Casa Santa Brigida

Vi tyckte båda att det skulle vara intressant att få se mer av huset som varit vårt hem i fem dagar och när vi frågade i receptionen visade det sig att de gjorde visningar på begäran.

Fick en svensk guide. Syster Maria Diana visade, pratade och berättade för oss om heliga Birgitta och hennes dotter Catarina, om själva byggnaden och lite om katolska kyrkan.

SB - Santa Birgitta

På 1300-talet var Casa Santa Brigida ett avlångt tvåvåningshus. Det var i detta hus den heliga Birgitta levde. Sen har huset rivits och byggt om till det nya huset som nu finns på samma ställe. Man vet inte vad som finns kvar av det ursprungliga huset men Birgittas bönerum finns bevarat i den nuvarande byggnaden.

Jag hade läst att drottning Kristina också hade bott i Casa Santa Brigida men det visade sig att hon redan efter en kort tid hade flyttat vidare till grannhuset Palazzo Farnese - hyser numera franska ambassaden.

Palazzo Farnese

Vi fick gå in i rummet där Birgitta ägnade sig åt bön och rummet där man hade mindre mässor. Vi fick också gå in i heliga Birgittas relikrum där det finns några benrester bevarade.

På engelska har man två ord för kloster - monastery och convent. De som bor i ett monastery har rätt att lämna byggnaden, gå

ut på stan och kan också driva ett gästhem. Ett convent är mer slutet. De som bor där har ingen kontakt med det "valiga" livet. Eftersom vi bara har ett ord för kloster på svenska skiljer vi dom åt genom att kalla de boende för systrar, apostoliska, respektive nunnor, kontemplativa (slutet).

Sen gick vi vidare till vardagsrummet och biblioteket och avslutade visningen på takterrassen.

03.45

Redan klockan 03.45 kom taxin som skulle ta mig första biten på min resa till Rom.

Maken har varit med Birkagården i Rom en vecka. När hans kurs slutade skulle jag ansluta för ett fyradagars besök i "Den eviga staden".

Mimosatid

Väl framme i Rom skulle jag bli mött och guidad till vårt hotell men trots att jag följde de instruktioner jag fått var det ingen som tog emot mig. Maken hade glömt vad han skrivit och åkt till bussterminalen i stället för tågterminalen, som det stod i instruktionen. I situationer som denna är man glad att man har en liten mobiltelefon i handväskan.

Vi bor hos Birgittasystrarna vid Piazza Farnese centralt i stan. Det är inte helt lätt att få rum här men eftersom vi var ute i god tid gick det bra. Det är trevligt att bo på små annorlunda hotell eller, som i det här fallet, gästhem. Allt blir så personligt.

Heliga Birgitta levde många år i Rom och dog här 1373 men ligger begravd i Vadstena. Även drottning Kristina bodde i huset fram till sin död 1689. I den bakre delen av gästhemmet finns ett kloster där 30 nunnor och 5 noviser lever. Det är dessa systrar som som driver gästhemmet. I byggnaden ingår också en liten kyrka och en takterrass.

I söndags deltog även vi i mässan (en liten stund). Även om vi inte ens kunde förstå vad som var ämnet för dagens predikan tycker jag det är lugnt och vackert att sitta med och lyssna.

Det var ett pampigt hus hon hade Birgitta men jag är osäker på om det verkligen var just detta hus hon bodde i. Känns inte som det kan ha stått här ända sen 1300-talet. Det är kanske är uppfört åt Birgittasystrarna långt senare. Något att googla på om man vill vara säker.

Frukostmatsalen

Misslyckat

I snitt går jag på bio varannan månad - har följe med tre "skolkamrater" från Birkagården. Vi går alltid till - Grand, Zita eller Viktoria - dels för att biograferna ligger centralt, dels för att alla filmer de visar är bra.

Förra veckan när alla platser var slutsålda till "Ett privat liv" valde vi i stället Amrum och kunde gå hem nöjda. Tyvärr blev det inte lika bra när vi några dagar senare såg "Ett privat liv", som vi för säkerhets skull hade förbokat biljetter till.

"Ett privat liv" handlar om en psykiatriker (Jodie Foster) vars patient dör. Dödsfallet skruvar till psykiatrikern mentalt och hon flippar ur - precis som hela filmen. Allt blir en enda röra som det är svårt att hänga med i. Sen, måste jag säga, att den också hade sina ljusa ögonblick som när psykiatrikern kommer hem till sin son för att be om förlåtelse och sonen svarar "Jag tror du tagit fel på våning. Min mamma ber aldrig om förlåtelse".

Nej, "Ett privat liv" blev ingen succé. Inte ens Jodie Foster kunde göra den till en bra film och jag måste inse att alla filmer som visas på Grand faktiskt inte är toppenfilmer.

Däremot blev vi mycket nöjda med den asiatiska restaurang där vi åt middag. Bibimbap har blivit en av mina en favoriträtter.

Bror Hjorth

När dottern och jag skulle träffas en söndag för att hitta på något tillsammans uppstod naturligtvis frågan: "Vad ska vi göra?"

Jag hade två förslag. Antingen åka till Gustavsberg och titta på en utställning eller åka till Uppsala och besöka Bror Hjorths hus. Vi valde det första alternativet tog bilen till Gustavsberg och letade rätt på biblioteket där en av lärarna på Birkagården ställde ut. Många av Birkagårdens lärare har dubbla verksamheter - är t.ex lärare på halvtid och konstnärer för resten.

Det var vår lärare i konsthistoria Thomas Magnusson som ställde ut.

Sen åkte vi vidare till Artipelag för att äta lunch. Vi valde gulasch till huvudrätt och chokladbakelse till efterrätt. 

Det fanns ingen utställning att titta på men medan jag satt och åt föll ögonen på två figurer som hängde på väggen. 

Det var ett verk av Bror Hjorth. Vi lyckades med konststycket att få lite "Bror Hjortkänsla" även på vår Gustavsbergsutflykt.

Solar Egg har gömt sig bakom en tall

På tillbakavägen tog vi  skulpturpromenaden. Artipelag ligger så vackert inne bland tallskog, alldeles vid Hålludden - väl värt ett besök även när det är mellan utställningar.

Amrum

Amrum är en liten tysk ö i Nordsjön strax utanför Danmarks västkust.

När vi skulle se den omtalade filmen "Ett privat liv", där Jodie Foster talar franska, möttes vi av det oväntade beskedet att allt var slutsålt. Vi blev så snopna - blev sittande kvar utan att veta vad vi skulle göra.

När vi samlat oss, började vi titta på alla filmaffischer som hängde på väggen framför oss och insåg att det visades många andra filmer som säkert också var bra. Vi bestämde oss för Amrum.

På Amrum bor, i andra världskrigets slutskede, pojken Nanning tillsammans med sin mamma, sina syskon och sin moster. De hade tvingats lämna Hamburg där deras hus blivit sönderbombat. Nannings pappa är hög officer i Hitlers armé och håller till vid fronten. Nanning hör inte längre hemma någonstans - inget hem kvar i Hamburg och platsar inte heller riktig in i på Amrumar eftersom han pratar Hamburgdialekt. Han kläms dessutom mellan sin nazistsympatiserande mamma och de fredslängtande öborna. Samtidigt som vi får "se oss omkring" på vackra Amrum får vi leva oss in i hur det är att inse att ens föräldrar och släktingar, som man tycker så mycket om, har gjort hemska saker. Att vilja vara lojal med sin mamma men innerst inne veta att hon har handlat fel är tufft för en liten kille.

Trots att vi inte fick se den film vi tänkt, fick vi se en, i mitt tycke, fin film med vackert foto, lugnt temp och mycket känslor. En film där allt ses ur ett barns perspektiv.

Dessutom har vi "Ett privat liv" kvar att se - det gör vi på måndag.

Resan till Rom

Om en dryg vecka ska jag resa till Rom - ska ansluta när makens resa med Birkagården är avslutad. Vi ska bara stanna i fem dagar men jag hoppas få uppleva själva stan - inte bara besöka kyrkor, som jag tyckte min Birkagårdsresa gick ut på.

För att komma i stämning har jag lånat några böcker bl.a. en av Hjalmar Söderberg som heter just "Resan till Rom". Den visade sig dock inte handla ett dugg om staden Rom utan, precis som rubriken säger, om resan dit.

När den unge prästen Lennart reser till Rom, skriver han dagbok så att hans fästmö hemma i Sverige ska kunna göra samma resa i efterhand och uppleva det han upplevt.

På vägen till Rom träffar Lennart sin ungdomskärlek Ellen och inser att det inte är sin fästmö Stella han älskar. Den Ellen han träffar är en gift överklasskvinna - en mycket olyckligt kvinna. När han blir hembjuden till hennes fina sommarhem blir en av gästerna anklagad för falskspel varvid värdinnan Ellen svimmar.

Några dagar senare besöker Lennart en kyrkogård med en expositionslokal (i expositionslokaler visas döda människor, som tillhör överklassen, upp) och där ser han sin Ellen för sista gången. Lennart omvärderar då sitt liv, bryter sin förlovning, konverterar och blir katolsk munk.

Hjalmar Söderberg kan sin sak. "Resan till Rom" är vackert skriven och trots att det är länge sen den skrevs är den fortfarande engagerande. Frågan är vad Hjalmar Söderberg vill säga med sin novell? Jag tror budskapet är att man måste vara sann mot sig själv.

När jag läst ut boken googlade jag och hittade en lång artikel om novell "Resan till Rom". Artiken var illustrerad med Ernst Josephsons målning "Skandal i sociteten" även kallad "Falskspelaren". Samma målning som vi en gång sett och pratat om på Waldemarsudde och som jag associerade till när jag läste novellen. Jag tror det var "Falskspelaren" som inspirerade Söderberg till "Resan till Rom".

Sidenvägarna

En gång i veckan vill jag "gå på kurs" och det är som vanligt Birkagårdens stiftelse som är arrangör när jag väljer vad jag vill fördjupa mig i.

Varje måndag beger jag mig därför till Karlbergsvägen för att inhämta ny kunskap - i år är det "Sidenvägarna" som står på schemat.

Årets kurs, som egentligen är en studiecirkel, är svår att greppa men mycket intressant. Vi följer Peter Frankopans ganska ogenomträngliga bok "Sidenvägarna en ny världshistori" . Vi läser ett eller två kapitel sen träffas vi och diskuterar innehållet. Jag får lära mig massor men begriper, trots våra diskussioner, inte alltid hur olika skeden i historien hänger ihop.

Så här står det i kursbeskrivningen: "När västvärldens inflytande minskar och Asien åter kommer att utgöra världens centrum, sker det längs samma vägar som för tusen år sedan. Det var i öst den mänskliga civilisationen tog sin början. Det var där världens stora religioner föddes och fick fäste, varor utväxlades, språk och idéer började spridas. Det var där imperier byggdes upp och gick under".

När vi pratade om vad som hände i Mellanöstern kring sekelskiftet 1800-1900 och tiden före och efter första världskriget fick vi tips om två filmer som hade koppling till perioden - "Lawrens av Arabien" och "Queen of the desert". Eftersom båda filmerna gick att hyra, lätt som en plätt, fick vi två trevliga kvällar.

Vi började med den gamla klassikern "Lawrens of Arabia" med Peter O"Toole i huvudrollen. Trots att jag sett filmen förut tyckte jag den var intressant och bra - gav liv åt det vi läst om. Vi hade fått tips om att lägga märke till den järnväg som hade så stor betydelse för handeln österut.

Några dagar senare var det dags för "Queen of the desert"  där Nicole Kidman spelade rollen som Gertrude Bell.

Gertrude Bell hade mycket stort inflytande i samband med tillblivelse av staterna Irak och Jordanien. Mycket intressant och helt nytt för mig - kände inte ens till att Gertrude Bell existerat.

Den stora frågan är - kommer vi att kunna göra en resa till Uzbeckistan när kursen är slut, för att på plats få en känsla för Sidenvägen.