Plov

Den sista kvällen åkte vi hem till en av resebyråns chaufförer. Där skulle vi äta avskedsmiddag. Uzbekerna är ett mycket gästvänligt folk - säger vår guide. De plockar fram allt de har när de får besök.

Allt var förberett när vi kom - grönsakerna var hackade, kryddorna uppmätta och köttet hade kokat en stund.

Hela familjen, med barn och barnbarn, var samlad på gården. Frun i huset lagade maten och vår uzbekiske guide berättade på engelska vad hon gjorde och ...

... vilka kryddorna hon skulle lägga i grytan.

Allt kokas i samma gryta men det är mycket viktigt att man lägger i ingredienserna i rätt ordning.

Hon avslutade tillagningen genom att lägga i det tvättade riset. Sen skulle allt stå och koka tills riset var klart.

Medan vi väntade på att grytan skulle bli färdig fick vi gå in i matsalen. Där stod ett bord uppdukat med allehanda godsaker som vi skulle tugga på medan vi väntade. Det var sallader, frukter, nötter mm.

Efter en halvtimma serverade en av döttrarna maten.

Mycket trevligt att de hade ordnat avslutningsmiddag hemma hos en uzbekisk familj och att de bjöd på nationalrätten plov med vaktelägg.

Hej då Uzbekistan och tack för en trevlig resa.

Nekropol och koranställ

Efter observatoriet var det dags för nekropolen (gravkammare) Shakhi-Zinda.

Sen återstod bara lunch och Bibi Khonym-moskén med sitt jättestora koranställ i marmor. Bibi Khonym moskén är uppkallad efter Timu Lenks första fru.

Ett gigantiskt koranställ ab sten

På kvällen skulle vi ha gemensam avslutningsmiddag hemma hos en av resebyråns chaufförer men innan vi åkte dit fick vi gå runt och handla på marknaden.

När jag skulle köpa te pekade jag på en stor låda med löst te samtidigt som jag tittade på mannen som stod bakom disken. Tänkte att han skulle förstå vad jag menade. Han svarade genom att peke upp i himlen, hålla fram sina händer och böja sig ned. Jag hade råkat  störa honom mitt under bönen - han hade verkligen inte tid att sälja te till mig.

Observatorium

I Samarkand fanns på 1400-talet ett berömt observatorium. Vi kollade upp vad som fanns kvar och fick en föreläsning om hur det hade fungerat.

Ulug Beg

Timur Lenk hade en sonson, Ulug Beg, som var vetenskapsman. Han ansågs vara sin tids bäste astrolog. Ulug Beg betyder "store prins". Eftersom Ulug Beg valt att bli vetenskapsman och inte krigare gjorde hans son uppror mot honom - ett uppror som ledde till Ulug Begs död. Enligt vår guide skulle varje stor man, på den tiden, vara krigare och eftersom Ulug Beg valt att bli vetenskapsman fick han sota för det med sitt liv.

Idag finns bara delar av observatoriet kvar men inne i museet fanns en modell som visade hur det hade sett ut.

Det var svårt att förstå hur ovservatoriet hade fungerat men det var gjort med så stor noggrannhet så resultaten de kom fram till står sig med några minuters avvikelse än i dag. Man förstod bl.a. att jorden var rund.

Museibyggnad vid observatoriet

Inne i museibyggnaden fanns modeller av observatoriet och bilder på andra berömda astrologer bl a. svenske Thyco Brahe (som hade sitt ovservatorium på Ven).

Observatoriebyggnaden
med en sextant på taket

Så här gör du ditt eget papper

Det ingick i programmet att få en lektion i konsten att framställa handgjort papper. Vi begav oss därför iväg till en mycket liten "pappersfabrik".

Det första momentet i processen var att plocka ut det inre ur mullbärsträdens grenar (kan jämföras med att plocka ut vaniljfröna ur en vaniljstång).

Sen kom fasen kokning...

... följt av fasen bearbetning.

Ett vattenhjul drev några stockar fram och tillbaka så att fibrerna krossades.

Lite manuell hjälp behövdes för att få bra resultat.

̀

Sen silades massan genom något som kan liknas vid ramar med finmaskigt nät.

Därefter skulle massan, som fanns kvar i ramarna, torka och sen läggas under press för att slutligen glättas med hjälp av en snäcka. Simsalabim så hade man skapat ett ark blankt papper.

 

Sen var det dags för en kopp te i tehuset...

...och så upp i bussen igen för nu väntade ett observatorium.

Registan torget

Samarkand var en strategisk plats utefter sidenvägen. Staden förstördes av Djingis Kahn. 

Vi besökte Registan torget både på dan och på kvällen. Mycket snyggt i kvällsbelysning. Registan torget med sina madrassar, är det man i första hand förknippar med Samarkand.

Runt torget finns tre imponerande madrassor eller koranskolor.

Ulug Begs-madrassa (1417-1420), den äldsta skolan, uppfördes av Ulugh Beg.

Sher Dor madrassa (1619-1636), har en särpräglad fasad med avbildningar av lejon och tigrar på rådjursjakt.

Tilla-Kari-madrassa (1646-1660), är känd för sitt fina, guldmyntade innertak i moskén.

Man går i madrasskola i 6-7 år, sen börjar man läsa vid universitet. Skolorna finansieras med pengar från staten och donationer samt avgift för eleverna.

Registan torget, som betyder den sandiga platsen, var mycket imponerande med sina fantastiskt fina madrassar.