Årskort

Sen jag blev bofast i Stockholm har jag varje år köpt årskort till ett museum - olika museer varje gång. Första året var det Morderna Museet (present), andra året Artipelag och i år är det Sven-Harrys konstmusum som gäller.

Första utställningen på S-Hs var Nathalia Edenmonds "fjärilstavlor" -  imponerande. Den andra var designade kläder - rolig. Kläderna var som konstverk men jag skulle inte kunna använda en enda av kreationerna. 

Häromdagen tittade jag på en utställning med möbler mm från Svenskt Tenn.

Jag tycker det är lite tveksamt att man i en konsthall, där man tar entréavgift, visar varor från ett specifikt och, som jag uppfattar det, mycket framgångsrikt företag. Om jag hade gått till Strandvägen hade jag sett samma möbler i Svenskt Tenns affär där och då hade jag inte behövt betala entré.

Visst är möblerna som säljs hos ST hemtrevlig men det är inte soffor och bord som passar i var kvinnas hem precis. Vad var syftet med denna utställning? Kändes enbart som reklam för Svenskt Tenn.

Tur att jag hade årskort.

Höst i vinterviken

Nu håller vi på och gör iordning Vintervikens trädgård för vintern. Idag började vi med att plocka glas (!), sen fortsatte vi att plocka upp daliaknölar. De ska läggas frostfritt över vintern. Ett ganska tungt jobb men vi fick stärka oss med värmande soppa och nybakat bröd så jobbet blev klart trots att det regnade hela tiden.

Förra veckan hade någon kastat in stolar i glashuset så att åtta rutor hade krossats.

Under veckan hade nya rutor satts in och när vi hade plockat bort allt glassplitter, lagt in fällar och tänt lyktor hade glashuset återigen blivit så här inbjudande.

Vad gjorde vi mer?

Jo, vi promenerade och promenerade, åkte runt stan flera gånger med en "jump on, jump off buss, åt på restauranger från olika länder och tittade, från utsidan, på det gamla teletornet (Östberlins stolthet), och en massa annat.

Berlin är en stad där det händer mycket. Man bygger och bygger - vi såg 6 lyftkranar samtidigt.

Avslutningsvis - ytterligare några foton från Berlin - en stad jag kommit att gilla.

Karl Marx allé

Vårt tredje "måste" - Karl Marx Allé - blev en fullständig framgång. Vi kunde gå längs hela allén.

När vi promenerat "Unter den Linden" (en stor gata nära Brandenburger Tor) med sitt myllrande liv av folk, kaféer och bilar, tog vi bussen till gamla Östberlin och fortsatte vår promenad längs Karl Marx Allé- Vilken skillnad.

Var fanns människorna? Var fanns kaféerna? Det kändes konstigt med en sådan jättegata  - så gott som folktom. Men där var snyggt - alla de gigantiska husen måste vara renoverade. Inte den minsta antydan till förfall och då gick vi även "bakom paradgatan". Jag hade förväntat mig ett nedgånget område med stora, fula hus som höll på att förfalla men det var inte det vi såg.

Mitt intryck av före detta Stalin Allé var positivt - en häftig gata som det var roligt att promenera på. Men varför var där så lite folk och varför fanns där inga restauranger?

Pergamontaltatet

Pergamonaltaret, ett av världens finaste "museiföremål", stod på listan för "måsten". Vi försökte gå dit två gånger. Första gången gick vi fel. Sen blev vi så trötta så vi sköt upp besöket till nästa dag.

Med utvilade ben gav vi oss iväg dit direkt på morgonen. Promenaden tog nästan en och en halv timma. Väl framme möttes vi av en skylt att den del av museet där altaret fanns var stängt för reparation till 2020! Ännu ett fiasko.

Jag fick nöja mig med en kylskåpsmagnet men den kan jag å andra sidan titta på varje gång jag öppnar kylskåpet.

Sevärdheter

Hela Berlinbesöket skulle vara ad-hoc. Vi skulle bara göra det som föll oss in - förutom tre saker:
1. Besöka riksdagshuset och titta på den tillbyggda kupolen.
2. Titta på världens finaste museiföremål (enligt min guidebok) Pergamonaltaret.
3. Promenera längs Karl Marx allé i gamla Östberlin.

Vi började med riksdagshuset. Det blev platt fall. Kupolen skulle vara stängd för städning måndag och tisdag. På söndagen var visningarna fullbokade.Nu blir det till att åka hit igen om jag ska få se riksdagshuset från insidan.

Hur gick det då med Pergamonaltaret och Karl Marx allé? Läs den spännande fortsättningen i nästa inlägg.

Marknad

Ett av de podradioprogram jag brukar lyssna på heter Staden. I programmet pratar en arkitekt och en kulturgeograf med varandra om städer ur olika aspekter - mycket intressanta program.

I avsnittet om Berlin pratar de om en saluhall i Kreuzberg. Hallen, som heter Markthalle Neun (9), byggdes 1901 och placerades i anslutning till järnvägen (ligger alltså vid Eisenbahnstrasse) så att man enkelt skulle kunna transportera mat till Berlins växande befolkningen. Järnvägen är sedan läge nedlagd och lågprisvaruhus har flyttat in i saluhallen. Lågprisaffärerna ligger sida vid sida med trendiga bryggerier, restauranger och stånd med lokalt odlade grönsaker. Här möter turkiska invandrarkvinnor, som handlar i lågprisvaruhusen, ekonomisk välmående hipsters, som kommer till saluhallen för att dricka öl från microbryggeriet i källaren.

Varje torsdag ordnar man s.k. "street food" kvällar på gatan. Då är det fullt med stånd både inne i saluhallen och ute på gatan. Man serverar mat från all världens länder som man kan gå runt och provsmaka. Arrangemanget drar tusentals besökare.

Tyvärr var vi inte i Berlin någon torsdag men då saluhallen låg i "vår" stadsdel och de precis hade börjat ha öppet även på tisdagar tyckte vi ändå att vi ville gå dit. Det var inte särskilt mycket av något när vi var där - speciellt inte folk. En grönsaksförsäljare, några butiker och ett par små matställen hade öppet. Vi åt varsin tallrik soppa som enligt menyn skulle vara rödbetssoppa men som jag tyckte smakade morotssoppa. Till det åt vi en macka med hackade grönsaker. Helt ok men inte det godast jag ätit precis.

Det enda jag handlade var en påsen blomsterfrö.

Kreuzberg

Vid mitt förra Berlinbesök bodde vi i det burgna Charlottenburg - fint med många märkesaffärer men inget riktigt folkliv. Stadsdelen Kreuzberg tilltalade mig mer - påminner om Södermalm i Stockholm. Vi bestämde oss för att bo där under vårt gemensamma besök.

Även inom Kreuzberg finns det områden som är mer eller mindre fina. Vi bodde i en trevlig del med snygga hus på fyra, fem våningar. Väl underhållna. Ofta också vackra. Där var mycket folk ute på gatorna, särskilt på kvällarna - alla typer av människor. Det fanns restauranger och kaféer överallt. Det var med andra ord ett rikt folkliv - det som gör en stadsdel intressant.

Vissa delar av Kreuzberg var inte välskötta utan snarare ruffiga. Graffiti överallt. Jag tror aldrig jag sett så mycket graffiti någon annanstans - ibland var målningara snygga men för det mesta såg det hemskt ut.

Jag gillade Kreuzberg ett extra plus var att det låg på gångavstånd till centrala Berlin.

Berlin och rum på nätet

Redan i våras, när jag åkte till Berlin med min kurs, bestämde vi (maken och jag) oss för att göra en gemensam resa dit senare. Vi skulle åka utan program - bara strosa runt.

Vi köpte billiga flygbiljetter men vi bokade inget hotellrum utan bestämde oss för att hyra rum via siten airbnb. En sida som förmedlar rum till lägre pris än vad det kostar att bo på hotell. Att boka rum via en site kan kännas lite osäkert men det fanns bilder på alla rum och beskrivning var de låg.

Först bestämde vi var vi ville bo, sen valde vi prisklass och slutligen rum. Vi fick inte det första rummet - de ville bara ha kvinnliga gäster - men det andra fick vi. Det var enkelt att boka men uppgifterna vart vi skulle bege oss var något oprecisa. Jag fick ringa flera samtal innan allt blev klart men vi hittade fram och blev väl mottagna.

Vi hade balkongen på andra våningen till vänster

Själva rummet var bra. Det var dock extremt omysigt och hade stenhårda madrasser men det var rent och fint, låg i Kreutsberg där vi ville bo och var hyfsat billigt.

Det var roligt att pröva det här sättet att bo och jag tror det är speciellt bra om man vill stanna längre tid på samma ställe eftersom man kan laga egen mat och har större frihet än på hotell. Jag kommer nog att pröva det flera gånger. Det gäller bara att först komma överens om resmål.

Var är bilderna?

Sedan jag köpte min nya telefon och börjat blogga och fota från den, är det slut på bilder i bloggen. Jag lyckas inte få in en enda bild och då har jag ändå lagt ned åtskilliga timmar på att förstå varför.

Jag behöver hjälp!!!!

Utmärkt bra

I dag åkte jag hemifrån väldigt tidigt och skulle inte komma tillbaka förrän vid sjutiden (ärende, direkt följt av Pariskurs). Fastän jag startat dagen med en tallrik havregrynsgröt skulle jag nog behöva en liten lunch innan jag började mina "studier" - men var skulle jag äta?

Jag promenerade mot Vasastan och tittade samtidigt efter ett enkelt, billigt lunchställe och plötsligt stod det där - rakt framför mig, alldeles vid trottoaren. En "truck" som serverade mat direkt från bilen. Allt tre rätterna såg goda ut men portionerna verkade väldigt stora. Kunde man månne få köpa en halv portion. "Inga problem" blev svaret. 

Det var inte första gången jag åt mat från mobilt kök för dit räknas väl även "korvmojar" men första gången jag åt från en truck. Maten var riktigt god och den halva portionen var större än jag behövde. På adressen www.foodtrucks.se ska man kunna se var truckarna finns just när man är hungrig.

Uppgradering

Innan jag för fyra år sedan gav mig ut på min pilgrimsvandring köpte jag ny telefon - en klipsk en. Hade jag köpt en telefon som var knuten till en teleoperatör hade den blivit billig men jag ville ha en telefon som var "fri och obunden". Bra tanke - men dyrt blev det! För att jag skulle kunna använda telefonen i Spanien (där jag gjorde min vandring) måste jag ha ett spanskt simkort, då fick inte telefonen vara låst. När jag sedan köpt det spanska kortet kunde jag inte få det att funka - så fastän jag tänkt igenom mitt köp så noga blev det dyrt och fel.

Trots det felaktiga valet av operatör kom jag att gilla min nya telefon - blev nästan en vän. Den har varit hur bra som helst. På sista tiden har den dock blivit lite obstinat. Den vill inte lära sig något nytt, inte ha fler uppgifter, inte ladda batteriet (minnet är fullt, operativsystemet för gammalt, laddningsuttaget glappar).

När jag klagat har jag fått till svar att det är dags att skaffa en ny. Och idag har jag gjort det! Jag har köpt ny telefon och därmed övergivit min gamla - den som blivit en vän. Även om jag hoppas kunna få en ny kompis med bra minne tror jag aldrig den nya kommer att ligga lika fint i handen som den gamla har gjort. 

Överfull tidlöshet

Mitt Tidlösa liv har för tillfället blivit överfullt - inte en minut ledigt den här veckan. Så här såg förra vecka ut för en pensionär som lever efter mottet "Ettl liv utan klocka".

Måndag: stängning av stugan och hemresa - tillbaks i Stockholm före midnatt.

Tisdag: bokcirkel, följd av lunch med skolkamrat från Göteborg och galleribesök - Lars Lerin på Galleri Lars Bohman.

Onsdag: klippning, snabbpromenad till Pariskurs, direkt följd av biobesök "Två dagar och en natt" och så middag med goda vänner på Café Facil.

Torsdag: Pariskurs, promenad till Hötorgshallen för matinköp, middagslagning till fredagens gäster.

Fredag: röjning av hemmet, in till stan för att möta mina vänner från norrland, middag och prat till fram på nattkröken.

Lördag: frukost på balkongen för norrlänningarna (så att de får se hur man lever på sydliga breddgrader), konstbesök på Waldemarsudde, snabbfika, vidare till cirkus och "Livet är en slager", middag på stan, hem för kortspel fram till midnatt.

Bara roliga saker hela veckan - men vilket tempo! Nu blir det till att slå av på takten annars kommer jag att drabbas av en ny åkomma kallad pensionärsrelaterat stressymdrom.

När vi var på Waldemarsudde tittade vi på en utställning av Matisse elever kallad Inspiration Matisse - tavlor helt i min smak. Vi håller just nu på med Picasso i min Pariskurs och även Picasso var elev till Matisse (om jag minns rätt) och väldigt intresserad av hans sätt att måla.

Einar Johlin

Isaac Grunewald

Leander Engström