Jurta

En jurta är/var ett slags tält som karavanförarna använde när de skulle övernatta i öknen.

När man åker på gruppresa är allt ordnat - hotell är bokade, lunchställen inplanerade och schema för vad vi skall studera (titta på) finns klart. På vår resa äter vi frukost på hotellet medan lunch och middag äts på speciellt utvalda restauranger. Både lunch och middag består av sallad, soppa, huvudrätt (kött), efterrätt och te.

När vi reste mellan Chiva och Buchara fick vi äta lunch i en jurta. 

Vi fick två grillade lammspett - ett med rent kött skuret i bitar och ett med lammfärs. Jättegott.

En gigantisk grill

Vad lärde vi oss i öknen?

Under vår rundresa i Uzbekistan gjorde vi tre långa bussresor (Nukus - Chiva - Buchara - Samarkand) på vägar som gick genom ökenlandskap - intressant men enahanda.

Det finns vägar som man kan åka på med behag och det finns vägar som man nästan blir sönderskakad på. Den senare sorten finns det gott om i Uzbekistan och på dessa vägar satt vi och skakade i tre hela dagar. 

Överallt stod det folk och sålde grönsaker, ofta meloner, men det såldes också bröd och annat smått och gott.

Medan vi åkte berättade vår guide om livet i Uzbekistan. Mycket intressant men stundtals ganska sövande. Ska försöka återge en del av det han sa.

Officiellt är Uzbekistan ett sekulärt land men upp till 25 procent av befolkningen följer koranens fem pelare och går till muskén för att be flera gånger om dan. Efter 70 år med religionsförbud (sovjettiden) har landet återigen blivit mer religiöst. Den förste "självständige" presidenten Islam Karimov förbjöd böneutrop och tillät inte heller att man byggde nya moskéer. På senare år har  landet åter blivit mer religiöst och moskéer får byggas. De senaste åren har det byggts ca 2000.

Uzbekistans produktion är i storleksordning indelad i:

• Livsmedelsproduktion (ligger i topp)
• Mineralhantering
• Klädindustri 10%
• Metallprodukter, bl.a. guld
• Möbelindustri
• Gummi- och plastindustri

Ett lass med bomull

Det produceras mycket bomull i Uzbekistan. Tyvärr måste man bespruta bomullen kraftigt. Dessutom krävs konstbevattning, vilket lett till att Aralsjön blivit så gott som torrlagd. På senare år har bomullsproduktionen minskat med ca 30 procent. All åkermark är statligt ägd men arrenderas ofta ut just för bomullsodling.

Uzbekistan har väldigt lite olja medan Kazakstan har gott om det. Tyvärr kan inte Uzbekistan importera olja direkt från Kazakstan utan importen måste ske via Ryssland vilket fördyrar oljan för uzbekerna.

Bensin kostar ca 10 kr per liter men många bilar drivs med gas (propangas billigast) varför det är vanligt att konvertera bensinbilar till gasbilar.

Minimilön (och minimipension) i Uzbekistan är 72 dollar i månaden. Enligt staten ska man klara sig på 60 dollar per månad för konsumtion. Mer än hälften av ekonomin är svart. Man har platt skatt på 17 procent. Landets ekonomi är dålig.

700 dollar i månadslönen betraktas som en bra lön. Medianlönen ligger på 200-250 dollar. Pensionsåldern är 55 år för kvinnor och 60 för män men pensionerna är mycket låga.

Det är stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Många kinnor är hemmafruar. En gravid kvinna har rätt till 70 dagars ledighet före födseln och 55 dagar efter, med 100 procents lön - betalas av staten. Det finns ett  behovsprövat barnbidrag på 35 dollar för första barnet och något lägre för det andra, tredje osv.

Chiva

eller Khiva eller Xiva - ja denna "Tusen och en natt-stad" har många namn.

Chiva är en gammal stad i kanten av den "Röda öknen" - 60 procent av Uzbekistan består av öken. 

Själva namnet Chiva har med vatten att göra. Förmodligen har det vuxit fram en stad här när karavanerna stannat vid oasen för att låta sina djur dricka. 

Den inre delen av Chiva var en "befäst" stad - qal'a.

Vår lilla grupp i gruppen - vi som läst om Sidenvägarna på Birkagården

Vi ägnade en kväll och en dag åt Chiva och imponerades av alla fina byggnader och ...

... besökte en moské där taket hölls upp av 212 pelare.

Vi besökte en träsnidare och köpte med oss underlägg hem. Ska ersätta de underlägg vi köpte i Turkiet, som alla gått söner.

Vi tittade in i en gravkammare inne i Pahlavon Mahmud-mausoleet.

Ett mycket påtagligt inslag i gatubilden var alla försäljare. Det såldes shalar, jackor, smiderier mm.

Efter rundvandring och guidning fick vi några timmar för oss själva. Då hann vi med att både vila och göra en egen sightseeingtur. Efter en stund slog vi oss ned på en soffa för att titta på folklivet. Då kom det fram några ungdomar och frågade om de fick prata engelska med oss. Det var flickor och pojkar mellan 10 och 15 år som gick på engelskkurs efter skolan och vill få möjlighet att praktisera sina nya kunskaper.

Av vårt besök i Chivra återdod sedan bara den gemensamma middagen.

Öknens Louvren

Det var en artikel i "The New York Times" som gjorde "Öknens Louvren" till ett begrepp och Savitskymuseet i Nukus känt i vida kretsar. Nukus ligger i den autonoma provinsen Karakalpakstan i norra Uzbekistan inte långt från saltöknen vid Aralsjön.

Tjuren

Museet grundades av Igor Savitsky. Genom att köpa upp "förbjuden" konst räddade han en massa avantegarde-konst från förstörelse. Han gömde undan målningarna i den isolerade ökenstaden Nukus, långt från makthavarna i Moskva. Dessa verk finns nu samlad på Savitskymuseet som officiellt grundades 1966.

Vår halva dag i Nukus ägnade vi åt Savitskymuseet. Resten av dan satt vi i en buss. Tror vägen från Nukus till Chiva är en av de sämsta vägar jag åkt på. De 18 milen tog många, många timmar då vägen knappt var körbar. Vår guide sa flera gånger att om presidenten slutade flyga till Nukus och i stället åkte bil skulle han omedelbart bevilja pengar till vägbyggen.

På Savitskymuseet hade vi en egen guide som visade oss runt - en duktig guide som kunde mycket men som jag hade ganska svårt att förstå. Tur att vi har en egen guide som kunde sammanfatta det väsentliga på svenska.

Ivor Savitsky

Här ska jag infoga bilder när jag kommit hem.

Matmarknad

Eftermiddagens höjdpunkt var besöket på matmarknaden och dess tandoribageri.

På marknaden bakades det tandoribröd i parti och minut. Tandoribröd bakas i runda ugnar som värms med gas (i alla fall de ugnar vi såg). Intressant att se att man fäster bröden på ugnens väggar.

I övrigt "imponerades" vi av det stora utbudet av socker i olika former. Vår guide säger att uzbekerna är mycket förtjusta i socker - tror han har rätt.

När man ska hälsa på någon kan man ta man med sig en av de cellofaninpackade tårtorna som man sålde på matmarknaden.

Sen var det skönt att äta middag och gå och lägga sig. Vid det här laget hade vi varit uppe i si så där 40 timmar. Nästa dag skulle också bli tuff - redan klockan sex skulle vi flyga till Nukus och besöka öknens Louvren.