Kontraster

Vi har haft tre pojkar och deras föräldrar hos oss i stugan i två veckor. Två veckor fulla med lek och fäktning - men allt roligt har ett slut. När Göteborgsbarnbarnet skulle åka hem följde hans jämnåriga kusin med. De skulle avsluta sitt gemensamma sommarlov med en heldag på Liseberg.

För att inte lillebror skulle bli lottlös åkte vi, som var kvar i stugan, till Göteborg för att hitta på något speciellt för honom. Vi fann den perfekta fikaplatsen nere vid Götaälv. Mitt framför näsan låg jagaren Småland och ubåten Nordkaparen. Jätteroligt för en liten 8-åring att besöka.

För att göra besöket ännu intressantare visade man hur kolsyreis (- 80⁰) och flytande kväve (-200⁰) reagerade tillsammans med diskmedel mm. Jag förstod aldrig varför man hade en kemilektion i anslutning till två krigsfartyg men det var roligt att titta på.

Sen begav vi oss till den sörjande sjömanshustrun, långt där uppe i det blå. Vi ville titta på Göteborg fån ovan. När vi var där i december var tornet stängt - hade bara öppet på sommaren. Nu, en lördag mitt i sommaren, hade öppettiderna begränsats till att enbart gälla tisdagar och torsdagar. Men det fina akvariet var öppet.

Även om sjömanstornet var stängt var Göteborgs nyaste hotell, Draken, öppet! Vi tog hissen till 34 våningen där takbaren med sin formidabla utsikt ligger.

Oj, så härligt, att samtidigt få njuta av hela Göteborg och CocaCola!

Ser nu draken?

När vi gick därifrå funderade jag på vad människorna som står staty framför huset skulle tänkt om de sett denna skapelse ta form på gamla, ruffiga Järntorget.

Sen kom det fram en dam till oss och talade om hur fult huset var och att det var en kapitalists sätt att skaffa sig uppmärksanhet. Det är uppenbart att vi gamla göteborgare inte vill se några förändringar i vår stad.

Orangeri

Strax utanför Göteborg ligger 1700-tals slottet Gunnebo, som numera ägs och drivs av Mölndals kommun. Ett trevligt utflyktsmål som vi besökt många gånger.

Från början fanns det ett orangeri i slottsparken, där den förste ägaren, John Hall, vinterförvarade sina apelsinträd. Men orangeriet hade förmodligen någon typ av konstruktionsfel för det revs efter några år.

2012 började man bygga ett nytt orageri efter de ursprungliga ritningar och med samma byggmetoder som man använt på 1700-talet. På detta sätt trodde man att man kunde få de gamla hantverksmetoderna att leva vidare.

Vi åkte dit ett flertal gånger och tittade på hur orangeriet sakta men säkert tog form men det gick väldigt långsamt. Ibland såg vi inte vad som hänt från det ena året till det andra. Till slut gav vi upp. Det skulle nog aldrig bli klart.

I år tyckte vi det dags att göra ett uppföljningsbesök och då visade det sig, hör och häpna, att orangeriet var klart!

Vi fick gå in och titta i byggnaden och blev mycket imponerade men ska jag vara riktigt ärlig tyckte jag nog att det fortfarande såg lite halvfärdigt ut.

Ska det se ut så här?

Sen avslutade vi besöket på Gunnebo med en vegetarisk lunch gjord på grönsaker man skördat i trädgården.

Experimenthus

Dagen efter gymnasieklassens återträff skulle jag åka tillbaka hem. Jag gav mig iväg från Kungsbacka, där jag sovit över, i god tid för att både hinna titta runt i stan och hälsa på ett barnbarn. Ville gärna se experimenthuset han bodde i.

Började med att ta kort på Centralstationen. I Göteborg byggs det på alla håll och kanter och snart ska till och med den gamla stationen få en ansiktslyftning. Helt onödigt - den är bra som den är. Ser ut som en Centralstation ska se ut.

Här åt jag en gång Havets Wallenbergare

Jag promenerade genom stan tills det var dags att hoppa på en spårvagn som gick till Chalmers och det experimenthus jag skulle titta på.

Redan när jag växte upp på 50-talet fanns det ett experimenthus i Järnbrott, som vi alla - barn som vuxna - var så imponerade av. Där kunde man flytta väggarna lite som man ville - sas det.  Tror bara jag var inne i huset en gång och tyckte lägenheten såg ut som vilken lägenhet som helst med undantag för att väggarna inte gick ända upp till taket utan avslutades med en glasruta.

När mitt barnbarn skulle flytta till Göteborg fick han "lägenhet" på direkten eftersom han hade tillräckligt många poäng i HSB. Han hade, genom att spara en slant varje månad, byggt upp tillräckligt sparkapital för att få hyra rum i ett annat av stans experinenthus. Snacka om att ha flyt.

Det här nya experimenthuset ligger inne på Chalmersområdet, granne med den s.k. kopparbunken (numera klätterhall), och såg mycket speciellt ut. Man har små egna rum men stora gemensamma utrymmen. Jag tyckte inte det var så tokigt. Visserligen var de egna rummen mycket små men eftersom det var gott om gemensamhetsutrymmen kompenserades det. Allt såg mycket tekniskt och experimentellt ut - inte alls som i Järnbrott.

Morfars fars skrivbord används än idag

Hoppas HSB berättar vad de kommit fram till med detta experimentboende för till årsskiftet ska huset rivas och experimentet avslutats.

Återsamling

När våren går över till sommar är det dags för avslutningar och återsamlingar. I år gällde det också min gymnasieklass.

Vi brukar träffas vart femte år. De flesta gånger har vi samlats på skolgården. Där tar vi det obligatoriska gruppfotot innan vi fortsätter med någon trevlig aktivitet som att åka spårvagn, gå på Liseberg, besöka stadsteatern eller ta en tur med paddan för att sen avsluta dagen med gemensam middag.

I år var ett mellanår. Inget besök på skolan, ingen aktivitet och inget gruppfoto men likafullt en trevlig återsamling. Jag tyckte jag hann prata med ganska många av de 17 som kom - lite drygt hälften av de  30 elever som vår klass bestod av när vi tog studenten 1967.

I stället för det gruppfoto vi glömde ta, tog jag en bild på den samlade bilflottan utanför återsamlingsplatsen.

Kvällen avslutades med att en gammal elev höll tal och, som jag uppfattade det, hälsade oss välkomna till Chicken Island på 60-års jubileum nästa år.

Sen la han till: En göteborgare skulle visa Slottsskogen för sin vän från Stockholm. När de promenerade runt i parken frågade stockholmaren varför det hette Slottsskogen när det inte fanns något slott i parken. "Finns det inget slott? Ser du inte att allt gräset är slått!"

PS Hoppas någon har koll på alla våra gruppfoton och tar med dom till Hönö nästa år.

Nyår 2025/26 i Göteborg

Vi "hann" bara åka till Göteborg en gång i somras. Inte ens på barnbarnets födelsedag i december kom vi iväg (Lundabesök). Därför passade det bra att fira nyår i Göteborg och samtidigt "ge" barnbarnet hans present.

Utsikt från ett tågfönster, nyårsdagen 2026

Båda resorna klaffade, hör och häpna, perfekt. Tågen både gick och kom fram "på minuten" och då snöade det ändå en hel del på hemvägen. Jag befarade att vi skulle bli sittande i Katrineholm och hade laddat upp med extra mycket färdkost.

Eftersom jag hade gett barnbarnet ett besök på Sjöfartmuseet i födelsedagspresent (gratis inträde för barn) så ägnade vi den första dagen av Göteborgsbesöket åt presenten. Hade valt Sjöfartmuseet eftersom det är  nyrestaurerat och omgjort och för att vi skulle kunna åka upp i sjömanstornet och titta på utsikten tillsammans med sjömanshustrun (vars "skiss" vi tittat på på skissernas museum i Lund).

"Skissen" i Lund

"Verkligheten" i Göteborg

Måste tyvärr säga att museet blev en besvikelsen - dåligt skyltat, stenhårda smörgåsar och dessutom ville inte sjömanshustrun ha några gäster på vintern.

Utsikt från ett fönster i museet

Glad att jag har tvättmaskin

En "amerikabåt"

Ostindetfararen

När vi kom hem blev vi kompenserade. Sonen hade gjort kinamat åt oss - en jättegod wotonsoppa.

Nyårsaftonens förmiddag promenerade maken och jag runt i Haga och hälsade på en "gammal" göteborgsvän. Sen frossade vi i god mat ända till det var dags att skåla in det nya året.

Roligt att vi åt den fina nyårssuppén på min mammas tallrikar från 40-talet som nog inte blir använda så ofta - måste handdiskas.