Sommarpalatset

När vi klarat av Arken och några moskéer fortsatte vi till emirens sommarpalats, Sitorai Mokhi-Khosa, med sin  pampiga ingång. Palatset har delvis blivit restaurerat.

Här bodde emiren med sitt harem på hundratals fruar. När han ville umgås med någon av fruarna kaste han ett äpple på den utvalda.

Kylskåp från emirens tid

När man promenerar runt i Bucchara stöter man i vart och varannat stånd på fina handbroderade dukar gjorda med en teknik som heter Suzuani. Snygga men dyra dukar. Man förstår att dukar med Suzuanibrodyr blir dyra eftersom det tar väldigt lång tid att brodera en hel duk.

I sommarpalatsets trädgård satt en liten flicka vid ett träbord och visade hur man broderade Suzuani brodyr.

Innan vi skulle äta middag hann vi titta på en uppvisning med traditionell uzbekisk folkdans.

Bucchara - en första titt

Medan vi väntade på vår första middag i Bucchara pasade vi på att ta en fördrink - enda gången på hela resan.

Bucchara är en fin stad med ett gammalt centrum. Vi stannade där i två dagar och tre nätter. En hel eftermiddag var vikt för egna aktiviteter.

Vi började vår första dag i Bucchara med att åka till Juma moskén inne i Arken (en stad I staden) mycket men långt i från allt har grävts ut.

Vi tittade på moskén Djuma (fredagsmoskén) inne i Arken.

.

Hälsningarnas gård innanför den historiska fästningen Arken.

Vi fortsatte till Bolo Haou--moské med sin minaret. Moskén pryds av 20 höga och snirklade pelare.

Många moskéer blev det, konstiga namn hade dom och svårt var det att hålla ordning på allt - är långr ifrån säker på att allt blivit rätt.

Vi tittade på profeten Jobs grav och den källa som fanns där, vars vatten vi absolut inte skulle dricka av.

Jurta

En jurta är/var (vet inte om de fortfarande är i bruk) ett slags tält som karavanförarna använde när de skulle övernatta i öknen.

När man åker på gruppresa är allt ordnat - hotell är bokade, lunchställen inplanerade och schema för vad vi skall studera (titta på) finns klart. På vår resa äter vi frukost på hotellet medan lunch och middag äts på speciellt utvalda restauranger. Både lunch och middag består av sallad, soppa, huvudrätt (kött), efterrätt och te.

När vi reste mellan Chiva och Buchara fick vi äta lunch i en jurta. 

En gigantisk grill

Vi fick två grillade lammspett - ett med rent kött skuret i bitar och ett med lammfärs. Jättegott. 

Till efterrätt - ett stort fat med frukter.

Vad lärde vi oss i öknen?

Under vår rundresa i Uzbekistan gjorde vi tre långa bussresor (Nukus - Chiva - Buchara - Samarkand) på vägar som gick genom ökenlandskap - intressant men enahanda.

Det finns vägar som man kan åka på med behag och det finns vägar som man nästan blir sönderskakad på. Den senare sorten finns det gott om i Uzbekistan och på dessa vägar satt vi och skakade i tre hela dagar. 

Överallt stod det folk och sålde grönsaker, ofta meloner, men det såldes också bröd och annat smått och gott.

Medan vi åkte berättade vår guide om livet i Uzbekistan. Mycket intressant men stundtals ganska sövande. Ska försöka återge en del av det han sa.

Officiellt är Uzbekistan ett sekulärt land men upp till 25 procent av befolkningen följer koranens fem pelare och går till muskén för att be flera gånger om dan. Efter 70 år med religionsförbud (sovjettiden) har landet återigen blivit mer religiöst. Den förste "självständige" presidenten Islam Karimov förbjöd böneutrop och tillät inte heller att man byggde nya moskéer. På senare år har  landet åter blivit mer religiöst och moskéer får byggas. De senaste åren har det byggts ca 2000.

Uzbekistans produktion är i storleksordning indelad i:

• Livsmedelsproduktion (ligger i topp)
• Mineralhantering
• Klädindustri 10%
• Metallprodukter, bl.a. guld
• Möbelindustri
• Gummi- och plastindustri

Ett lass med bomull

Det produceras mycket bomull i Uzbekistan. Tyvärr måste man bespruta bomullen kraftigt. Dessutom krävs konstbevattning, vilket lett till att Aralsjön blivit så gott som torrlagd. På senare år har bomullsproduktionen minskat med ca 30 procent. All åkermark är statligt ägd men arrenderas ofta ut just för bomullsodling.

Uzbekistan har väldigt lite oljatillgångar men i Kazakstan finns det gott om olja. Tyvärr kan inte Uzbekistan importera olja direkt från Kazakstan utan importen måste ske via Ryssland vilket fördyrar oljan för uzbekerna.

Bensin kostar ca 10 kr per liter men många bilar drivs med gas (gott om gastillgångar i Uzbekistan). Eftersom gas (propangas billigast) är billigare än bensin konverteras många "bensinbilar" till "gasbilar".

Minimilön (och minimipension) i Uzbekistan är 72 dollar i månaden. Enligt staten ska man klara sig på 60 dollar per månad för konsumtion. Mer än hälften av ekonomin är svart. Man har platt skatt på 17 procent. Landets ekonomi är dålig.

700 dollar i månadslönen betraktas som en bra lön. Medianlönen ligger på 200-250 dollar. Pensionsåldern är 55 år för kvinnor och 60 för män men pensionerna är mycket låga.

Det är stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Många kinnor är hemmafruar. En gravid kvinna har rätt till 70 dagars ledighet före födseln och 55 dagar efter, med 100 procents lön - betalas av staten. Det finns ett  behovsprövat barnbidrag på 35 dollar för första barnet och något lägre för det andra, tredje osv.

Chiva

eller Khiva eller Xiva - ja denna "Tusen och en natt-stad" har många namn.

Chiva är en gammal stad i kanten av den "Röda öknen" - 60 procent av Uzbekistan består av öken. 

Själva namnet Chiva har med vatten att göra. Förmodligen har det vuxit fram en stad här när karavanerna stannat vid oasen för att låta sina djur dricka. 

Den inre delen av Chiva var en "befäst" stad - qal'a.

Vår lilla grupp i gruppen - vi som läst om Sidenvägarna på Birkagården

Vi ägnade en kväll och en dag åt Chiva och imponerades av alla fina byggnader och ...

... besökte en moské där taket hölls upp av 212 pelare.

Vi besökte en träsnidare och köpte med oss underlägg hem. Ska ersätta de underlägg vi köpte i Turkiet, som alla gått söner.

Vi tittade in i en gravkammare inne i Pahlavon Mahmud-mausoleet.

Ett mycket påtagligt inslag i gatubilden var alla försäljare. Det såldes shalar, jackor, smiderier mm.

Efter rundvandring och guidning fick vi några timmar för oss själva. Då hann vi med att både vila och göra en egen sightseeingtur. Efter en stund slog vi oss ned på en soffa för att titta på folklivet. Då kom det fram några ungdomar och frågade om de fick prata engelska med oss. Det var flickor och pojkar mellan 10 och 15 år som gick på engelskkurs efter skolan och vill få möjlighet att praktisera sina nya kunskaper.

Av vårt besök i Chivra återdod sedan bara den gemensamma middagen.