Intet är som väntans tider

När jag byter tunnelbana och får stå och vänta tar jag ibland fram min lilla telefon och läser om utsmyckningen av just den stationen.

Det är roligt att veta att den konstnär som utsmyckat Hornstull hade Altamiragrottan i tankarna, till exempel.

Undrar om inte Rådmansgatans uppgång mot Tegnérgatan är den jag tycker är trevligast - hommage till Strindberg som bodde i Blå tornet i hörnet av Tegnérgatan och Drottninggatan.

Jag tror att jag snart ska ta en tur med Blå linjen och titta på Birgit Ståhl-Nybergs monumentala keramiska bilder i Akalla och sen åka vidare till Tensta för att titta på Helga Henschens hyllning till de människor som bor där; "En ros till invandrarna, solidaritet, syskonskap".

Jag har ett drygt jobb framför mig innan jag har klarat av alla stationer.