Registan torget

Vi besökte Registan torget både på dan och på kvällen. Mycket snyggt i kvällsbelysning.

Runt torget finns tre imponerande madrassor eller koranskolor.

Ulugh Beks-madrassa (1417-1420), den äldsta skolan, uppfördes av Ulugh Bek.

Sher Dor madrassa (1619-1636), har en särpräglad fasad med avbildningar lejon och tigrar som hagar rådjur.

Tilla-Kari-madrassa (1646-1660), är känd för sitt fina, guldmyntade innertak i moskén.

Registan torget var mycket imponerande med sina fantastiskt fina madrassar.

Gur-Emir

Så var vi då framme i omtalade Samarkand, sista anhalten på vår resa och stan som Timur Lenk gjorde till huvudstad.

Redan innan vi kom fram till hotellet stannade vi vid mausoléet Gur-Emir som Timur Lenk lät bygga åt sin favoritsonson. Byggnaden uppfördes i all hast 1404 och blev ett hafsbygge som ganska snabbt började förfalla.

Förutom Timur Lenks favoritsonson ligger även Timur Lenk och flera av hans söner och sonsöner begravda i Gur-Emir så även sonsonen och vetenskapsmannen Ulug Bek.

Den svarta kistan är Timur Lenks men i själva verket ligger han begravd i en krypa.

När man restaurerade Gur-Emir lät man vissa delar förbli utan utsmyckning för att markera att det inte är originalet man ser.

Gur-Emir är ett av de främsta exemplen på den klassiska timurdiska arkitekturen med med sin räfflade turkiska kupol och sina rikliga kakeldekorationer.

Vissa delar av Gur-Emir har inte restaurerats.

Besök i en keramikverkstad

Nånstans på vägen från Bucchara till Samarkand gjorde vi avbrott och besökte ett lokalt krukmakeri. 

En av "krukmakarna" berättade om processen - från lera till färdiga fat. Andra demonstrerade hur arbetet gick till.

Under ett skede i processen fick man hjälp av en åsna....

... som vi efter en stund fick vi hälsa på.

Innan besöket var slut fick vi möjlighet att handla med oss något hem. Vi köpte ett stort fat - ett minne från vår resa. Kan användas dagligen och till och med stoppas i ugnen dock inte i diskmaskinen.

Utanför turiststråken

Under vår andra dag i Bucchara tittade vi på handknutna mattor och saxar gjord som tranor men först åkte vi till ännu en pampig moské - Kalyan-moskén.

När vi var klara med moskén besökte vi en mattaffär där man knyter och säljer mattor. Eftersom det var söndag, var det dock inga kvinnor som satt där och jobbade (de flesta kvinnor jobbar hemifrån) men vår guide lyckades ändå fixa till en kort demonstration. 

Sen berättade en kvinna hur man jobbade, vilka olika typer av mattor som fanns och att priset beror på hur tätt knutna mattorna är. Priserna varierade mycket men stora silkesmattot var dyra.

På eftermiddagen hade vi inget program - då passade vi på att ge oss iväg bort från turiststråken. Andra besökte Buccharas badanläggning och några letade souvenirer.

Så fort man lämnade turiststråken blev det ruffigare.

Ingången till en enkel moské med klockor som visade när det är dags att be.

Nör vi blev fikasugna och slog vi oss ned på en liten restaurang där lokalbefolkningen skulle äta sin söndagsmiddag (man höll på att duka fram).

På restaurangen fanns helt vanliga bord och stolar men det fanns också stora, upphöjda soffor med kuddar, som man satt på med böjda ben, framför ett lågt bord - kallas tapchan. Såg ytterst obekvämt ut.

Medan vi satt på restauranger hörde vi böneutrop från den intilliggande moskén.

Jag förstod inte vad de gröna brevlådorna utanför moskéerna hade för funktion - såg dom på många ställen.