Värmland

Andra dagen på vår tvådagarsresa i vackra Värmland skulle vi åka till Mårbacka och bekanta oss med författaren till Liljecronas hem - salig Selma.

När Selma Lagerlöf fick nobelpris i litteratur (drygt nio miljoner i dagens penningvärde) köpte hon tillbaka sitt barndomshem Mårbacka. Sen drev hon gården fram till sin död men med dåligt resultat. Selma fick hela tiden skjuta till pengar. Hon lär ha sagt: "Det är inte Mårbacka som försörjer mig utan jag som försörjer Mårbacka".

Vi fick en fin visning av Mårbacka och den duktiga guiden berättade om Selmas liv. Tyvärr fick vi inte fota inomhus. Jag stör mig alltid på dessa fåniga fotograferingsförbud som ofta finns på små ställen - helt onödiga.

Selma var mycket stolt över sin Agaspis

Trots att Selma L hade sin fina gård Mårbacka reste hon ofta till huset i Falun när hon skulle skriva. Mårbacka gav inte den ro som författandet krävde.

Efter Mårbacka väntade Alma Löv på besök av oss.

En gång när Karin Broos ställde ut på Sven-Harrys konsthall visade man en film om Alma Lövs begravning. Men Alma har väckts till liv igen och lever i dag i högönsklig välmåga några mil öster om Mårbacka

Dit ställde vi kosan när vi var klara med Selma.

Göteborgspaviljongen

Alma Löv är ett avantgardistiskt konstprojekt som i många år drevs av Marc Broos. Numera är det dottern Stella Broos som ansvarar för projektet.

Jan Håfström m.fl.

Utställningen består av en större huvudbyggnad, Paleis Oranjestraat, och många mindre "konstnärshus" runt om. Tanken är att visa verk av konstnärer från olika länder, såväl etablerade som unga nyutbildade.

Tror aldrig jag varit på en liknande utställning men glad att vi åkte dit. Mycket speciell men i grunden en sorgsen utställning där döden tog stor plats men trots det en bra avslutning på vår Värmlandsresa.

Alma Löv

Men en fråga återstår: "Vem var Alma Löf?"

Om man googlar får man det här svaret: "Alma Löv född 1866 i Korpa i Finland var en torparhustru och sexbarnsmamma som levde på Åland. Hon var inte känd under sin livstid men har som död fått ge namn åt det omtalade samtidskonstmuseet Alma Löv Museum of Unexpected Art i Östra Äntevik i Värmland.

Kontraster

Vi har haft tre pojkar och deras föräldrar hos oss i stugan i två veckor. Två veckor fulla med lek och fäktning - men allt roligt har ett slut. När Göteborgsbarnbarnet skulle åka hem följde hans jämnåriga kusin med. De skulle avsluta sitt gemensamma sommarlov med en heldag på Liseberg.

För att inte lillebror skulle bli lottlös åkte vi, som var kvar i stugan, till Göteborg för att hitta på något speciellt för honom. Vi fann den perfekta fikaplatsen nere vid Götaälv. Mitt framför näsan låg jagaren Småland och ubåten Nordkaparen. Jätteroligt för en liten 8-åring att besöka.

För att göra besöket ännu intressantare visade man hur kolsyreis (- 80⁰) och flytande kväve (-200⁰) reagerade tillsammans med diskmedel mm. Jag förstod aldrig varför man hade en kemilektion i anslutning till två krigsfartyg men det var roligt att titta på.

Sen begav vi oss till den sörjande sjömanshustrun, långt där uppe i det blå. Vi ville titta på Göteborg fån ovan. När vi var där i december var tornet stängt - hade bara öppet på sommaren. Nu, en lördag mitt i sommaren, hade öppettiderna begränsats till att enbart gälla tisdagar och torsdagar. Men det fina akvariet var öppet.

Även om sjömanstornet var stängt var Göteborgs nyaste hotell, Draken, öppet! Vi tog hissen till 34 våningen där takbaren med sin formidabla utsikt ligger.

Oj, så härligt, att samtidigt få njuta av hela Göteborg och CocaCola!

Ser nu draken?

När vi gick därifrå funderade jag på vad människorna som står staty framför huset skulle tänkt om de sett denna skapelse ta form på gamla, ruffiga Järntorget.

Sen kom det fram en dam till oss och talade om hur fult huset var och att det var en kapitalists sätt att skaffa sig uppmärksanhet. Det är uppenbart att vi gamla göteborgare inte vill se några förändringar i vår stad.

Två stora danskar

I år är det de två danska giganterna - Asger Jorn och Per Kirkeby - som är dragplåster på akvarellmuseet i Skärhamn.

Per Kirkeby kände jag till sen tidigare. Såg hans utställning på Louisiana nån gång på 70-talet men känner framför allt till honom för hans "murverk" som jag stött på såväl i Göteborg som Stockholm, Falkenberg och Humlebaeck.

Vindarnas tempel på Hisingen

Tyckte Per Kirkebys målningar var lite dystra.

Asger Jorn gillade jag bättre.

Det känns som akvarellmuseet blir större och större för varje år. Museet har nu flera salar där man enbart visar verk från samlingarna. En del av de målningar som visades hade jag sett tidigare, annat var nytt.

Johan Thurfjell hade gjort en häftig tavla i form av en målad ridå som jag tyckte jag sett förut. Jo, men visst - den hängde ju på Ersta sjukhus.

Akvarellmuseet

Ersta sjukhus

Jag hade förberett lunch som vi skulle äta när vi var klara med museet. I andanom hade jag sett mig duka upp allt på bordet nere vid vattnet. Där skulle vi sitta i solen med den bästa av utsikter och njuta av vår medhavda kyckling, avokado, ägg, och yoghurt men eftersom det som vanligt blåste småspik fick vi ta första, bästa ställe där det var lite lä. Inte så vackert men mycket välbehövligt med lunch.

Sen gick pojkarna (tre av våra barnbarn) in i museets verkstad och gjorde egna konstverk som de fick ta med hem. Maken gick till apoteket, svärdottern till sportaffärer (hon förbereder sig för nästa veckas cykelvasa) medan jag satte mig i museets besökssoffa och studerade alla besökare.

Här kommer ett axplock från museets samlingar.

Gunnel Wåhlstrand

Peter Land

Maria Nordin

Julie Nord

Michael Kvium

Elina Merenmies

Tredje gången gillt

Någon taklagskrans blev det aldrig men en liten lavendelbukett hängde allt i dörren  när vi i går, under pompa och ståt, invigde vårt nya växthus.

Trots att två växthus har blåst sönder ger jag inte upp. Ville ha ännu ett och lyckades efter mycket övertalning få sonen att lova hjälpa mig.

Här åker det gamla växthuset till tippen

Mätte grunden till mitt gamla hus och beställde snabbt ett nytt med samma mått - trodde det skulle underlätta jobbet. Efter någon vecka levererades huset.

Den nya ramen byggdes ovanpå den gamla - allt för att huset ska bli vindtåligt.

Här kommer mitt nya hus i en bil

När jag läste monteringsanvisningarna var jag glad att jag skulle få lite hjälp att skruva ihop alla delarna.

Det blev ett drygt jobb för sonen - min insats behövdes, turligt nog, aldrig. Dåliga instruktioner och för korta skruvar underlättade inte jobbet.

Men till slut stod det där och prydde verkligen sin plats.

En blåsig kväll invigde vi huset med CocoCola och Prosecco.

Sonen klippte bandet...

.... och jag läste en dikt.

Ett skelett av klen metall
med plast ditsatt efter krånglig mall.
Glaset blänker o ramen är rak,

stackars A har skruvat o svurit över denna sak.

Vi har fått ett tempel av aluminium o list
Här ska vi odla tomater på kvist
När grannen tittar snett o sur
på vår nya arkitektur
öppnar vi dörren med ett knarrande besked 
o flyttar liv, grönska o drömmar hit ned.

För här ska vi odla gurka, chili o melon
o leva i en grön och lycklig symbioszon.
Skål för vår hydda i aluminium och glas
Här ska vi svettas, dricka vin o ha små kalas.

Sen gick vi in och åt invigningsmiddag.