Återsamling

När våren går över till sommar är det dags för avslutningar och återsamlingar. I år gällde det också min gymnasieklass.

Vi brukar träffas vart femte år. De flesta gånger har vi samlats på skolgården. Där tar vi det obligatoriska gruppfotot innan vi fortsätter med någon trevlig aktivitet som att åka spårvagn, gå på Liseberg, besöka stadsteatern eller ta en tur med paddan för att sen avsluta dagen med gemensam middag.

I år var ett mellanår. Inget besök på skolan, ingen aktivitet och inget gruppfoto men likafullt en trevlig återsamling. Jag tyckte jag hann prata med ganska många av de 17 som kom - lite drygt hälften av de  30 elever som vår klass bestod av när vi tog studenten 1967.

I stället för det gruppfoto vi glömde ta, tog jag en bild på den samlade bilflottan utanför återsamlingsplatsen.

Kvällen avslutades med att en gammal elev höll tal och, som jag uppfattade det, hälsade oss välkomna till Chicken Island på 60-års jubileum nästa år.

Sen la ha till: En göteborgare skulle visa Slottsskogen för sin vän från Stockholm. När de promenerade runt i parken frågade stockholmaren varför det hette Slottsskogen när det inte fanns något slott i parken. "Finns det inget slott? Ser du inte att allt gräset är slått!"

PS Hoppas någon har koll på alla våra gruppfoton och tar med dom till Hönö nästa år.

Vi är inte här för att ha roligt

Vad förväntar man sig av en bok med titeln "Vi är inte här för att ha roligt"?

Jag hade svårt att förstå bokens titel och  trodde det skulle bli en eländig historia men boken var riktigt rolig och inte förrän i sista kapitlet tror jag mig förstå vad som åsyftades.

Huvudperson i "Vi är inte här för att ha roligt" är den 65 årige författaren Knut A Pettersen - en författare med skrivkramp. För 20 år sedan hade han gjort succé med "Den berömda boken" men sen hade det gått utför och numera får han inte ens sina böcker utgivna.

Granne med Knut bor hans ende vän Frank, en homsexuell webbdesigner som har ett på-och-av förhållande med en invandrare - olycklig ibland men under på-perioderna mycket lycklig. Frank följer med Knut på en resa och trasslar till det för honom.

Några år tidigare har en kvinnlig författare skrivit att Knut antastat henne och till och ned angett Knuts riktiga namn i boken. Sen försvarar hon sig med att hon bara har beskrivit verkligheten. Dessa, som Knut tycker, falska anklagelser har han ältat och ältat i flera år men inte kommit på hur han ska "ge igen" inte förrän han blir inbjuden till paneldebatt med rubriken "otrohet i liv och litteratur ". Där ska han tillsammans med "verklighetsförfattaren" och sin exfrus nye man diskutera otrohet.

Knut, som jag tror ska symbolisera kulturmannen, är ensam och känner sig illa behandlad. Ja, rent av kränkt. Han längtar tillbaka till sin fru och kan inte förstå varför de skiljde sig.

Väldigt mycket handlar om sex, relationer och tillkortakommanden. Knut är en man som passerat "bäst före datum" men har svårt att acceptera både sin ålder och att han förlorat sin status som kulturman och äkskare. Han är olycklig och söker revansch.

Varför boken har den titel den har är svårtolkat men kanske hjälper det en olycklig och möjligen deprimerad man att veta att livet inte går ut på att ha roligt.

Under paneldebatten får Knut spel och blir så irriterad när en av debattörerna säger "När det kommer till". En författare ska väl inte använda sig av anglicismer! Det heter "När det gäller" - skriker Knut. Sen går han till frontalangrepp på "Verklighetens författare" och inser att: "Vi inte står ut med att ha tråkigt, att vi är njutningslystna, lata och giriga". - "Vi är helt enkelt inte här för att ha roligt".

Men sen vänder der.....

Jag tyckte maj månads cirkelbok av Nina Lykke var rolig, underhållande och lite speciell.

Rosendals trädgård

Vi, som reste till  Madrid i samlad trupp för två år sedan, fortsätter att träffas ett par gånger om året. Den här gången var det min tur att vara arrangör. Valde Rosendals trädgård på Djurgården med tillägget - promenad i den skulpturpark som håller på att växa fram i närheten av trädgården.

Jag lyckades inte förboka bord, så maken och jag åkte på recongnoseringstur dan före träffen. När vi hämtat vårt fika och fått veta att man inte kan förboka platser (vilket vi misstänkt hela tiden) upptäckte vi dottern vid ett av borden. Hon hade gäster från USA på besök och visade dom runt i stan. Kul att även vi fick hälsa på deras kompisar från tiden i Boston.

Sen gällde det att bestämma var vi skulle sitta när "Madridarna" skulle träffas. Efter noggranna studier bestämde vi oss för Äppelträdgården - med förbehåll att vädret var på vår sida.

Nästa dag sken solen och vi kunde återsamlas vid ett ledigt bord under blommande äppelträd - allt blev perfekt.

När vi ätit och pratat färdigt gick några av oss vidare till skulpturparken.

Vad tittar dom på?

Jo, denna skulptur

Ute i förorten

Vi åker nästan alltid in till stan när vi vill gå ut och äta. Men nu har det öppnat en ny bistro och vinbar i Midsommarkransen som dottern tyckte vi skulle prova på. När kunde ett premiärbesök passa bättre än på hennes födelsedag. Så två dagar före den stora dan träffades vi och ytterligare två familjemedlemmar i Midsommarkransen.

Midsommarkransen är en trevlig stadsdel som inte ligger långt från Gröndal - nästan gångavstånd, men inte riktigt.

Det var inte bara en ny restaurang vi fick prova på utan också en massa ny mat - i alla fall var maten ny för mig. Var tvungen att fråga vad ramslökschurros, crudité av vårprimörer och råmarinerad hamachi var. Till slut bestämde vi oss för att dela på sex olika förrätter men ...

.... till huvudrätt vågade ingen av oss chansa. Alla valde bräserad lammbog, potatispuré, ramslök och grillade vårlökar från Skilleby trädgård. Lät gott och var gott. Lamm är alltid ett säkert kort.

Trevligt att de öppnar små restauranger ute i förorten - tror vår hade ramslök som specialitet för det var något grönt i nästan varje rätt.

SM

 Vem ska få alla dessa pokaler?

I helgen var det Skollags-SM i schack. Då kom det ungar från lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet åkande, från när och fjärran, till Åkersberga för att tävla.

Jag hade åtagit mig att skjutsa familjens schackspelare dit första dan och köra honom hem den andra. Åkersberga ligger halvvägs till Norrtälje så det blev en ganska lång åktur men ändå kort jämfört med de som kom från Småland.

Inför hemresan kom jag i så god tid så jag fick vara med på prisutdelningen - kul eftersom Adolf Fredrikslaget vann mellanstadietävlingen.

Alla som fick åka hem med pokal får ställa upp i Nordiska mästerskapet i september men då ställer inte jag upp. Orkar inte köra till Helsingborg - tyckte ju det var långt till Åkersberga.

Ännu mera Bloomsbury

När jag läst ut Virgina Woolfs bok "Mrs. Dalloway", ville jag veta mer om Bloomsburygruppen. Lånade därför boken "Ta sig frihet" som Ingela Lind skrev till utställningen "Bloomsbury spirit" på Artipelag 2018.

Jag läste boken innan jag besökte utställningen men eftersom det gått 8 år sen dess hade jag humnit glömma det mesta (undrar vart sånt man glömmer tar vägen). Det var tid för omläsning.

"Ta sig frihet" är en bok om  Bloomsburygruppen som sådan men också och de enskilda medlemmarna - mycket intressant och informativ. Jättebra skriven. Det var så roligt att läsa den igen - blev mycket imponerad både av Ingela Linds sätt att skriva och av hennes analyser.

Målning av Duncan Grant

Bloomsburygruppen var en löst sammansatt grupp av intellektuella och konstnärliga människor vars geografiska mittpunkt var stadsdelen Bloomsbury i London. De levde ett "fritt" liv som jag skulle kalla bohemiskt men Ingela Lind hävdade att dom inte var bohemer - kanske för att dom alla arbetade hårt. De tillhörde samhällets elit och var duktiga på det mesta men det praktiska, som matlagning och städning, fick anställda sköta om. Maten lagades i källaren och personalen fick sova på vinden där det var kallt på vintern men kokhett på sommaren.

Många ägnade sig åt filosofiska frågor, några var konstnärer, flera var författare och en var ekonom (J M Keynes) - nästan alla var passifister.

Virginia Woolf och Clive Bell

Clive Bell, som var gift med Virginia Ws syster Vanessa, menade att livet handlar om att söka sanningen och fastslå "sanningen" (Civilisation 1928):

Endast förnuftet kan övertyga oss om de tre grundläggande sanningar utan vars erkännande det inte kan förekomma en verklig frihet:
att det som vi tror inte nödvändigtvis är sant
att det som vi gillar inte nödvändigtvis är gott
att alla frågor är öppna.

"Alla' gillade de Ryska teatern

Så här såg Ingela Lind på Bloomsburygruppen 100 år efter dess storhetstid. Långsamt försvinner nästan allt som Bloomsburygruppen stod för. Det körs över av reklamen, råkapitalismen, populismen, fundamentslismen.
Bloomsberries sanningsideal har dränkts i en störtflod av troll och fejk news. På andra sätt påminner Bloomsburygruppens tid om vår. Våra rapporter om terror, krigshot  och bulnande nationalism liknar rapporter före första världskriget. Men gruppen släppte aldrig sina mål - friheten, upplysningen, den lekande människan och det civiliserade samhället.

Återstod att låna en bok om "Monk's house" och se filmen "Carrington" - igen, sen var jag redo att gå vidare till maj månads bokcirkelbok.

Samma sak i år igen!

I år gick allt som på räls när vi öppnade stugan - tror det var första gången vi inte hade något vattenläckage. Även inomhus såg allt fint ut - inga objudna gäster hade varit på besök. Jag drog en lättnadens suck.

Men det skulle jag inte ha gjort.

När vi skulle sätta på vattnet till lillstuga, där vårt Göteborgsbarnbarn skulle sova, sprutade det vatten rätt upp ur marken. Den nedgrävda vattenledningen måste ha spruckit under vintern. 

Här har vi läckage

Årets sommarstugeöppning var, med andra ord, likadan som alla andra års - vatteneländet slog till igen. Nu blir det till att än en gång kontakta "vår" rörmokare. Hoppas han inte gått i pension.

Men inte nog med det. När vi tittade runt såg vi vad Dave hade ställt till med. Stormen Dave som drog fram här på påskdagen hade härjat fritt, vilket satt sina spår.

Parasollen hade blåst av, av växthuset återstod bara skrot, cykeltältet fanns inte länge och en tall hade blivit knäckt.

En före detta parasoll

Återstoden av mitt växthus

  

Men allt det här får vi ta tag i till sommaren när det är mer än 9⁰ i vattnet.

En del badar i 9-gradigt vatten!