Visar inlägg med etikett New York. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett New York. Visa alla inlägg

söndag 10 maj 2015

Hej då New York!

Sista kvällen besökte vi "Met". Vi trodde det skulle bli en trevlig avslutning på vår resa - och det blev det. Metropolitan är en snygg opera. Där samlas det fina folket. Vi såg operetten "Glada änkan". Lagom för oss - lagom lång, lagom svår - trevlig.  



Innan vi gav oss iväg till flyget hann vi också besök Prospect Park och dess botaniska trädgård i Brooklyn. 

Är vi i Berlin eller i New York? Vi är i Brooklyn!






Det tog oss en timma och tre tunnelbanebyten att åka från parken tillbaka till lägenheten men så skulle Brooklyn också varit USAs fjärde största stad om den inte inte varit en "stadsdel" i New York (enligt min guidebok). Tunnelbanesystemet är stort och omfattande. Det krävs ofta flera byten för att komma från en plats till en annan - uppför trappor och nedför trappor, övergångar och undergångar. Dessutom är det svårt att veta var och hur tågen går - downtown eller uptown - och sällan finns det hissar. Ett evigt kånkande tyckte jag och då var vi ändå bara ute och åkte med barnvagn tre gånger. Stackars de som är flebarnsföräldrar eller har svårt att förflytta sig. Stockholms tunnelbanesystem är en dröm jämfört med New Yorks. 


Vi förvånades över att det inte längre strömmade ut en massa ånga ur marken. Vid tidigare besök har vi förvånats över ångan - nu var det alltså tvärt om - var har ångan tagit vägen, den som blivit lite av ett kännetecken för New York. En annan sak som alltid förvånar mig är att så många jobbar med servicejobb. Kan förklaras av att minimilönerna bara är drygt $7 i timman. Till min förvåning tyckte jag också att allt var dyrare än hemma - mat, restaurangbesök, kläder, resor - ja, allt. Sverige är inte längre ett högkostnadsland.


När vi bodde i Sundsvall och fortfarande jobbade, fantiserade vi om att bo ett åt i New York - när vi blivit pensionärer. Dessa fantasier har vi skrinlagt - vi valde en annan storstad. Men att åka till New York, en vecka nu och då, står fortfarande kvar på programmet.


New York är en häftig stad. Jag tror där finns allt, möjligen med undantag från lugn och ro men söker man lugn ska man välja annat resmål.


Nytt och fint


Vi promenerade runt södra Manhattan och tyckte det blivit fint. Ett rekreationsområde där folk joggade, låg och solade på gräsmattorna och promenerade med barn och hundar. Konstigt att vi inte sett detta tidigare - vi har ju ändå varit där flera gånger. Förklaringen var, enligt en man vi pratade med, att man "byggt ut" Manhattan med de rivningsmassor som bildades när de två tornen rasade ihop och gjort iordning området på detta tilltalande sätt.



På Ground Zero, där Manhattans högsta hus nu står, hade man gjort minnesmärken i form av vattenfall eller fontäner, på de platser där tornen stod förr. Runt fontänerna hade man skrivit in namnen på de som dog när tornen störtade ned. Området kommer också att kompletteras med ett museum och ett köpcentrum.


När vi strosade runt stötte vi på Louise Bourgeois (ständig denna Bourgeois)  Ögon, som låg och tittade ut mot Frihetsgudinnan.




Whitney

Förra gången jag besökte New York var moderna museet, MoMa, stängt för reparation. Då bestämde jag att nästa gång då ........

Nu var det alltså läge. Men den 1 maj  2015 hade man precis öppnat ett nytt Whitney museum, så MoMa får stå kvar på listan ett tag till. Whitney museet grundades på 1930-talet av Gertrude Vanderbilt Whitney men samlingarna hade vuxit och blivit så stora att man byggt ett helt nytt museum för dem. Det nya museet, ritat av Renzo Piano, ligger precis där High Line börjar - i det gamla slakthusområdet. Huset skall ge associationer till amerikanska hus med brandtrappor på utsidan. Det passade bra in i området men var inte särskilt spektakulärt - tyckte jag.




Samlingarna visade modern (twentieth-century and contemporary) amerikansk konst. Jag skulle behövt gått med på en guidad visning eftersom det var många konstnärer jag inte alls kände till. Alla var dock inte obekanta och det var intressant att se amerikansk konst samlad - det är vi ändå inte så vana vid.

Utsikt inifrån mueet


Några av de tavlor jag fastnade för dök också upp som reklam bl.a. i tunnelbanan. Det konstiga var att jag - trots att jag besökt museet och sett dem i "verkligheten"  ändå inte riktigt kände igen dem. När jag berättade detta för dottern fick jag förklaringen. Reklamen var gjord som Trompe d'oeil (lura ögat) - tavlorna hade satts upp på stativ i "rätt miljö" och fotograferats. Intressant.

Alice Neel, även visad på akvarellmuseet i Skärhamn

Edward Hopper; tavla

Samma tavla som ovan men inplacerad i miljö - affisch

George Tooker, Trompe d'oeil

High Line

En nedlagd gammal järnväg - byggd många meter över marken - har omvandlats till ett grönt och blommande gångstråk. Jag hade hört talas om High Line innan jag åkte till USA och blev också rekommenderad att gå dit av personer vi träffade på resan. Parken sträcker sig mellan 14e och 34e gatan och ligger på Mahattans västra sida.



Järnvägen var i drift mellan 1934 och 1980 men byggdes om till park 2009. Härligt att promenera bland träd och blommor, ca 10 meter ovan mark, mitt inne i ett höghusområde och så oerhört skönt för de som jobbar och bor i husen runt omkring att slippa oväsendet från tågtrafiken. 




Oväsen är annars något som är karaktäristiskt för New York. Ljudnivån är konstant mycket hög. Det tutas, skramlas, "sirenas" oupphörligt. Ambulanser och polisbilar far förbi på utryckning. Det låter som jordens undergång var nära. Inte långt från vår "Brooklynlägenhet" passerade en järnväg, även den flera meter över marken. Det är obegripligt att folk kan bo i dess närhet - när tågen passerade gick det inte att göra sig hörd. Vi försökte alltid sätta på barnbarnet hörselskydd när vi hade honom med oss på promenad - dock inte populärt av lilleman, som hela tiden slet dom av sig. Maken var helt förbluffade över oväsendet och spelade in ljudet flera gånger


High Line sett från Whitneymuseet

onsdag 6 maj 2015

Brooklyn

Vi har varit i New York några gånger förut. Varje gång har vi bott på Manhattan. Men den här gången, när vi bara följer med och inte har lagt upp rutten själva, bor vi Williamsburg i Brooklyn. Kul att få se en annan del av NY. Brooklyn skiljer sig markant från Manhattan - inte så höga hus, enklare, smutsigare, mer slitet men vänligare och rörigare.




Det har länge varit bestämt att vi skulle bo i Williamsburg. För att få en känsla för området läste jag därför Nina Solomis bok "ok, amen", precis innan vi åkte. Nina S bodde för ca 15 år sedan i  Wiliamsburg under ett par år. Då lärde hon känna några ortodoxa judar och skrev en bok om chassiderna - en ultraortodox gren av judendomen. En mycket bra bok - intressant på flera plan.



Naturligtvis var vi tvungna att gå till de områden Nina beskrev. Hennes beskrivning stämmer. Nästan alla män har långa svarta rockar, långt skägg, korkskruvar vid tinningarna och en stor hatt på huvudet. Alla verkar också gå lätt framåtlutade. De judiska kvinnorna är lätta att känna igen även dom. Dom är gammaldags klädda. Jag skulle bedöma att det var så vi gick klädda i Sverige på 50-talet. Alla har halvlångt hår (peruker) med en liten mössa lång bak och nästan alla kör en barnvagn. Nativiteten bland ortodoxa judar är hög. En kvinna, som Nina lärde känna för 15 år sedan, hade 12 barn och några barnbarn. När Nina besökte henne på nytt efter cirka tio år hade hon 100 barnbarn! 






måndag 4 maj 2015

Tufft

På promenad med lilleman genom Williamsburg - de trötta föräldrarna behövde vila - stannade vi för en kopp kaffe i denna tuffa "industrirestaurang".

Beacon

Mellan Catskill och New York ligger Dia:Beacon - ett konstmuseum i jätteformat.

En gigantiskt stor byggnad som en gång i tiden inrymt en kexfabrik hade "blåsts" ut och fått vita väggar. Sen har lokalerna fyllts med konst av dagens och gårdagens mästare.

Det var ett intressant museum dels för att de jättestora ytorna gjorde det möjligt att, i bokstavlig mening, visa stor konst dels för att konstverken kunde exponeras glest, vilket tilltalade mig. Men det förefaller som de konstnärer som fått "kändisstatus" visas ofta och på många ställen. Jag hade sett flera av dem många gånger bl.a. Serra, Bourgeois och Beuys.

Här kommer några exempel från utställningen.

Sol LeWitt

On Kavara
Sol LeWitt
Richard Serra
Joseph Beuys, som vi pratade om på Berlinkursen
Louise Bourgeoi