Frankrikes historia

Den här terminen är det Frankrike som är medelpunkten i mitt liv - det land allt ska snurra kring. I alla fall blir det så fram tills vi ska följa upp förra årets kurs om, Sidenvägarna, med en resa till Uzbekistan.

Jag har alltså börjat på ännu en kurs på Birkagården - har tappat bort vilken i ordningen - och ska nu fördjupa mig i fransk nutidshistoria. Det ska bli så trevligt.

Redan innan kursen började skickade vår lärare och tillika bloggare, Tomas Lindbom, brev till oss och tipsade om en ny film om Frankrikes store president Charles de Gaulle. I går tog maken och jag båten till stan och gick till biografen Sture.

Men när jag två och en halv timma senare lämnade biografen kände jag mig besviken. Jag hade inte alls fått se den film jag trodde jag skulle få se. Hade förväntat mig en film om den franske presidentens hela liv men fått se en krigsfilm om andra världskriget.

Filmen handlar om Frankrikes kamp för att åter bli ett fritt land och slippa leva under tyskt förtryck. När Frankrike blir ockuperat flyr de Gaulle till England för att därifrån leda oppositionen. de Gaulle framställs som både uppblåst och självgod och anser sig var synonym med landet Frankrike. Enda gången han visar några känslor är när han får återse sin lilla dotter.

Det är tur att filmen också har en bihistoria som i alla fall antyder att det inne i Frankrike växte fram ett allt starkare motstånd mot det tyska förtrycket. En bihistoria där kärleken spirar och visar människor som är vanliga människor inte stela, fyrkantiga robotar. Tyvärr handlade filmen mest om krig och olika slag, en kamp mellan de goda och de onda - inte alls om de Gaulles inre kamp.

När vi lämnat andra världskriget bakom oss, korsade vi Birger Jarlsgatan och satte oss på en asiatisk restaurang och åt vår söndagsmiddag.

Rosendals trädgård

Vi, som reste till  Madrid i samlad trupp för två år sedan, fortsätter att träffas ett par gånger om året. Den här gången var det min tur att vara arrangör. Valde Rosendals trädgård på Djurgården med tillägget - promenad i den skulpturpark som håller på att växa fram i närheten av trädgården.

Jag lyckades inte förboka bord, så maken och jag åkte på recongnoseringstur dan före träffen. När vi hämtat vårt fika och fått veta att man inte kan förboka platser (vilket vi misstänkt hela tiden) upptäckte vi dottern vid ett av borden. Hon hade besök av gäster från USA och visade stan. Kul att även vi fick hälsa på deras kompisar från tiden i Boston.

Sen gällde det att bestämma var vi skulle sitta när "Madridarna" skulle träffas. Efter noggranna studier bestämde vi oss för Äppelträdgården - med förbehåll att vädret var på vår sida.

Nästa dag sken solen och vi kunde återsamlas vid ett ledigt bord under blommande äppelträd - allt blev perfekt.

När vi ätit och pratat färdigt gick några av oss vidare till skulpturparken.

Vad tittar dom på?

Jo, denna skulptur

EUR

Rom är en fantastisk stad med sevärdheter varhelst man ser - ruiner och kyrkor överallt. När jag gick Romkursen på Birkagården pratade vi mycket om alla dessa fantastiska kyrkor och all konst som finns att beskåda såväl i kyrkor som på museer.

Ibland kunde det bli lite mycket av det museala så därför var det extra roligt när vi fick en vikarie som valde att berätta om den nya stadsdelen EUR som Mussolini lät bygga på 1930-talet.

Arkitekter: Giovanni Guerrini, 
Ernesto Lapadula och Mario Romano

EUR-distriktet (Esposizione Universale di Roma) är en unik stadsdel i södra Rom, känd för sin storskaliga fascistiska rationalistiska arkitektur från 1930/40-talet. Området planerades för en världsutställning 1942 som ställdes in, men stod färdigt på 1950-talet och fungerar idag som ett viktigt affärs- och bostadsdistrikt samt museum. 

På vår "skolresa" med Birkagården fick vi aldrig se stadsdelen EUR - hanns inte med eftersom vi hade så många kyrkor att besöka. Men nu när vi var själva utan program hade vi chansen.

För att komma till EUR fick vi åka tunnalbana i ca 20 minuter och direkt när vi kom ut från stationen såg vi den - den kubformade  Colosseum.

Vi tittade på den numera berömda byggnaden med sina jättestatyer runt om. Åt en härlig lunch och fortsatte att titta oss omkring. 

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till centrala Rom. Vi skulle kunnat gått runt i området ett bra tag till men när vi tyckte oss fått en god bild av arkitekturen åkte vi tillbaka till centrala Rom med dess ruiner igen. Resan till EUR blev en bra kontrast till den gamla arkitektur som finns i centrum.

Bror Hjorth

När dottern och jag skulle träffas en söndag för att hitta på något uppstod naturligtvis frågan: "Vad ska vi göra?"

Jag hade två förslag. Antingen åka till Gustavsberg och titta på en utställning eller åka till Uppsala och besöka Bror Hjorths hus. Vi valde det första alternativet tog bilen till Gustavsberg och letade rätt på biblioteket där en av lärarna på Birkagården ställde ut. Många av Birkagårdens lärare har dubbla verksamheter - är t.ex lärare på halvtid och konstnärer för resten.

Det var vår lärare i konsthistoria Thomas Magnusson som ställde ut.

Sen åkte vi vidare till Artipelag för att äta lunch. Vi valde gulasch till huvudrätt och chokladbakelse till efterrätt. 

Det fanns ingen utställning att titta på men medan jag satt och åt föll ögonen på två figurer som hängde på väggen. 

Det var ett verk av Bror Hjorth. Vi lyckades med konststycket att få lite "Bror Hjortkänsla" även på vår Gustavsbergsutflykt.

Solar Egg har gömt sig bakom en tall

På tillbakavägen tog vi  skulpturpromenaden. Artipelag ligger så vackert inne bland tallskog, alldeles vid Hålludden - väl värt ett besök även när det är mellan utställningar.

Sidenvägarna

En gång i veckan vill jag "gå på kurs" och det är som vanligt Birkagårdens stiftelse som är arrangör när jag väljer vad jag vill fördjupa mig i.

Varje måndag beger jag mig därför till Karlbergsvägen för att inhämta ny kunskap - i år är det "Sidenvägarna" som står på schemat.

Årets kurs, som egentligen är en studiecirkel, är svår att greppa men mycket intressant. Vi följer Peter Frankopans ganska ogenomträngliga bok "Sidenvägarna en ny världshistori" . Vi läser ett eller två kapitel sen träffas vi och diskuterar innehållet. Jag får lära mig massor men begriper, trots våra diskussioner, inte alltid hur olika skeden i historien hänger ihop.

Så här står det i kursbeskrivningen: "När västvärldens inflytande minskar och Asien åter kommer att utgöra världens centrum, sker det längs samma vägar som för tusen år sedan. Det var i öst den mänskliga civilisationen tog sin början. Det var där världens stora religioner föddes och fick fäste, varor utväxlades, språk och idéer började spridas. Det var där imperier byggdes upp och gick under".

När vi pratade om vad som hände i Mellanöstern kring sekelskiftet 1800-1900 och tiden före och efter första världskriget fick vi tips om två filmer som hade koppling till perioden - "Lawrens av Arabien" och "Queen of the desert". Eftersom båda filmerna gick att hyra, lätt som en plätt, fick vi två trevliga kvällar.

Vi började med den gamla klassikern "Lawrens of Arabia" med Peter O"Toole i huvudrollen. Trots att jag sett filmen förut tyckte jag den var intressant och bra - gav liv åt det vi läst om. Vi hade fått tips om att lägga märke till den järnväg som hade så stor betydelse för handeln österut.

Några dagar senare var det dags för "Queen of the desert"  där Nicole Kidman spelade rollen som Gertrude Bell.

Gertrude Bell hade mycket stort inflytande i samband med tillblivelse av staterna Irak och Jordanien. Mycket intressant och helt nytt för mig - kände inte ens till att Gertrude Bell existerat.

Den stora frågan är - kommer vi att kunna göra en resa till Uzbekistan när kursen är slut, för att på plats få en känsla för Sidenvägen.

Bonnard 1.0

En klasskamrat på Birkagården har, så länge jag känt henne, pratat om konstnären Bonnard och hur bra hon tycker om hans konst. 

Så när vi under vår tågluff i Frankrike råkade passera Luxemburgpalatset när de visade Nabisgruppens (som Bonnard tillhörde) målningar passade vi på. Äntligen skulle vi få se något av Bonnard. Hela två Bonnardtavlor ingick! 

Men så plötsligt dök han upp på hemmaplan och det blev Bonnard för hela slanten. Samtidigt som Nationalmuseum har en stor utställning hade filmen "Bonnard - konst och kärlek" premiär. Vi måste fixa båda.

Började med den trevliga kärleksfilmen som huvudsakligen utspelar sig väster om Paris i det sommarhus Pierre och hans stora kärlek Marthe hyrde. Dit kommer Monet roende från sitt ställe i Giverny för att hälsa på och äta lunch. De kommer med korgar fulla med vin och mat som de dukar upp i trädgården. Allt är så perfekt men ett liv som konstnär i Paris är fullt med frestelser och inte alltid så lätt. En härlig film som jag är glad att jag tittade på.

Nu gäller det att hitta en lucka i den fullspäckade pensionärskalendern för Bonnard 2.0 - ett museibesök!

På hemväg från biografen Grand passerade vi Afolf Fredriks kyrka och passade då på att titta på en av Stockholms äldre byggnader - Adolf Fredriks församlings äldsta skolhus från 1707. Jag har passerat huset många gånger men aldrig sett eller tänkt på det förrän nu när vi på vår kurs om Weimartiden  pratar om olika stilar och jämför Stockholm med Berlin - men det har ju egentligen inget med Bonnard att göra.

En tysk mans historia

För ett par veckor sedan åt dottern o jag vietnamesisk middag och fortsatte sen till stadsteatern för att se en dansföreställning. Det var så gott och trevligt så jag bestämde mig för att göra samma sak en gång till. Först middag på samma ställe, sen vidare till samma stadsteater men där väntade en annan föreställning.

Vi skulle titta på en pjäs som passar två "Weimarstudenter"  nämligen "En tysk mans historia".

Vi hade fått tips om föreställningen av en kurskamrat. Hade tur och fick platser på en av de sista föreställningarna.

Pjäsen bygger på en bok med samma namn, skriven av Sebastian Haffner (Reimund Pretzel). Boken gavs ut postumt år 2000 och skildrar hur nazismen växer fram i Tyskland - hur denna ideologi får allt större makt över människorna och hur svårt det är att stå emot. Om man säger till en pensionerad domare (Haffners pappa) att han måste gå med i partiet för att få behålla sin pension, är det inte lätt att stå emot - man måste ju ha något att leva av.

Nazismen påverkade så gott som alla delar av samhället.  Människors liv påverkas såväl yrkesmässigt, känslomässigt som socialt. Det går inte att värja sig. Till slut lämnar Haffner Tyskland.

I stadsteaterns föreställning gestaltas Haffner av slådespelaren Gerhard Hoberstorfer på ett suveränt sätt. Han var så bra. Att kunna agera ensam på en scen i en och en halv timma och gestalta en utsatt person på det sätt Hoberstorfer gjorde är enastående.

Pjäsen gav förståelse för hur svårt det är att stå emot en ond överheten som har all makt att driva igenom sin vilja.

Weimarrepubliken

Jag har gått alla kurser som Birkagårdens folkhögskola erbjuder seniorer. Turligt nog har även Birkagårdens stiftelse ett visst utbud. I vår fördjupar vi (maken och jag) oss därför i historia.

Vår kurs behandlar de oroliga åren mellan 1919 och 1933 - de år Tyskland var republik och den ene rikskanslern avlöste den andre i rask takt. Perioden går under beteckningen Weimarrepubliken och infaller alltså mellan första och andra världskriget.

Vi har en dubbelföreläsning i veckan och för första gången, sen jag började på Birkagården, har vi hemläxa. Vi ska varje vecka läsa ett kapitel i boken "Weimartyskland - löfte och tragedi" av Eric D Weitz. Lättläst och intressant.

Det som fängslar med Weimarrepubliken är de många paralleller som kan dras  till vår egen tid. Det är bara att hoppas att "de som bestämmer" tar lärdom av historien så gamla misstag inte behöver upprepas.

Här om dagen plockade jag fram min historiebok från gymnasiet för att se vad man skrev om perioden för si så där 60 år sedan. Tyckte boken gav en överskådlig blid - kändes inte gammal alls.

För att ytterligare fördjupa mig har jag både lyssnat på Olle Larssons bok Weimarrepubliken - Tyskland mellan två världskrig - och...

... Erik Åsards bok "Hitlers väg till makten".

Jag har alltid gillat historia men när jag gick i skolan skulle jag aldrig kommit på tanken att läsa "extra" - nu tycker jag ämnet är så intressant att jag inte bara lyssnar på böcker utan också letar fram poddar med samma tema. Har till och med sett en teaterföreställning på stadstestern. Ibland blir man förvånad över sitt eget agerande.