Visar inlägg med etikett Restauranger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Restauranger. Visa alla inlägg

fredag 22 maj 2026

Rosendals trädgård

Vi, som reste till  Madrid i samlad trupp för två år sedan, fortsätter att träffas ett par gånger om året. Den här gången var det min tur att vara arrangör. Valde Rosendals trädgård på Djurgården med tillägget - promenad i den skulpturpark som håller på att växa fram i närheten av trädgården.



Jag lyckades inte förboka bord, så maken och jag åkte på recongnoseringstur dan före träffen. När vi hämtat vårt fika och fått veta att man inte kan förboka platser (vilket vi misstänkt hela tiden) upptäckte vi dottern vid ett av borden. Hon hade besök av gäster från USA och visade stan. Kul att även vi fick hälsa på deras kompisar från tiden i Boston.


Sen gällde det att bestämma var vi skulle sitta när "Madridarna" skulle träffas. Efter noggranna studier bestämde vi oss för Äppelträdgården - med förbehåll att vädret var på vår sida.



Nästa dag sken solen och vi kunde återsamlas vid ett ledigt bord under blommande äppelträd - allt blev perfekt.


När vi ätit och pratat färdigt gick några av oss vidare till skulpturparken.


Vad tittar dom på?

Jo, denna skulptur

lördag 16 maj 2026

Ute i förorten

Vi åker nästan alltid in till stan när vi vill gå ut och äta. Men nu har det öppnat en ny bistro och vinbar i Midsommarkransen som dottern tyckte vi skulle prova på. När kunde ett premiärbesök passa bättre än på hennes födelsedag. Så två dagar före den stora dan träffades vi och ytterligare två familjemedlemmar i Midsommarkransen.

Midsommarkransen är en trevlig stadsdel som inte ligger långt från Gröndal - nästan gångavstånd, men inte riktigt.


Det var inte bara en ny restaurang vi fick prova på utan också en massa ny mat - i alla fall var maten ny för mig. Var tvungen att fråga vad ramslökschurros, crudité av vårprimörer och råmarinerad hamachi var. Till slut bestämde vi oss för att dela på sex olika förrätter men ...



.... till huvudrätt vågade ingen av oss chansa. Alla valde bräserad lammbog, potatispuré, ramslök och grillade vårlökar från Skilleby trädgård. Lät gott och var gott. Lamm är alltid ett säkert kort.


Trevligt att de öppnar små restauranger ute i förorten - tror vår hade ramslök som specialitet för det var något grönt i nästan varje rätt.

lördag 14 juni 2025

Containerrestaurang

Stugan väntade men innan vi gav oss iväg måste vi ta farväl av Sommarstockholm. Sista kvällen skulle vi äta middag på en restaurang på Söder Mälarstrand - fullbokat.


Då tog vi bussen till Marievik som man håller på och "stylar" för fullt. Där byggs det ena höghuset invid det andra och i morgon invigs där Stockholms första kajbad. 




Badet består av tre bassänger - en motionsbassäng på 25 meter, en lekbassäng och en barnbassäng. Vi skulle inte ha badat även om badet varit öppet så oss gjorde det inget att vi kom en dag för  tidigt (badar inte gärna i bräckt vatten). Vi hade åkt dit för att äta middag.


Restaurang Plåtparken är ett enkelt ställe som består av containrar och trallgolv, möblerat med trädgårdsmöbler. För Plåtparkens skull hoppas jag det blir många fina sommarkvällar framöver.

Det passade bra att slå sig ned där denna strålande vacker försommarkväll men insåg snabbt att man går inte till Plåtparken för att äta och prata. Musiken i deras högtalatanläggning lät sig inte överröstas.


Vill man ha något att äta måste man beställa - men vad? Jag frågade om deras bowles var goda. Grabben som stod i matcontainern sa "Ja, om man tycker om matvete så..." - ett ärligt svar som sa vad han tyckte om den rätten. Jag valde i alla fall en bowle med friterad halloumi men maken valde roti kyckling som tillbehör till sin. Roti kyckling betyder tydligen grillad kyckling?


Så kom min bowle och för att den inte skulle kallna började jag genast äta. Ganska gott. Men maken fick vänta och vänta. Till slut kollade vi kvittot och då visade det sig att vi bara betalt för en rätt. Den höga musiken hade gjort att beställningen aldrig gått fram. Undrar hur mycket de missar p.g.a. att personalen inte hör vad kunderna säger. Vi delade på min bowle och var nöjda men på vägen hem var det nån som kompletterade sin middag med två rejäla chokladkakor.

söndag 1 juni 2025

Tidens gång (passar i en tidlös blogg)

Det känns som det var i förrgår jag firade min 50-årsdag på Norra Berget i Sundsvall. Mitt i vintern hade jag ordnat kalas i Vinfabriken och lyst upp vägen, från parkeringsplatsen till det stora huset, med marschaller stående i snön.


I går var det dags för dottern att fylla jämnt. Vi träffades vid Lena Cronqvists staty på Slussen och tog hissen upp till de nya takterrasserna för att börja firandet.


Klockan var bara fyra och där var redan fullpackat! Efter lite letande fick vi tag i ett bord som rymde fem personer och efter en stunds velande hade vi var sin drink framför oss. Kul att sitta på en takterrass bland alla ungdomar och njuta av försommaren.


Men efter en timma var våra drinkar slut. Då var det dags att gå vidare. Hade bokat bord på Gondolen. 


När vi skulle beställa mat behövde vi inte vela för vi var rörande överens - till middag skulle vi ha piggvar. 



Vi skulle inte bara fira en 50-åring utan också minnas att vi på dagen 25 år tidigare ätit födelsedagsmiddag på en fiskrestaurang i Uppsala och att dottern 35 år tidigare dragit upp en stor piggvar ur havet. Den piggvaren var så stor att den fyllde en hel långpanna. Vi ugnsstekte den efter ett recept i Hirams kokbok, som jag ofta använde på den tiden.


Vi var mycket nöjda med vårt val av mat. När vi ätit färdigt och druckit en kopp kaffe promenerade vi genom Söders höjder när försommaren är som vackrast - inte som den varit 50 år tidigare. Det året hade det snöat på majs sista dag, vilket jag senare tog som ett tecken på att det nyfödda barnet skulle växa upp i Norrland.


Nu väntar vi på det stora kalaset som bara är en vecka bort.

söndag 9 mars 2025

Perfekt passform

"Det är en fröjd att se alla dessa män i fotsida ämbetsdräkter med perfekt passform. Den djupt rubinröda färgen, inspirerade av renässansmålningar. Den strikt sotsvarta. Det rent vita och välpressade. De rikt utsirade korsen som hänger om deras halsar. Till och med deras glasögon har en viss ”flair”, hur enkla de än må te sig". Så här fint prisar Susanne Ljung de kläder som prästerna bär i filmen Konklaven som jag "tittade i kapp" häromdagen på Viktoria.

Hade jag inte läst krönikan i DN innan jag såg filmen, skulle jag bara koncentrerat mig på de intriger som ägde rum inför valet av ny påve. Nu tittade jag också på kläderna och det gav ytterligare en dimension till filmen. Jag gillade Konklaven - tyckte den var intressant och annorlunda.



När filmen var slut tog min kamrat och jag hissen upp till Himlen och åt något som var himla gått - helt utan tuggmotstånd. Ett mycket lämpligt lunchställe efter att ha sett en "religiös" film.


torsdag 6 mars 2025

En tysk mans historia

För ett par veckor sedan åt dottern o jag vietnamesisk middag och fortsatte sen till stadsteatern för att se en dansföreställning. Det var så gott och trevligt så jag bestämde mig för att göra samma sak en gång till. Först middag på samma ställe, sen vidare till samma stadsteater men där väntade en annan föreställning.

Vi skulle titta på en pjäs som passar två "Weimarstudenter"  nämligen "En tysk mans historia".

Vi hade fått tips om föreställningen av en kurskamrat. Hade tur och fick platser på en av de sista föreställningarna.


Pjäsen bygger på en bok med samma namn, skriven av Sebastian Haffner (Reimund Pretzel). Boken gavs ut postumt år 2000 och skildrar hur nazismen växer fram i Tyskland - hur denna ideologi får allt större makt över människorna och hur svårt det är att stå emot. Om man säger till en pensionerad domare (Haffners pappa) att han måste gå med i partiet för att få behålla sin pension, är det inte lätt att stå emot - man måste ju ha något att leva av.

Nazismen påverkade så gott som alla delar av samhället.  Människors liv påverkas såväl yrkesmässigt, känslomässigt som socialt. Det går inte att värja sig. Till slut lämnar Haffner Tyskland.

I stadsteaterns föreställning gestaltas Haffner av slådespelaren Gerhard Hoberstorfer på ett suveränt sätt. Han var så bra. Att kunna agera ensam på en scen i en och en halv timma och gestalta en utsatt person på det sätt Hoberstorfer gjorde är enastående.


Pjäsen gav förståelse för hur svårt det är att stå emot en ond överheten som har all makt att driva igenom sin vilja.

måndag 16 december 2024

Nya kvarter

För några år sen, när vi besökte Nice läste jag Per Hagmans bok "Allas älskare, ingens älskling" med handlingen förlagd till just Nice. Jag gillade boken, så när Hagman nu kommit ut med ännu en bok var det bara att först gå till biblan och sen läsa.

Handlingen i den nya boken "Johannes och du" kretsar kring kvarteret runt Johannes kyrka (där författaren nu bor) och till relationerna med dottern och föräldrarna. Jag gillade "Johannes", gillade hur boken var skriven, gillade det korthuggna språket och gillade även handlingen. Roligt att få upptäcka en för mig okänd del av stan. Måste gå förbi Leopaden nån gång, kanske till och med besöka Hagmans nya kvarterskrog.


När jag var klar med "Johannes och du" skulle jag till stadshuset på luciakonsert. Musikelever från Kungsholms gymnasium, där ett barnbarn går, har konsert där varje år. I år släpptes biljetterna när vi var på tågluff i England - lyckades därför inte få tag i  några. Jag åkte in till stan på vinst och förlust och jag drog en vinst. Luciakonserterna i Blå Hallen är outstanding.


onsdag 11 december 2024

Reklam?

Stans finaste och dyraste affär heter Svenskt Tenn och ligger på flådiga Strandvägen. Praktiskt taget allt de säljer är snyggt. Jag tycker om att gå dit och titta - är speciellt tilltalad av deras fina dukningar. Men det är inte var kvinnas affär. Jag skulle nog säga att det mesta som säljs är statusmarkörer. Trots det köpte jag själv tyg där när jag för tio år sen skulle klä om mina fåtöljer.

Aningen mycket mönster eller...

Nu har Stockholms stad upplåtit sin utställningslokal till denna välrennomerade affär under förespegling att de vill fira en 90-åring. Känner mig ytterst tveksam till att en enskild firma ska få använda stans utställningshallar som förtäckt reklampelare för sina produkter. En åsikt jag dock inte verkar dela med någon.


Jag skulle aldrig betala inträde för att se samma saker som jag kan se i affären på Strandvägen. Men varje måndag är det gratis på Liljevalchs och då passade jag på. Ville veta om jag hade "rätt". Redan klockan elva ringlade sig kön långt ut på gatan.


Utställningen var en orgie i mönster men den var bättre än jag förväntat mig. Där visades mer än jag trott men även gamla slitna stolar är reklam för stolar.


Ett skåp dekorerat med fröpåsar

När min Birkagårskamrat och jag vara klara med Josef Frank, var det dags för Blå Portens lammfärsbullar. Stans godaste!


När vi lämnade restaurangen dristade vi oss till att fråga efter receptet på lammfärsbiffarna (man kan ju inte få mer än ett nej) och ut kom kocken. Han tyckte nog det var roligt att någon visade sånt intresse för hans mat så han berättade glatt att vi skulle blanda
• Grädde
• Sambal Olek
• Vitlök
• Lök ?
• Salt
• Honung
• Timjan, både färsk och torkad
och sen röra ned lammfärsen i vätskan till en ganska lös smet. När vi format våra avlånga biffar skulle vi lägga dom på en plåt och steka i ugnen på 120⁰ i 25 minuter. Inför serveringen kunde man steka på dem för att få en fin yta. Till lammfärsbiffarna skulle vi göra en rödvinssås på oxbuljong.


Innan vi lämnade Liljevalchs tittade vi på designer Ann-Sofie Backs utställnin "Go As You Please" med alla hennes begravda kreationer. Hon hade tröttnat på de stereotypa kvinnoidealen och med denna utställning begraver hon hela sitt yrkesliv.

Möbler och kläder i all ära men dagens stora behållning var receptet på lammfärsbiffar.