Värmland

Andra dagen på vår tvådagarsresa i vackra Värmland skulle vi åka till Mårbacka och bekanta oss med författaren till Liljecronas hem - salig Selma.

När Selma Lagerlöf fick nobelpris i litteratur (drygt nio miljoner i dagens penningvärde) köpte hon tillbaka sitt barndomshem Mårbacka. Sen drev hon gården fram till sin död men med dåligt resultat. Selma fick hela tiden skjuta till pengar. Hon lär ha sagt: "Det är inte Mårbacka som försörjer mig utan jag som försörjer Mårbacka".

Vi fick en fin visning av Mårbacka och den duktiga guiden berättade om Selmas liv. Tyvärr fick vi inte fota inomhus. Jag stör mig alltid på dessa fåniga fotograferingsförbud som ofta finns på små ställen - helt onödiga.

Selma var mycket stolt över sin Agaspis

Trots att Selma L hade sin fina gård Mårbacka reste hon ofta till huset i Falun när hon skulle skriva. Mårbacka gav inte den ro som författandet krävde.

Efter Mårbacka väntade Alma Löv på besök av oss.

En gång när Karin Broos ställde ut på Sven-Harrys konsthall visade man en film om Alma Lövs begravning. Men Alma har väckts till liv igen och lever i dag i högönsklig välmåga några mil öster om Mårbacka

Dit ställde vi kosan när vi var klara med Selma.

Göteborgspaviljongen

Alma Löv är ett avantgardistiskt konstprojekt som i många år drevs av Marc Broos. Numera är det dottern Stella Broos som ansvarar för projektet.

Jan Håfström m.fl.

Utställningen består av en större huvudbyggnad, Paleis Oranjestraat, och många mindre "konstnärshus" runt om. Tanken är att visa verk av konstnärer från olika länder, såväl etablerade som unga nyutbildade.

Tror aldrig jag varit på en liknande utställning men glad att vi åkte dit. Mycket speciell men i grunden en sorgsen utställning där döden tog stor plats men trots det en bra avslutning på vår Värmlandsresa.

Alma Löv

Men en fråga återstår: "Vem var Alma Löf?"

Om man googlar får man det här svaret: "Alma Löv född 1866 i Korpa i Finland var en torparhustru och sexbarnsmamma som levde på Åland. Hon var inte känd under sin livstid men har som död fått ge namn åt det omtalade samtidskonstmuseet Alma Löv Museum of Unexpected Art i Östra Äntevik i Värmland.

Bror Hjorth

När dottern och jag skulle träffas en söndag för att hitta på något uppstod naturligtvis frågan: "Vad ska vi göra?"

Jag hade två förslag. Antingen åka till Gustavsberg och titta på en utställning eller åka till Uppsala och besöka Bror Hjorths hus. Vi valde det första alternativet tog bilen till Gustavsberg och letade rätt på biblioteket där en av lärarna på Birkagården ställde ut. Många av Birkagårdens lärare har dubbla verksamheter - är t.ex lärare på halvtid och konstnärer för resten.

Det var vår lärare i konsthistoria Thomas Magnusson som ställde ut.

Sen åkte vi vidare till Artipelag för att äta lunch. Vi valde gulasch till huvudrätt och chokladbakelse till efterrätt. 

Det fanns ingen utställning att titta på men medan jag satt och åt föll ögonen på två figurer som hängde på väggen. 

Det var ett verk av Bror Hjorth. Vi lyckades med konststycket att få lite "Bror Hjortkänsla" även på vår Gustavsbergsutflykt.

Solar Egg har gömt sig bakom en tall

På tillbakavägen tog vi  skulpturpromenaden. Artipelag ligger så vackert inne bland tallskog, alldeles vid Hålludden - väl värt ett besök även när det är mellan utställningar.

3000 år

Det är svindlande att tänka på vilka otroliga skatter som fått ligga orörda i Tutankhamons grav i nästan 3000 år. Men nu är de upptäckta - även av oss.

Tutankhamon blev bara 19 år (1341-1323 fKr). Han levde i Egypten och tillhörde den artonde dynastin. Han var son till Akhenaton och en av hans bihustrur. Akhenatons första hustru Nefertiti var därför hans styvmor.

Engelsmannen, arkeologen och egyptologen Howard Carter ledde under 15 år sökandet efter Tutankhamons grav i Konungarnas dal, nära Luxor. 1922 fann han dörren till gravkammaren. När han öppnade den lär han ha sagt "Jag ser underbara ting".

Nu kan vi via en "magisk upplevelse", i en gammal lagerlokal i frihamnen, förflytta oss tillbaka till Tutanhkamons tid och liv. Det gjorde vi tillsammans med delar av familjen en kall och blåsigt dag i januari.

Utställningen inleddes med att vi via bilder, föremål och tydliga, lättlästa texter fick lära oss grunderna om Tutanhkamons liv.

Ts tron

När vi lärt oss dessa grunder fick vi gå in ett rum och se ett 30 minuter långt bildspel. Fantastiskt imponerande och roligt. Man kände nästan hur ödlorna, som fanns i bildspelet, sprang uppefter våra ben.

Sen fick vi ta på oss 3d glasögon, sätta oss på en stol och uppleva hur det såg ut inifrån gravkammaren.

I den sista stationen fick vi med 3d glasögon på huvudet gå runt nere i Tutankhamons grav lyfta på kistlock och bära lyktor mm. Ibland kom Mr Carter ivägen för oss. Det betydde att vi höll på att gå på en annan glasögonförsedd människa. Det var första gången jag provade denna typ av glasögon - roligt och lite läskigt.

Sen tog vi självporträtt...

...innan vi gick till Kairo och åt lunch.

Ekensbergs varv

Vi bor strax söder om Stockholm i Gröndal - närmare bestämt i Ekensberg. Fint område precis vid kanten av Mälaren. Området bebyggdes med bostäder för si så där 40 år sedan. Dessförinnan var hela Ekensberg ett skeppsvarv.

Ekensbergsborna har egen båtförbindelse

När det hade bestämts att varvet skulle läggas ned, bad varvschefen Sven "Svängis" Johansson sin son att ta bilder från dess sista tid. Sonen Thor-Björn Johansson hade då gått på Christer Sjöholms fotoskola ett par terminer.

När T Johansson tog sina bilder arbetade man fortfarande i stora plåthallen med jättelika farttygsplåtar, utrustning för tankrengöring mm och i de två flytdockorna reparerade man skadade fartyg. Reparationsarbetena var en viktig inkomstkälla för varvet.

Varvsverksamheten hade startat redan 1872 med reparationer och pråmbyggen, senare byggde man också bogserbåtar. När företaget gick i konkurs 1924 startade AB Ekebsbergs Varv en mer omfattande varvsverksamhet på platsen.

På 30-talet gjorde varvet stålkonstruktioner till både Tranebergsbron och Västerbron. På 40-talet reparerade man fartyg men gjorde även nybyggen till marinen. 1942 tog Salénrederierna över Ekensberg och de fartyg som byggdes blev efterhand allt större.

När varvskrisen drabbade Sverige på 70-talet stängdes många varv och Sverige förlorade sin position som en ledande nation inom fartygsbyggnation. 1972 stängdes också Ekensbergs varv.

Tack vare att T Johansson ställde ut de bilder han tog på 70-talet på ett galleri på Hornsgatspuckeln fick vi också lära oss lite historia om platsen vi nu bor på.