Stolar

Världens skönaste och bredaste stolar har salong 4 på biografen Grand på Sveavägen där biogruppen träffades igår och såg "En liten bit av kakan".

"En liten bit av kakan" är något så ovanligt som en kärleksfilm där de förälskade är gamla - hela 70 år. Filmen utspelar sig i Iran, ett land där man inte längre får bestämma över sitt liv. Den överallt närvarande moralpolisen och nitiska grannar kontrollerar att alla konstiga, påhittade regler efterföljs. Vi får lära känna Mahin en ganska ensam 70-årig änka vars barn flyttat till Sverige. Väninnorna tycker Mahin borde skaffa sig en ny man - hon har levt ensam allt för länge. Mahin tar väninnorna på orden och lyckas hitta "den rätte" redan vid första försöket.

.

Vi fick titta in i en annan kultur och vi fick se att "gammal kärlek" kan vara vacker och ge mycket glädje i livet. En fin, långsam film som var väl värd att se.

När jag kommit hem från bion och ätit middag satte sig maken och jag framför TVn och tittade på en deckarserie från Wales (Morden i Pembroke) - bra och spännande. 

För tolv år sedan mördades två sjuksköterskor men den man som dömdes för morden erkände aldrig. När så ännu en sköterska dödas på samma sätt, väcks minnet om de gamla morden till liv igen. Är det fel person som har dömts eller är det ett "copycat" mord. Vi kunde inte slita oss från serien utan ägnade kvällen åt  bingetittande - sex avsnitt i sträck.

Det blev en toppendag där jag på hemvägen hann köpa den ena av mina två julklappar. Tur att jag (med min fortfarande onda rygg) fick sitta i så härliga, sköna och ryggvänliga stolar annars hade jag inte klarat sex timmars filmtittande på en dag.

Kurtan

Sist jag fyllde år fick jag boken "Vandra i Stockholm" av dottern. Hon tyckte jag borde passa på att upptäcka nya okända platser medan Coronan härjar och jag har all tid i världen. I dag var det dags att börja "beta av".

Efter lite bläddrade bestämde vi oss för Björnö naturreservat på Värmdö. Vi laddade ryggsäcken med kaffe och nybakad surdegsfralla och gav vi oss iväg. När vi hade åkt en bit började allt kännas bekant och jag anade vart vi var på väg. Den här utflykten hade vi gjort en gång förut.

Vi kom fram till samma stora parkeringsplats som förra gången men den här gången valde vi en väg som ledde till Stockholms finaste badplats. Förklarar varför det fanns en stor parkeringsplats vid naturreservatet (där brukar det normalt vara knepigt med parkering ).

Vi klättrade omkring bland bergen tills vi kom fram till en båtplats där det stod ett fikabordet som väntade på oss. Medan vi drack vårt kaffe passade jag på att kolla när vi var här förra gången och lustigt nog var det på dagen ett år tidigare.

Trots det fina vädret var det kallt i vinden. När kaffet var slut var det lika bra att åka hem till soffan och värmen igen (tyckte maken som var tunnklädd och frös så han skakade). Hemma ägnade vi kvällen åt "Young Wallander". I likhet med "Unge kommissarie Morse" har vår svenska polis Kurt Wallander uppstått i en ung engelsktakande upplaga - inte så tokig även om serien verkar utspela sig i nutid men med en ung Kurtan.

Bokrea

Ena dagen semmelpreminär (fast jag hade smygstartat), nästa dag start på bokrean.

Även om jag inte hade tänkt köpa några böcker just nu - fullt upp med mina cirkelböcker - kunde jag inte motstå premiären. Bokrean är en trevlig tradition även om alla säger att det inte är som det en gång var. Det är så mysigt att gå omkring bland alla (billiga) böcker och alla människor och känna igen en massa titlar och tänka "Den ska jag nog läsa", "Hinner jag med att läsa den också och den och den ....".

Trots mina föresatser lämnade jag affären med en bok om strövtåg, en om Öland och en deckare av Reginald Hill (på rekommendation). Nu är det ånyo dags att börja planera en och annan liten vandringstur (strövtåg och Öland) och mellan planer och promenader väntar Dödsmässan! Men förmodligen är den väl färdigläst innan jag hinner påbörja planerandet - deckare är så pockande på att bli lästa snabbt (annars hinner man glömma både personer och intrig).