Nu är den alldeles kal

Varannan lördag och varannan söndag går jag till Vintervikens trädgård och "jobbar". Det är jag inte ensam om att göra. Hela den stora trädgården sköts på frivillig basis. Det kommer folk åkande från olika delar av stan bara för att vara med och jobba. Ibland är vi många, ibland bara några stycken. Det är just det som är grejen. Man får göra som det passar och behöver inte känna dåligt samvete för att man inte kommer.

Föreningen har en styrelse och några arbetsgruppen (jag är med i trädgårdsgruppen) med en ansvarig för varje grupp. Styrelsen gör upp ett arbetsschema för hela året - den som vill planera sina helger kan alltså göra det i god tid. De som "leder" trädgårdsgruppen gör också upp planer för nyheter och förändringar i trädgården och vad som ska planteras i respektive gård. Det finns trädgårdar man kallar sinnenas trädgård, kryddspiral, gammaldags trädgård, doftträdgård. Barnens trädgård har dock inte blivit någon succé. Jag tycker allt fungera mycket bra men det ska sägas att utan eldsjälarna som är där och jobbar "jämt" kanske det inte skulle vara lika välskött. Jag blir alltid så imponerad av dessa människor som lägger ned hur mycket tid som  helst för allas trevnad.

I lördags var jag med och grävde upp några land. Valnötsträdet, som jag tidigare krattat under, är nu helt kalt - inte ett löv kvar - övriga träd lyste som vackrast i höstens alla färger. Kan det vara så att valnötsträd, som har sin växtzon längre söderut, skyddar sig för vintern genom att släppa sina löv extra tidigt och i stället får visa upp sitt vackra grenverk.

Så  här såg kryddspiralen ut i våras