Återseenden

Redan i våras bestämde vi och våra bridgekompisar att vi skulle åka till Västanå teater och titta på Liljecronas hem. Vi skulle ses klockan tolv i Rottneros park och äta lunch, se på teater på kvällen och avsluta dan med ostbricka på Ulvsby herrgård. Allt klaffade perfekt - nästan. Den enda missen var att vi inte planerat in tid för sommarens alla vägarbeten.

Jag har alltid trott att Rottneros är den herrgård som varit förebild för Selma Lagerlöfs Ekeby där Gösta Berling och kavaljererna bodde. Men det visade sig vara tvärt om. Det var Rottneros herrgård  som på 1950-talet skapades efter sagans Ekeby.

Lunch i barockträdgården

Rottneros är en stor blomster- och skulpturpark  med många "rum" som har olika teman. Där finns bl.a en barockträdgård, en engelsk trädgård och en rosenträdgård.

Rottneros herrgård

Kavaljersflyglarna

Parken har ett hundratal statyer och till min stora förvåning stötte vi ännu en gång på Sjömanshustrun. Det var tredje gången, på kort tid, hon kom i vår väg. Man börjar bli lite fundersam över hur det står till med denna sjömanshustru. Tror hon verkligen att hon ska finna sin sjöman långt inne i de värmländska skogarna?

Sen väntade teaterladan och Liljecronas hem.

Orangeri

Strax utanför Göteborg ligger 1700-tals slottet Gunnebo, som numera ägs och drivs av Mölndals kommun. Ett trevligt utflyktsmål som vi besökt många gånger.

Från början fanns det ett orangeri i slottsparken, där den förste ägaren, John Hall, vinterförvarade sina apelsinträd. Men orangeriet hade förmodligen någon typ av konstruktionsfel för det revs efter några år.

2012 började man bygga ett nytt orageri efter de ursprungliga ritningar och med samma byggmetoder som man använt på 1700-talet. På detta sätt trodde man att man kunde få de gamla hantverksmetoderna att leva vidare.

Vi åkte dit ett flertal gånger och tittade på hur orangeriet sakta men säkert tog form men det gick väldigt långsamt. Ibland såg vi inte vad som hänt från det ena året till det andra. Till slut gav vi upp. Det skulle nog aldrig bli klart.

I år tyckte vi det dags att göra ett uppföljningsbesök och då visade det sig, hör och häpna, att orangeriet var klart!

Vi fick gå in och titta i byggnaden och blev mycket imponerade men ska jag vara riktigt ärlig tyckte jag nog att det fortfarande såg lite halvfärdigt ut.

Ska det se ut så här?

Sen avslutade vi besöket på Gunnebo med en vegetarisk lunch gjord på grönsaker man skördat i trädgården.

Fjäril vingad syns....

Den sista dagen i stan, innan sommarflytten till Västkusten, skulle vi tillbringa tillsammans med två pojkar - 11 och 7 år gamla. Vad skulle vi hitta på? Promenader - inget att tänka på. Museum - alldeles för fint väder.

Så kom jag på den optimala aktiviteten - en tur till Birka. Spännande att se hur man levde förr, inga promenader (båt hela vägen) och en hel dag utomhus i det fina försommarvädret. Men det skulle bli en väldigt lång dag och vi skulle inte få träffa några vikingar (inga "livar viking" på en vardag) och dessutom avgick båten väldigt tidigt.

Nej, det fick bli en utflykt till Hagaparken och fjärilshuset.

Det visade sig bli den perfekta utflykten. Inga promenader (bil till Haga) och ett roligt fjärilshus där det fanns mer fiskar än fjärilar. 

Vithaj - tre rader tänder 

Pannkakor till lunch, glass till mellanmål och sushi till middag. Kan det bli bättre?

Förmiddagsfika utanför koppartälter.

Middag på balkongen

Sen var det hög tid att packa inför den årliga sommarflytten.

Containerrestaurang

Stugan väntade men innan vi gav oss iväg måste vi ta farväl av Sommarstockholm. Sista kvällen skulle vi äta middag på en restaurang på Söder Mälarstrand - fullbokat.

Då tog vi bussen till Marievik som man håller på och "stylar" för fullt. Där byggs det ena höghuset invid det andra och i morgon invigs där Stockholms första kajbad. 

Badet består av tre bassänger - en motionsbassäng på 25 meter, en lekbassäng och en barnbassäng. Vi skulle inte ha badat även om badet varit öppet så oss gjorde det inget att vi kom en dag för  tidigt (badar inte gärna i bräckt vatten). Vi hade åkt dit för att äta middag.

Restaurang Plåtparken är ett enkelt ställe som består av containrar och trallgolv, möblerat med trädgårdsmöbler. För Plåtparkens skull hoppas jag det blir många fina sommarkvällar framöver.

Det passade bra att slå sig ned där denna strålande vacker försommarkväll men insåg snabbt att man går inte till Plåtparken för att äta och prata. Musiken i deras högtalatanläggning lät sig inte överröstas.

Vill man ha något att äta måste man beställa - men vad? Jag frågade om deras bowles var goda. Grabben som stod i matcontainern sa "Ja, om man tycker om matvete så..." - ett ärligt svar som sa vad han tyckte om den rätten. Jag valde i alla fall en bowle med friterad halloumi men maken valde roti kyckling som tillbehör till sin. Roti kyckling betyder tydligen grillad kyckling?

Så kom min bowle och för att den inte skulle kallna började jag genast äta. Ganska gott. Men maken fick vänta och vänta. Till slut kollade vi kvittot och då visade det sig att vi bara betalt för en rätt. Den höga musiken hade gjort att beställningen aldrig gått fram. Undrar hur mycket de missar p.g.a. att personalen inte hör vad kunderna säger. Vi delade på min bowle och var nöjda men på vägen hem var det nån som kompletterade sin middag med två rejäla chokladkakor.

Gammal bekant

På tunnelbanetåget mot Bromma tyckte jag mig se en bekant men var långt ifrån säker. I ett sånt läge tar man fram sitt gamla knep - säger namnet som man tror personen lystrar till samtidigt som man tittar bort. Då kunde jag i ögonvrån se att det var min bekanting för personen tittade förvånat upp. Sen kände hon igen mig.

I går träffades vi igen - hade stämt träff i Marabouparken i Sundbyberg. Perfekt att träffas där när rhododendronen blommade för fullt. 

I Marabouparken låg det förr en chokladfabrik. Fabriken blev nedlagd 2002 men parken och dess statyer är kvar. När jag googlade om parken kunde jag läsa att det är en av Sveriges bäst bevarade funkisparker. Ett byggnadsminne med intressant arkitektur. En industrihistorsk pärla. Skulpturparken skapades för de som jobbade på fabriken. Marabou var övertygad om att konsten spelar en viktig roll både för den enskilde och samhället.

Marino Marini

Eric Grate

Leonard Baskin

I det som jag tror varit direktörsbyggnad finns numera är en konsthall. Där visades alster från Kungl Konsthögskolans Kandidatutställning 2025. När vi tittat runt på utställningen sa min bekanting "Jag tror det finns för många konstnärer".

Sen var det läge att sätta sig på uteserveringen och njuta av en glass, prata gamla minnen, lite krämpor och de närmaste planerna.

När vi skiljdes åt fortsatte jag direkt till Bromma och fiolkursernas sommaravslutning. Där kunde jag njuta av både fika och spel i försommarkvällen.