
Jag har letat efter Afternoon-sorten  i vår affär men nej, den sorten fanns inte. Nu blir det att ge sig ut på stan och leta.  Det kanske ger en helt annan te-känsla med Afternoon tea när klockan passerat tolv  Här har jag ytterligare något att utforska.

När man får besök av någon med annorlunda referenser inser man att ens egna vanor inte behöver vara de bästa. Det gäller att ha öppet sinnelag och våga pröva nya saker - men vegan blir jag nog aldrig.

måndag 18 mars 2013

Så mycket bättre

Vi har haft besök från England under några dagar. Vår gäst ville gärna åka skidor.

När en engelsman ska åka skidor gäller det att hitta terräng som är plan och spår som inte är isiga. Maken sökte på nätet och hittade en sjö i Täby som uppfyllde kraven. Där åkte vi runt ett varv (jag promenerade)  - efter nästan en timma var vi nöjda och såg fram emot att få avnjuta den medhavda matsäcken. Oturligt nog visade det sig att den stod kvar hemma i hallen.

Höghus i förgrunden är väl lika fint som fjäll?
Det är trevligt att ha utlandsbesök men nog skulle min engelska kunna vara så mycket bättre. Är det äntligen dags att börja med lite förbättringsarbete? Nja, tveksamt om mitt liv utan klocka ger utrymme för det.

tisdag 12 mars 2013

Nutidsteknik

Ibland funderar jag på vilken av mina "tekniska" prylar jag gillar mest. Det är svårt att välja men iPoden, TVn, datorn, kameran, elvispen, assistenten, bakmaskinen, glassmaskinen och naturligtvis telefonen - alla står högt på listan.


När jag ska gå min dagliga entimmespromenad (som jag fuskar med ganska ofta) och när jag inte kan sova - åh vad glad jag då är att jag har en iPod. Men finns det något skönare än att sjunka ned i soffan framför TVn och se nyheterna, följt av en "feelgood" film? Datorn har blivit något av en kär vän och att äta hemlagad glass en vacker sommarkväll - vad går upp emot det? Nej, jag kan nog inte välja - risken är snarare att jag skaffar ytterligare någon rolig pryl.

Maken köpte en familje-iPad, som vi båda är ytterst förtjusta i - outstanding när man vill surfa.Det är mycket man ska kunna och det gäller att ha rätt prylar för att inte bli förbiseglad.

måndag 11 mars 2013

Jämnt skägg

Tredje boken i vår bokcirkel, Tomas Bannerheds Korparna **, (som jag slet med en hel dag) var ingen höjdare. Det började dåligt, sen blev det bara sämre och sämre för att sluta i katastrof.

Korparna fick Augustpriset förra året och har blivit väldigt lovprisad. Jag har bara hört gott om boken och hade stora förväntningar när jag började läsa den och nog hade den ett fint språk men sen var det inte så mycket mer - tyckte jag.

Korparna

Handlingen som utspelade sig på 70-talet tyckte jag snarare hörde hemma på 40- eller 50-talet. Grabben, Klas, hade ett stort intresse för fåglar och kunskaper som var helt orimliga för en liten kille på 11-12 år. Familjen levde isolerat, långt ute på landet - inte hade han kunnat läsa sig till all denna kunskap själv. De levde ett erbarmligt tråkigt liv där det inte verkade finnas några glädjeämnen. Mamman, som troligen var född på 40-talet, precis som jag, föreföll mer jämngammal med min mamma (fast bokens mamma hade körkort). Och hela tiden kände man att det inte kommer att sluta bra. Inte en normal människa i hela boken. Dock, vill jag betona, var det fina miljöskildringar och ett nyanserat språk

Vi var sju stycken som diskuterade Korparna - fyra ogillade den medan tre tyckte att den var fantastisk, gripande och fängslande. En deltagare hade ringt och lämnat återbud men meddelat att han gillade boken - så vi kan väl säga att det blev jämnt skägg.

lördag 9 mars 2013

Internationella kvinnodagen

När jag bodde i Sundsvall gick jag vid några tillfällen till stan den åttonde mars och lyssnade på tal i stadshuset - jag minns speciellt ett som handlade om kvinnors hälsa - och så läste jag om alla intressanta evenemang man hade i Stockholm och önskade att jag hade varit där och kunnat delta.

Nu är jag där (i Stockholm) men lika fullt deltog jag inte. Kvinnorörelsen har gått i stå och många utsätts för så kallat näthat - då borde även jag ha tagit aktiv ställning. Dålig stil. Jag skyller på att jag skulle få besök - lite krystad ursäkt men ändå en ursäkt. Kanske nästa år...

P2 firar Internationella Kvinnodagen från Paris. Bild: Performing Pictures (Geska and Robert Brečević)
Performing Pictures
Någon som inte missade kvinnodagen var Svenska Akademien. Just denna dag valde de att berätta att den lediga "stolen" skulle besättas av en kvinna - Sara Danius. Bra timing.

fredag 8 mars 2013

En riktig jobbig dag

Nyss gjorde jag ett inlägg om en ovanligt jobbig dag. Här kommet ett till:


En hel lång dag fick jag slita med Tomas BannerhedKorparna.


torsdag 7 mars 2013

Intet är som väntans tider

När jag byter tunnelbana och får stå och vänta tar jag ibland fram min lilla telefon och läser om utsmyckningen av just den stationen.

Det är roligt att veta att den konstnär som utsmyckat Hornstull hade Altamiragrottan i tankarna, till exempel.


Undrar om inte Rådmansgatans uppgång mot Tegnérgatan är den jag tycker är trevligast - hommage till Strindberg som bodde i Blå tornet i hörnet av Tegnérgatan och Drottninggatan.

Jag tror att jag snart ska ta en tur med Blå linjen och titta på Birgit Ståhl-Nybergs monumentala keramiska bilder i Akalla och sen åka vidare till Tensta för att titta på Helga Henschens hyllning till de människor som bor där; "En ros till invandrarna, solidaritet, syskonskap".

Jag har ett drygt jobb framför mig innan jag har klarat av alla stationer.

onsdag 6 mars 2013

Fyra för en

Eftersom vi (maken och jag) är så små i maten och mitt miljöengagemang inte "tillåter" att jag kastar mat, beställer vi numera alltid en lunchportion (som vi delar på) när vi äter lunch ute. Kul att det alltid verkar funka men hur blir det om man går ett steg till? Läge för ett test.

Tillfället kom när vi hälsade på två vänner som "bor" på Östermalm och skulle äta lördagsmiddag på restaurang Aubergine, där man under sportlovet hade erbjudandet: "Ät två betala för en". Utmärkt läge för testet - tänkte jag - även om jag hörde viss gruffande från herrarna i sällskapet.

När servitören kom frågade jag: "Vi fyra är alla väldigt små i maten (viss överdrift) och vi vill bara äta en halv portion var. Nu när ni har erbjudandet "två för en" kan vi kanske beställa två portioner, dela dem och sen betalar för en portion?" Servitören såg lite brydd ut men så sa han att det kunde väl gå bra.

Osso bucco med saffransrisotto
Tänk att det gick bra!! Ett klart plus för denna restaurang som också hade väldigt god mat - tyckte jag - men eftersom vi åt middag beställde vi trots allt var sin portion.

måndag 4 mars 2013

New York-trilogin ***

Andra boken i Gröndalsbibliotekets bokcirkel var Paul Austers "New York-trilogi". Oj, vilken konstig bok! Så svår att förstå. Vad handlade den egentligen om?

I förordet gjorde Jonas Hassen Khemiri ett försök att hjälpa oss med förståelsen av denna lancanska roman. Lancansk! Till och med förordet var svårt. (Jag läste boken först och avslutade med förordet.) När jag hade slagit upp ordet lancansk blev det än tydligare att jag inte hade fattat något. En svårbegriplig postmodernistiska roman. Bra att jag läste boken i en cirkel där vi kunde diskutera innehållet och jag kunde få klart för mig att jag inte var ensam om att inte fatta ett jota. Kändes skönt.

Jag hade, utan framgång, ansträngt mig att se hur personerna i de tre böckerna hängde ihop. En av cirkeldeltagarna tyckte dock inte man behövde fattat något - bara inse att man inte kan förstå allt.


Maken (som är med i samma bokcirkel) försökte på sitt sätt. Han gjorde en mind mapp. Där renodlade han sambanden mellan personerna och trodde sig då se hur de hängde ihop. Ett kreativt sätt att angripa det svårbegripliga!  (Fast jag tror inte han blev klokare för det). Trots att boken var så svår att begripa sig på, tycker jag den var läsvärd.

lördag 2 mars 2013

Hund eller surdeg?

Någon sa att när man slutar jobba skaffar man antingen hund eller börjar baka surdegsbröd (personen kände nog inte till begreppen blogga, bokcirkel och TV). Jag valde surdegen.

Under flera månader har jag gjort tappra försök att få till goda surdegsbröd - ibland går det bra men ganska ofta får vi äta stenhårt surt bröd i flera dagar. Ett bröd räcker ganska länge i vårt tvåpersonershushåll med mycket lågt energiintag. Och hela tiden gäller det att hålla igång degarna (vete och råg). De får inte dö! Jag har inte mina surdegar i kylskåpet eftersom jag tycker att de blir för syrliga och surdegar som står framme måste matas praktiskt taget dagligen.

Trots att jag har haft gurun Sebastien Boudet (den franske bagaren) som läromästare har framgången varit långt ifrån total; så nu har jag bestämt mig för att ge Sara Wennerström en chans. Hon har ett stenugnsbageri i Slöinge i Halland (måste jag besöka till sommaren), blogg och webbplats. Där alla recepten är välsorterade och enkla att hitta.

Idag har jag testat Vete & Råg. Med lite hjälp av jäst (10 gram) och lite honung fick jag så här fina bröd. Sebastien skulle aldrig göra något dylikt (använda jäst och honung). Bröden var lika goda som de såg ut .


Men jag har inte bara bytt guru utan också gjort vissa investeringar till mitt hemmabageri -  två jäsformar och en degkrok. Kanske ska jag lyckas till slut!