I förordet gjorde Jonas Hassen Khemiri ett försök att hjälpa oss med förståelsen av denna lancanska roman. Lancansk! Till och med förordet var svårt. (Jag läste boken först och avslutade med förordet.) När jag hade slagit upp ordet lancansk blev det än tydligare att jag inte hade fattat något. En svårbegriplig postmodernistiska roman. Bra att jag läste boken i en cirkel där vi kunde diskutera innehållet och jag kunde få klart för mig att jag inte var ensam om att inte fatta ett jota. Kändes skönt.
Jag hade, utan framgång, ansträngt mig att se hur personerna i de tre böckerna hängde ihop. En av cirkeldeltagarna tyckte dock inte man behövde fattat något - bara inse att man inte kan förstå allt.
Maken (som är med i samma bokcirkel) försökte på sitt sätt. Han gjorde en mind mapp. Där renodlade han sambanden mellan personerna och trodde sig då se hur de hängde ihop. Ett kreativt sätt att angripa det svårbegripliga! (Fast jag tror inte han blev klokare för det). Trots att boken var så svår att begripa sig på, tycker jag den var läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar