Ledigt

Sista dagen hade vi ledigt och vi fick disponera den efter eget skön. De allra flesta stannade kvar på hotellet och slappade men inte vi.

Efter lite letande hittade vi en buss som kunde ta oss till Antalya. Innan vi kom fram hade vi fått byta buss två gånger. Det blev en spännande resa. Vi åkte genom små byar där kor, höns och getter gick omkring bland husen. Där gubbar satt i grupper och drack turkiskt kaffe på trottoarens uteserveringar trots att hus och byggnader höll på att falla samman. Innan vi kom fram till Antalya hade bussen blivit mer än fullsatt.

Inne i Antalya kom vi för första gången i "kontakt" med turkar. Vi promenerade på gator med myllrande folkliv, åt kebab och gott turkiskt bröd, var inne i en moské och tittade och så köpte vi med oss lite smått och gott.

 

Kvinnornas plats i moskén - bakom galler 

Många kvinnor, långt mindre än hälften, bar slöja men jag såg inte en enda kvinna som hade täckt ansiktet. Alla var mycket hjälpsamma men inte ens unga människor kan prata hygglig engelska trots att engelska nu är andra språk i alla skolor - enligt vår guide.

Hus med varmvattenberedare såg man överallt

In- eller utflyttning

På väg in till Antalya åkte vi förbi det stora område där man håller på att bygga upp Expo 2016 - en hortikulturell utställning som ska pågå mellan april och oktober 2016. Det verkar bli något alldeles extra. Man bygger inte bara upp ett stor expo utan håller också på att anlägga järnväg ut till området. Det återstår otroligt mycket arbete och hur man ska hinna bli klar med allt jobb till slutet av april kan jag inte förstå. 

Bild på Expo 2016 reklamen - tagen inifrån bussen

Halvfärdigt järnvägsbygge

Sammantaget blev det en riktigt bra resa som avslutades med en trevlig, solig dag (+16 grader) på egen hand i en storstad.

Stadsmuren inifrån gamla staden i Antalya

Emaniciperat

I vår mer eller mindre "all inclusive resa" ingick en Turkisk afton.

Hela gruppen gav sig iväg på en trekvartslång bussresa för att komma fram till en jättestor, överdekorerad sal där vi serverades mat och dryck. Drickandet var obegränsat.

Efter ungefär 30 minuter satte showandet igång. Man sjöng och dansade så det stod härliga till. Sen kom det in magdansare - först en kvinna, sen - i jämlikheten namn - även en man. Det var första gången jag såg en manlig magdansare och han gick verkligen inte av för hackor. Han var otroligt duktig. 

Föreställningen avslutades med att en ung kvinna dansade dervisch - snurrade runt, runt, runt - säkert i tio minuter. Hela tiden ändrade hon sina kjolar på ett suveränt sätt.

Allt var jättetrevligt och när vi åkte hem var det en helt annan stämning och ljudnivå i bussen än på utresan.

Barbeque

Vädret blir bättre och bättre. Sitter man i solen kan det bli riktigt varmt men på hotellrummet är det fortfarande isande kallt. Man spar nog på elen. Damerna som bodde i rummet bredvid vårt fick byta rum mitt i natten eftersom de frös. Folk sitter runt poolerna men i vattnet är det tomt.

Dagen ägnades åt en båttur. I sakta mak gled vi fram på floden Manavgat tills vi kom ut till havet. 

Längs flodstranden satt barn och föräldrar och metade. Ingen vi "pratade" med hade fått napp så jag vet inte vad de fiskade men det såg väldigt mysigt ut. Solen sken under hela båtresan.

Väl framme vid havet var det flera som tog sig ett dopp. Jag nöjde mig med mindre - blötte bara handen. Båtturen avslutades med barbeque - jag åt grillad forell. 

Det byggs otroligt mycket i Turkiet. Och det är inga små byggnationer man ägnar sig åt heller. Det finns redan massor med hotell och det kommer att bli många, många fler. Det såg vi exempel på hela tiden och speciellt under vår båtresa.

Äntligen

Efter tre kalla dagar - då temperaturen varit nere på minus fem - har solen nu kommit till Turkiet. Idag var det så varmt så jag fick söka mig till skugga.

Dagens busstur gick till affärer där man skulle handla diamanter och skinnjackor - för vår del blev det billigt.

Dagarna är upplagda så att vi först gör ett studiebesök sen åker vi någonstans och äter och sen gör vi ytterligare ett studiebesök. Vi äter på restauranger som är specialuppbyggda för bussturister. Jag tror att de rymmer tre, fyra, fem busslaster med folk. Dessa matställen är enkelt uppförda och de har en väldig ruljans på serveringen men jag tycker maten är förvånansvärd god. Eftersom lokalerna är så enkla och det är så kallt ute använder man enkla kaminer för att få hygglig temperatur.

Dagens andra besök var den antika staden Perge där vi gick på gator som folk hade använt för  tretusen år sedan.

På hotellet var det kallt, som det verkar vara på alla hotell i Turkiet. Rummet saknade läslampor, TVn fungerade inte och det var så lyhört så vi hörde vad grannarna tänkte. Men när vi lyckades koppla upp oss på vår padda och se "På spåret" var kvällen räddad.

Ergonomi?

Resan från Antalya till Pamukkele var en höjdarresa i den bemärkelsen att vi kom att befinna oss högt över havsytan.

Annars var det ett enahanda och skräpigt  landskap vi hade utanför bussfönstret - i många timmar. Allt blir skräpigare och fulare när det inte finns någon förlåtande växtlighet som kan dölja ett och annat. I fjärran såg vi dock Taurusbergens vackra, snöklädda toppar.

På hemresan gjorde vi avbrott för att besöka ett mattförsäljningskooperativ. Där hade man 18 000 mattor till försäljning - i många olika mönster och kvalitéer.

De kvinnor som knyter mattorna har ett jobb som kräver stor skicklighet men också stort tålamod. Tänk att, timma efter timma, sitta i hopböjd arbetsställning och peta in en tråd i varpen efter ett invecklat mönster, knyta fast tråden och sen skära av den. Jag skulle aldrig klara av det, skulle få ont i ryggen och bli irriterad efter tio minuter. För detta krävande jobb tjänar de mellan 300 - 400 € i månaden. Mindre än minimilönen.

Pamukkele

Dagens höjdpunkt var "Bomullsslottet" i Pamukkele.

I Pamukkele strömmar det ut ångor ur marken. När dessa ångor "stelnar" bildas formationer som ser ur som snö eller bomull. Fenomenet uppstår om marken är vulkanisk och ångorna mineralrika. "Bomullen" består av utfällningar av kalciumkarbonat. Mycket speciellt.

Vattnet som strömmar ut har en föryngrande effekt på hy och kropp. När vi badat i det  mineralrika vatten (som vi gjorde på kvällen) var det därför jättekonstigt att jag i morse vaknade ett helt år äldre än när jag gick och la mig i går kväll.

Fakta från en bussresa

Vi började vår tredje dag med att resa från vårt hotell, i närheten av Antalya, till Pamukkele - 3 timmar i buss.

Medan vi satt i bussen berättade vår guide om Turkiet. Det blev mycket fakta. Några uppgifter lyckades jag memorera:

* minimilön för en nyanställd är € 450

* 2 miljoner syriska flyktingar har kommit till Turkiet under de två senaste åren

* flyktingarna får turkiska identitetshandlingar och blir turkiska medborgare direkt (?)

* flyktingarna bor ute i samhället eftersom inga vill stanna kvar i läger

* flyktingarna har företräde till jobb

* arbetslösheten är 11,8 % bland ungdomar.

Jag har inte kollat uppgifterna och tycker det låter speciellt konstigt att flyktingarna skulle bli turkiska medborgare direkt. Ev kan hon kanske ha menat att de får uppehållsstånd från första dagen.

Antalya

Naturen i södra Turkiet är vacker - höga snöklädda berg når nästan ända fram till havet.

Vi gjorde en rundtur och tittade på vackra måleriska vyer, besökte en antik by (600 fKr) och åt fisk på en restaurang där man hade egen fiskodling. Byn vi besökte heter Faselis och de  20 000 personer som en gång bott där hade haft egen teater, två bad, en agora, akvedukt som ledde vattnet från Olympos samt en marmorbåge uppförd till Hadrianus ära.

Resten av tiden var s.k. fri tid. Då tog vi en promenad till en liten byn inte långt från vårt hotell. Några enstaka affärer var öppna men det allra mesta var  stängt och igenbommat. Det låg en ödslig stämning över hela det lilla samhället.

Vi har kommit på en riktig slapparsemester - behövligt för två utarbetade pensionärer.

Turkiet - igen

Vi har just påbörjat vår andra Turkietresa på 14 månader. Den här gången har vi åkt längre söderut än förra gången - till Antalya. Allt verkar lugnt (med tanke på tidigare bombdåd). De enda ovana ljuden vi hör är böneutroparna. Vi tvekade in i det sista om vi  skulle åka eller stanna hemma men till slut bestämde vi oss för att resa.

Vi befinner oss i ett ödsligt turistområde. Här finns massor med hotell som "alla" är stängda. Det är inte populärt att åka till en badort i januari (6 grader varmt i luften). Dessutom bojkottar ryssarna Turkiet (politisk konflikt mellan de två länderna) och eftersom de flesta turister normlt kommer från Ryssland har här blivit extra tomt.

Vårt gigantiska hotell går på sparlåga - liksom allt annat. Rummen är iskalla och går man ut i korridoren är där kolsvart men det är soligt utomhus (men kallt). Middagsbufféen var dock utomordentligt god. Förutom ett stort salladsbord fanns det flera goda varmrätter och ett stort bord med efterrätter.