År 2000 åkte vi till Köpenhamn tillsammans med dottern och en kamrat till henne. Flickorna var i tonåren och ville att vi skulle åka till Christiania.
Något år senare åkte dottern och jag dit igen. Hon skulle göra ett specialarbete om området. Vi ägnade en hel dag åt att vandra runt, prata med folk och titta på husen. Mycket intressant.
Jag sympatiserar med deras filosofi. Man har bl.a. direktdemokrati och får inte ta ut överpriser vid husförsäljning. Jag skulle dock aldrig kunna tänka mig att bo där. Allt för mycket jag inte gillar. Jag har svårt för den sunkiga miljön, alla lösa hundar, alla nedgångna människor, att inte kunna känna sig trygg - fast jag vet inte om kriminalitet och brottslighet är större där än på andra ställen.
Men vid sidan av det jag inte gillar har området också en viss charm - allt verkar så avslappnat, inget måste vara perfekt, udda individer har en plats att leva på.
Den här gången stannade vi bara några timmar. Vi åt lunch som var helt ok och vi hann, tillsammans med många andra turister, gå runt i området bland originella hus, restauranger och stånd med försäljning av både ditt och datt (50 kr/g).
Om jag inte missminner mig och i efterhand har glorifierat området kändes det mer nedgånget nu än sist jag var där. Vid varje besök förundras jag dock över att man kan tillåter "en fristad" mitt i Köpenhamn samtidigt som jag tycker det tyder på generositet och så länge det inte ställer till för mycket bekymmer för övriga Köpenhamsbor tycker jag fristaden Christiania ska få fortsätta att leva .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar