Rödspotta

Varje sommar brukar vi träffa våra "västkustvänner" en eller ett par gånger på gemensamma utflykter, luncher eller middagar. Roligt att kunna upprätthålla gamla kontakter. 

Det brukar aldrig vara problem att hitta rätt (vi har ju varit hemma hos alla förut) men härom dagen gick det åt skogen. Vi började med att åka till en handelsträdgård (skulle kolla om de hade rea på min favoritklängros New Dawn), sen skulle vi fortsätta direkt till den väntande lunchen.

Eftersom vi inte startade hemifrån tyckte jag det var säkrast att använda GPS. Googlade fram adressen, la in den och körde. Vi blev dirigerade en mycket märklig väg men tyckte ändå inte det var orimligt eftersom vi kom från annat håll.  Vi hamnade helt fel. Tänk att det i en så liten stad som Uddevalla finns flera personer med samma namn!

Vacker blomma

Trots att vi kom för sent blev vi bjudna på en toppenlunch. Här kommer recept på rödspottarullader - som jag uppfattade det. Ska testa när jag kommer hem.

Fyllda spättarullader

• Rödspottafilléer alt rödtunga
• Rökt lax
• Babyspenat
• Gräslök
• Persilja
• Dill
• Grädde (5 dl till 4 pers)
• Fiskbuljong
• Grönsaksbuljong
• Ärtskott
• Citron

Koka en sås på grädde och lika delar fisk- och grönsaksbuljong samt lite vitt vin och citron

Krydda med gräslök, persilja, dill och ev salt och citronpepoar

Salta och citronpeppra rödspottafiléerna

Rulla ihop spottafiléerna över en skiva rökt lax och några blad babyspenat.

Lägg rulladerna i såsen strax innan de ska serveras och sjud tills de blivit vita.

Servera med potatis, dill och ärtskott.

Hedekas

Under alla år vi haft stuga på västkusten har vi alltid stannat i närheten av havet. Tror inte vi varit i det inre av Bohuslän en enda gång.

Men i våras när jag såg en s.k. kändis (Pernilla Wahlgren) laga mat i ett TV-program, höll de till på en restaurang i Hedekas - i Bohusläns inland. Där, på fina Ulkeröds gård, lagade och åt de lamm. Såg så trevligt och gott ut. "Borde kunna bli en lämplig sommarutflykt" - tänkte jag. I går inföll den lämpliga dagen.

Tror jag har aversion mot inlandet p.g a all skog - ser, för min inre syn, bara en massa mörka träd. Jag kunde inte haft mer fel. Ett vackrare landskap, än i orten med det konstiga namnet Hedekas, är svårt att finna - mjukt, öppet och kuperat.

Vi fick en god lunch bestående av rökt anka, kummel och chokladtryffel.

Något lamm såg vi däremot inte skymten av på våra tallrikar. De höll till utanför fönstret.

Inte nog med att jag gjort en fin utflykt och ätit en god lunch - jag hade också sparat en godbit till kvällen.  Slutet och upplösningen på Håkan Nessers bok "Schack under vulkanen" väntade på mig när jag kom hem.

Gillar nästan alltid Nessers deckare - så även denna gång. När först en författare försvinner spårlöst, sen en till och så en tredje är det något som inte stämmer. Vår vän Gunnar Barbarotti hittar ingen lösning på problemet och får inte heller mycket hjälp av "Vår Herre" - han kör fast och tiden går. Men till slut griper "Vår Herre" in och allt får sin förklaring. Intressant och klurig bok som jag inte lyckdes "lösa".

Anpassning

Vi lämnade stugan några dar för '"regatta" i Sundsvall. Kändes bra med ett avbrott i stuglivet och vi skulle ju snart vara tillbaka igen.

"Sjömärken" - tillverkade vid tidigare regattor (Trump och drinksymbol)

Medlemmarna i "regattagänget" blir av naturliga orsaker äldre och äldre och vi anpassar våra aktiviteter allteftersom lederna stelnar och hörseln avtar.

Vi träffas tidigare på eftermiddagen, tävlingarna blir enklare (i år hade vi ingen tävling alls men vi tittade på film från fornstora dar) och vår anknytning till vatten kommer allt längre upp på land - men alltid med vatten inom synhåll.

Efter en och en halv månad i stugan passade det bra med avbrott och en tripp till gamla hemstaden. Det är alltid roligt att komma dit igen, roligt att träffa gamla vänner, roligt att se hur stan förändras. Men jag blir fortfarande nedstämd av all denna skog. Mil efter mil med bara skog.

Tranviken - förr vår favoritbadplats, nu privatägd och förfallen

När vi för 43 år sedan flyttade till Norrland och åkte i ett totalt mörker, timme efter timme, på vägar kantade med granskog, satt jag och grinade hela vägen från Hudik. Jag längtade tillbaka, längtade hem till Götet. Men efter några månader, när ljuset kom tillbaka, hade jag anpassat mig. Sen hade vi 35 fina år i stan, fick många vänner och trivdes men hela tiden visste jag att nån dag skulle jag flytta söderut igen.

Tror att man måste kunna anpassa sig, foga sig efter förändringar, för att få ett bra liv. Men anpassning måste ske inom rimliga gränser - 35 år är kanske i längsta laget.

Historiens vingslag

Förr eller senare tar allt slut - även en lång härlig sommar.

Efter sex veckor i stugan skulle dottern återvända till stan - arbete och skolor väntade. Även maken och jag lämnade tillfälligt stugan för resa norrut.

Häftig kyrka/borg

 

Men efter lång och nära kontakt kan man inte bara skiljas så där rakt av. Vi bestämde därför att stråla samman och ha gemensam fika på hemvägen. 

Vad kunde då passar bättre än att träffas vid en historisk kultplats - Husaby kyrka  med Sankt Sigfrids källa där Olof Skötkonung döptes år 1000 (enl legenden) och ge 7-åringen en historielektion.

St Sigfrids källa

Men vad är Sankt Sigfrids källa jämfört med allt Harry Potter råkade utför?

Stort intresse för marinbiologi?

I Lysekils hamn ligger det stora och välutrustade forskningsfartyget Svea. 

Svea ska kunna användas till i stort sett all marin forskning och miljöövervakning. Fartyget ligger på ena sida av Gullmarn - på andra sidan i Fiskebäckskil ligger den marina forskningsstationen Kristineberg.

För att öka intresset för marin forskning ordnar man en "Västerhavsvecka" med aktiviteter för gemene man. Då kan man till exempel ta en "Tur med forskningsfartyg i Gullmarsfjorden". Spännande tyckte vi och försökte anmäla oss men tyvärr fullbokat. Märkligt att alla platser på detta jättefartyg kunde vara bokade. Vilket intresse det ändå finns för marinbiologi! (tänkte jag)

När vi inte kunde följa med fartyget valde vi i stället "Guidning av Kristinebergs marina forskningsstation". 

Hyfsad utsikt!

Vi fick höra om spännande forskning om mikroplast, havsförsurning, sjögurkor, plankton och ålgräsängar. Jätteintressant tyckte alla - även våra 7-åringar.

Småhumrar

Rester från humrar som ömsat skal

Tång som kan användas till matlagning

Efter rundvandringen visade vår guide oss forskningsfartyget - det som vi inte fått plats på - som visade sig vara en relativt liten öppen båt. Inte alls jättefartyget Svea.

Gullmarn - sedd från ovan

Jag hade felaktigt kopplat ihop

det marina forskningsfartyget med den marina forskningsstationen. Svea har ingen koppling till Kristineberg utan "tillhörde" SLU och ska vara placerad i Göteborg (enl vår guide) även om hon hela sommaren legat i Lysekil. Allt fick sin förklaring. Intresset för marin forskning är väl lika stort som det alltid varit.

Sen åkte vi till Grundsund....

...och åt en tallrik fisksoppa till lunch.

Vad är sommar?

Kan det bli mer sommar än att sitta under markisen en hel förmiddag och spela kort  med barn och barnbarn. Har man en gäst på besök blir det ändå roligare för då blir vi fler som spelar. Dessutom är det bra att jag får extra träning inför höstens alla kortutmaningar - för denna höst måste det väl ändå vara möjligt att spela både plump och bridge.

Besök förpliktigar. Man kan inte bli sittande hela dan - man måste också visa och guida runt i omgivningarna.

Ser man inte Marstrand i fjärran?

Vi började med skulpturparken Pilane på Tjörn. Fastän jag varit där många gånger tycker jag alltid det är så härligt och så mysigt att gå runt bland jättestatyer och gravfält. Utsikten och topografin blir en del av konstverken. Numera möts man alltid av "Anna" - det vita 16 meter höga kvinnohuvudet har köpts in för massor med pengar och blivit ett signum för Pilane.

I år är det femton år sedan Pilane öppnade och det firar man genom att visa sex monumentala skulpturer av Sean Scully.

Här kommer ytterligare några konstverk från årets utställning.

Coderch & Malavia

Coderch & Malavia

Jenny Carlsson

Efter Pilane var det dags att visa lite av Bohusläns natur. Vi tog en tur till Stångehuvud, naturreservatet längst ut i kustbandet där allt (det mesta) blivit bevarat tack vare Calla Curmans initiativ.

Och så måste man naturligtvis ha något i magen. Det gäller både när vi har gäster och när vi är "själva". Tack vare vårt enkla men rättvisa system, att ha ansvar för  mathållningen var sin dag, har jag blivit bjuden på sååå många goda middagar hela sommaren. Inte konstigt att barnbarnet, som blivit van vid vår sommarmat, svarade "Löskokt ägg med salt, smörgås med salami och ett glas juice, tack" när jag frågade vad han ville ha till frukost.

Hamburgare

Hallonglass

 Vegansk middag

Korvgrillning under makrillfiske

Grillad högrev och entrecôt

Födelsedagspresent

Förrförra året gav jag Göteborgsbarnbarnet ett besök på Carlstens fästning och en glass i födelsedagspresent. Nu, ett och ett halvt år senare, var det dags att "casha out" - under Coronaåret 2020 tilläts inga fästningsbesök.

Barnbarnen ("födelsedagsbarnet" och hans kusin), dottern, maken och jag gav oss därför iväg till Marstrand. Vi hade rustat oss med både badkläder och regnkläder för att vara beredda om vi inte skulle bli insläppta - begränsat antal platser och ingen förbokning.

På Marstrand är det inte tillåtet att köra bil, så vi parkerade på Koön och tog en färja över till fästningsön. Vi åkte med en helt vanlig linfärja - inte den spårvagn jag åkte med när jag var där på skolresa på 50-talet.

Efter att ha laddat batterierna med fish&chips, hamburgare och korv med bröd traskade vi upp för backarna till bergets topp - till själva födelsedagspresenten.

.

Kung Carl (X Gustav) började, efter freden i  Roskilde 1658 där Sverige erövrat Bohuslän, bygga en försvarsanläggning av sten på Marstrand (Carl+sten=Carlsten). Det var ett tufft jobb att få upp all sten till bergets topp, så tufft att ingen ville göra det - inte lokalbefolkningen, inte fiskarna, inte ens soldaterna. Då bestämde man att fångar skulle bygga fästningen och samtidigt mura sitt eget fängelse.

En soldat visade oss runt, berättade och förklarade. När han berättade hur fångarna hade blivit behandlade blev det lite för tufft för födelsedagsbarnet - då fick vi sitta utanför en stund. När soldaterna avfyrade sina musköter small det så högt att alla blev rädda, skotten hördes över hela stan. Men när fästningens mest beryktade fånge "Lasse-Maja" kom på tal blev vi alla lite imponerade.

Stora lönngången

Lasse-Majas kök

Innan vi tog färjan tillbaka var det dags för den utlovade glassen och glädjande nog sa barnbarnet att han hade haft en toppenfödelsedag.