Skeppsholmen

Den här höstterminen är vi, maken och jag, inte lediga samtidigt en enda vardag förutom när vi har lov och det råkade vi ha en strålande fin sensommartorsdag. Då passade vi på att åka in till stan och ta Djurgårdsfärjan över till Skeppsholmen.

Skeppsholmen är mysig liten ö med många små fik och flera museer. Vi bestämde oss för att äta lunch nånstans på vägen medan vi gick runt ön motsols.

Först tittade vi på Moderna museets nya konstverk - rutschkanan - och på Gustsv Kraitz verk "Närkontakt".

Uppe på berget såg vi något "konstigt" som jag inte vet något om.

Sen gick vi till det nyrenoverade Östasiatiska museet för att se på deras kafé. Jag ville kolla om det kunde passa för en bokcirkelträff. Samtidigt passade vi på att provsmaka deras kardemummabullar.

Efter museet gick vi förbi det gamla vandrarhemmet af Chapman (där vi en gång bodde under ett Stockholmsbesök) och fortsatte sen till ännu ett kafé - det nyöppnade Tapphuset.

Där slog vi oss ned i solen med varsin macka och blev sittande både länge och väl. Det var kanske några av årets sista soltimmar. Så härligt. Sen var det dags att vända hemåt igen. Jag önskar ett oändligt antal soliga sensommardagar att njuta av - väl så härligt som högsommardagar.

Stadsvandring

Det sista året, sen jag ramlade och gjode illa ryggen, har det varit dåligt med "stadsbesök".

Jag har åkt in till stan, uträttat ärenden och åkt hem igen. Nu, när det har blivit aningen bättre i ryggen, är det dags. Tror förbättringen beror på att jag konsekvent ägnat mig åt stillasittande - kanske det bästa sättet att läka onda ryggar.

Hade stämt träff med min gymnasiekompis för lunch, rundvandring och ev lite shopping. Vi träffades utanför Åhléns och började direk med lunch inne på kulturhuset. Passade mycket bra eftersom jag föregående kväll sett ett TV-program om Peter Celsing - kulturhusets arkitekt. Vi valde båda att äta skaldjursgryta - lät väldigt gott men blev tyvärr en besvikelse. Kaffe fick vi dricka någon annanstans.

Det var mycket folk på stan - näst intill trängsel. Roligt att komma ut i vimlet igen. Kändes som en evighet sen sist. Allteftersom vi gick hoppade vi över den ena affären efter den andra - överallt var det för mycket folk. Till slut återstod bara besöket på julpyntade "Svenskt Tenn".

Precis som tidigare år ringlade sig en lång kö utanför dörren. Vi insåg båda att vi måste skippa också den här affären. Det gick bara inte att stå i kö när vinterkylan gjort entré - kallt och blåsigt. Men så gick vi runt hörnet och hittad en bakdörr - helt utan kö.

Inne i affären tittade vi runt bland alla fina dukningar och slog oss ned i deras konditori för att få det efterlängtade kaffet (dock inte jag som tillfälligt slutat med kaffe) och en riktigt god fruktkaka indränkt i punsch.

Innan vi tog tunnelbanan hem gjorde vi en runda i Östermalmshallen bland alla gosaker och jag måste erkänna att jag saknat att strosa runt i stan.

Höjdpunkt

Är Midsommarafton sommarens höjdpunkt? Nej, jag skulle snarare säga - sommarens inledning.

Förmiddagen ägnas åt matlagning, sen kommer våra "gäster" - barnbarn med föräldrar. Klockan tre är det dans på Bolins äng. Då barnbarnet vägrar följa med går maken och jag dit själva (försedda med fällstolar) och pratar med grannarna.

När vi kommer hem igen är det dags för midsommarmiddag med en massa god mat och dryck och naturligtvis den obligatoriska jordgubbsefterrätten. Sen måste även vi leka något! Det hör ju liksom till.

Fastän vi i år hade ovanligt fint väder blir det ändå kallt framåt kvällskvisten och ingen vill stanna kvar utomhus och ingen vill heller, innerst inne, leka.

Jordgubbsfröjd

Vi skapade därför en ny tradition. Satte oss inomhus runt bordet och spelade "Varulvsspelet". Alla blev nöjda. De frusna fick vara inomhus, de som ville leka fick sitt lystmäte och barnbarnet fick göra det han helst ville - spela spel. Tror han tyckte detta var dagens höjdpunkt.

Containerrestaurang

Stugan väntade men innan vi gav oss iväg måste vi ta farväl av Sommarstockholm. Sista kvällen skulle vi äta middag på en restaurang på Söder Mälarstrand - fullbokat.

Då tog vi bussen till Marievik som man håller på och "stylar" för fullt. Där byggs det ena höghuset invid det andra och i morgon invigs där Stockholms första kajbad. 

Badet består av tre bassänger - en motionsbassäng på 25 meter, en lekbassäng och en barnbassäng. Vi skulle inte ha badat även om badet varit öppet så oss gjorde det inget att vi kom en dag för  tidigt (badar inte gärna i bräckt vatten). Vi hade åkt dit för att äta middag.

Restaurang Plåtparken är ett enkelt ställe som består av containrar och trallgolv, möblerat med trädgårdsmöbler. För Plåtparkens skull hoppas jag det blir många fina sommarkvällar framöver.

Det passade bra att slå sig ned där denna strålande vacker försommarkväll men insåg snabbt att man går inte till Plåtparken för att äta och prata. Musiken i deras högtalatanläggning lät sig inte överröstas.

Vill man ha något att äta måste man beställa - men vad? Jag frågade om deras bowles var goda. Grabben som stod i matcontainern sa "Ja, om man tycker om matvete så..." - ett ärligt svar som sa vad han tyckte om den rätten. Jag valde i alla fall en bowle med friterad halloumi men maken valde roti kyckling som tillbehör till sin. Roti kyckling betyder tydligen grillad kyckling?

Så kom min bowle och för att den inte skulle kallna började jag genast äta. Ganska gott. Men maken fick vänta och vänta. Till slut kollade vi kvittot och då visade det sig att vi bara betalt för en rätt. Den höga musiken hade gjort att beställningen aldrig gått fram. Undrar hur mycket de missar p.g.a. att personalen inte hör vad kunderna säger. Vi delade på min bowle och var nöjda men på vägen hem var det nån som kompletterade sin middag med två rejäla chokladkakor.

Slussen

För att åka båt från Mälaren till Östersjön måste man passera en sluss. Slussen med stort "S" som ligger mellan Gamla Stan och Södermalm har man hållt på och byggt i många hundra år. Den första Slussen byggdes 1642. Den nuvarande ombyggnaden har pågått sen 2016 - kommer att vara klar 2028.

Man bygger i etapper. Varje gång en etapp blivit klar har vi åkt dit och tittat.

När guldbron drogs in i stan, ledsagad av en brandsprutebåt stod vi på Söders höjder och tittade. Då ville vi vara bland alla människor som hälsade bron välkommen men samtidigt hålla distans för det var precis när pandemin brutit ut.

På försommaren i fjol var den del av Slussen, som ligger mot Saltsjön klar - då var vi där.

I söndags var vi där för tredje gången. Vi tittade på nya Södermalmstorg - en lagom stor uppgift efter ett 100 års kalas.

Nya Slussen har blivit hårt kritiserad men jag har också läst några berömmande ord. Själv tyckte jag Södermalmstorg med alla murar var häftigt - snygga material, stora ytor, många sittplatser, kaféer (på sikt också restauranger), sittrappor, stora hissar och rulltrappor och en fräsig mur mot Gamla stan. Får man bara dit lite träd och blommor tror jag det blir en träffpunkt för folk i alla fall de dagar det inte blåser.

Kulturnatt på Söder

En kväll om året får kulturen all uppmärksamhet. Då ordnas det Kulturnatt i Stockholm. Alla ställer upp. Förra året missade vi kulturen eftersom vi var på skolresa i Madrid. Men i år skulle vi besöka inte mindre än fyra arrangemang! Jag hade valt

• Anna Lindhagens hem på Fjällgatan
• Ersta klippan
• Ett sidenväveri och
• Ett bränner.

Vi tog båten till stan och fortsatte med buss 53 till Anna Lindhagens hem. Anna Lindhagen är bl.a. känd för att ha startat kolonirörelsen i Stockholm.

Kul att få besöka ett gammalt borgarhem med enastående utsikt. Tyvärr var det fullpackat så vi tittade bara runt lite hastigt och gick sen vidare till Erstaklippan.

Sovsal i det som en gång varit barnhem

Knyppling - en inkomstkälla för Ersta 

På Ersta var visningen mycket välorganiserad. Besökarna delades in i smågrupper och fick vandra runt med var sin guide. Vår lilla grupp guidades av en pensionerad sjukhuspräst. En utmärkt berättare. Allt var jätteintressant. Visningen avslutades med att guiden frågade vems profil som numera pryder gamla navigationsskolan. Ingen visste att profiler till Erstas grundare, Marie Cederschiöld, idag smyckar skolans torn och att skolans lokaler idag ingår i Ersta.

Vi passade också på att äta middag i Erstas servering. Vi beställde två smörrebröd var och blev mer än mätta. Trodde vi skulle fått en enastående utsikt men utsikten fanns på uteserveringen som det inte var läge att besöka denna iskalla kväll.

Sen sa maken att fått tillräckligt med kultur för en hel månad. Vi skippade resten, tog bussen hem till värmen och våra vänner på Shetlandsöarna. På vägen hem passerade vi den här fina statyn på Ersta nya sjukhus.