Surrealism

Jag har alltid varit förtjust i den belgiske konstnären René Magritte. Tycker hans tavlor är så läckra - två av mina kakburkar har därför Magrittemotiv - och filmen "Äventyraren Thomas Crown" (med Magrittevibbar) tillhör mina favoriter.

Burk för Finn Chrisp

I den här burken finns det kakor till kaffet

Förra sommaren stötte vi ihop med fotokonstnären Erik Johansson - en konstnär som kan konkurrera med Magritte om titeln "surrealistmästare". I år, på väg till stugan, passade vi på att besöka hans fina utställning i Svenstorp.

Direkt när man kommer in i utställningslokalen möts man av hans surrealistiska foton och man associerar omedelbart till den gamle surrealistkonstnären. Vilken fin utställning! Erik J hade dessutom kompletterat utställningen med en film som visar hur han går till väga för att skapa sina fantastiska foton.

Förutom Erik Js foton fanns det också en utställning med busskurer. Den kanadensiske fotografen Christoffer Werwig har rest runt hela Sovjet och fotat busskurer. I Sovjet var allt styrt "uppifrån". Det fanns ingen individuell frihet när det gällde arkitektur förutom inom ett område - busskurer - men där passade man på att ta ut svängarna. Så roligt att se vilken kreativitet och skaparglädje som fanns hos människorna trots alla de restriktioner de hade att följa.

Macaron

En gång för länge sen, när jag bakat macaroner till dotterns födelsedag, gick allt på tok. Sen dess har jag haft lite svårt för denna mandelkaka.

Men nu, när pensionärssommarlovet just börjat och jag blev sugen att lyssna på en enkel lättsmält bok, en s.k. feelgood bok, dök macaronen upp igen.

Brukar vara lite försiktig med kategorin "feelgood böcker" tycker aldrig de är så bra som utlovas. Den här gången valde jag utifrån en rekommendation i Vi-tidningen (en seriös tidning). Jag valde "Salta pärlor" av Niclas och Katarina Ekstedt.

Satte mig på balkongen och lyssnade och fick direkt mina farhågor bekräftade men fortsatte ändå att lyssna. Två av bokens teman var bakning och matlagning och sån  inspiration är alltid välkommen.

Efter några kapitel kom man in på hur det gick till när en liten pojke skapade den första macaronen. Han busade och hällde karamellfärg i en bunke med kakfyllning och vips hade en ny kaka blivit till. Alla blev stormförtjusta i den nyuppfunna kakan och  även jag fick lust att på nytt provsmaka en macaron. Tog bussen till Gröndals centrum och vårt berömda konditori -  Lundbergs - för att köpa två till eftermiddagsfikat. Tyvärr var alla macaroner uppätna. Fick bli en annan favoritkaka - Katalan.

I boken fortsatte den lille pojken med sina hyss. Han gjorde sin mor förstummad, genom att lägga riven lakritsrot och hallon på en lammkotlett. Ännu en succé som jag borde prova någon gång.

Man fattar direkt att pojken var en stor kock i vardande och hela handlingen går ut på att han som gammal man intervjuas om sitt liv. På slutet knyts naturligtvis reporterns och michelinkockens liv ihop på ett fantastiskt sätt och alla blir lyckliga.

På plussidan ska sägas att denna pekoral till bok avslutas med några recept. Så här bakar man blåbärsmuffins av michelinklass men om du vill veta hur man ska få till "Salta pärlor" måste du läsa boken själv!

Gammaldags blåbärsmuffins
75 g smör, rumstempererat
1,5 dl strösocker
2 ägg
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 msk mjölk
1,5 dl blåbär (frysta)

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 °C. Placera ut små pappersformar på en plåt.
2. Vispa smör och socker ljust och poröst.
3. Tillsätt äggen ett i taget och rör om ordentligt mellan varje.
4. Blanda de torra ingredienserna och vänd ner dem i smeten tillsammans med mjölken.
5. Vänd försiktigt ner blåbären med en slickepott så att smeten inte missfärgas för mycket.
6. Fördela smeten i pappersformarna.
7. Grädda i mitten av ugnen i 10–12 minuter tills de fått en gyllene färg.

Tips från köket
• Tillsätt lite rivet citronskal i smeten för en friskare ton.
• En nypa nystött kardemumma ger en klassisk smak av hembakt.
• Strö över pärlsocker före gräddning för extra krisp och känsla av kafferep.

Fjäril vingad syns....

Den sista dagen i stan, innan sommarflytten till Västkusten, skulle vi tillbringa tillsammans med två pojkar - 11 och 7 år gamla. Vad skulle vi hitta på? Promenader - inget att tänka på. Museum - alldeles för fint väder.

Så kom jag på den optimala aktiviteten - en tur till Birka. Spännande att se hur man levde förr, inga promenader (båt hela vägen) och en hel dag utomhus i det fina försommarvädret. Men det skulle bli en väldigt lång dag och vi skulle inte få träffa några vikingar (inga "livar viking" på en vardag) och dessutom avgick båten väldigt tidigt.

Nej, det fick bli en utflykt till Hagaparken och fjärilshuset.

Det visade sig bli den perfekta utflykten. Inga promenader (bil till Haga) och ett roligt fjärilshus där det fanns mer fiskar än fjärilar. 

Vithaj - tre rader tänder 

Pannkakor till lunch, glass till mellanmål och sushi till middag. Kan det bli bättre?

Förmiddagsfika utanför koppartälter.

Middag på balkongen

Sen var det hög tid att packa inför den årliga sommarflytten.

Axel Sjöberg

Vi missade altartavlan som Axel Sjöberg målat till kapellet på Landsort men när jag googlade på Axel, fick jag veta att han fanns representerad på Thielska galleriet på Djurgården.

Den 30 maj var helt tom i våra kalendrar och när det dessutom var solsken och varmt var det läge att ta en tur till Djurgården.

Det blev en resa med förhinder - fel på Röda linjen. Senare fick vi veta att folk hade suttit fast i tunnelbanan i tre timmar. Vårt tåg gick i snigelfart men vi kom fram till Slussen innan det tog stopp. Här gällde det att hitta alternativa kommunikationsmedel (som dom säger på SL när det är stopp) och i Stockholm är ofta båten en bra ersättare.

På väg till Djurgårdsfärjan insåg vi att medan en del satt fast i tunbelbanan sprang andra maraton ovan jord. Det var massor med folk i rörelse denna lördag.

Trots alla hinder kunde vi med lätthet ta oss till Blockhusudden - färja från Slussen till Allmänna gränd och sen vidare med båt nummer 80.

Allt var så vackert och fint - träden blommade och fåglarna kvittrade - men Axel Sjöberg var tyvärr nedpackad i ett förråd.

Om det inte fanns något verk av Axel att titta på kunde vi lika gärna hoppa museet och i stället äta en god lunch i trädgården. Vi delade på en portion tomatsoppa, en macka och en "gokaka". 

Gustav Vigeland

Sen tog vi båten tillbaka till Nybroviken och tunnelbana hem.

Experimenthus

Dagen efter gymnasieklassens återträff skulle jag åka tillbaka hem. Jag gav mig iväg från Kungsbacka, där jag sovit över, i god tid för att både hinna titta runt i stan och hälsa på ett barnbarn. Ville gärna se experimenthuset han bodde i.

Började med att ta kort på Centralstationen. I Göteborg byggs det på alla håll och kanter och snart ska till och med den gamla stationen få en ansiktslyftning. Helt onödigt - den är bra som den är. Ser ut som en Centralstation ska se ut.

Här åt jag en gång Havets Wallenbergare

Jag promenerade genom stan tills det var dags att hoppa på en spårvagn som gick till Chalmers och det experimenthus jag skulle titta på.

Redan när jag växte upp på 50-talet fanns det ett experimenthus i Järnbrott, som vi alla - barn som vuxna - var så imponerade av. Där kunde man flytta väggarna lite som man ville - sas det.  Tror bara jag var inne i huset en gång och tyckte lägenheten såg ut som vilken lägenhet som helst med undantag för att väggarna inte gick ända upp till taket utan avslutades med en glasruta.

När mitt barnbarn skulle flytta till Göteborg fick han "lägenhet" på direkten eftersom han hade tillräckligt många poäng i HSB. Han hade, genom att spara en slant varje månad, byggt upp tillräckligt sparkapital för att få hyra rum i ett annat av stans experinenthus. Snacka om att ha flyt.

Det här nya experimenthuset ligger inne på Chalmersområdet, granne med den s.k. kopparbunken (numera klätterhall), och såg mycket speciellt ut. Man har små egna rum men stora gemensamma utrymmen. Jag tyckte inte det var så tokigt. Visserligen var de egna rummen mycket små men eftersom det var gott om gemensamhetsutrymmen kompenserades det. Allt såg mycket tekniskt och experimentellt ut - inte alls som i Järnbrott.

Morfars fars skrivbord används än idag

Hoppas HSB berättar vad de kommit fram till med detta experimentboende för till årsskiftet ska huset rivas och experimentet avslutats.