När jag har gäster brukar jag ofta laga något nytt. Blir det gott kan jag köra med samma recept några gånger till men sen letar jag reda på ett nytt recept - jag hittar nästan aldrig på något själv. Tänk om man skulle ställa sig i köket och laga och laga om och laga om igen - samma rätt gång på gång - för att den ska bli så god som möjligt. Nej, det är otänkbart men så har jag heller aldrig behövt laga någon Nobelmiddag - i alla fall inte till några pristagare. Nu förtiden brukar vi dock äta en liten Nobelmiddag eller Nobelmacka själva men så sammanfaller ju Nobeldagen med en viss namnsdag.
Vi har haft egna Nobelmiddagar sedan den gången vi ordnade en sådan på jobbet (det här var på den tiden jag jobbade) med prisutdelning och hela köret. Det var en jätterolig fest. Vi fick själva agera kung, drottning, pristagare och så vidare. Eftersom vi inte var så många fick några av mina manliga arbetskamrater agera dubbelt. Om jag minns rätt hade vår kung en mycket tuffare roll än den riktige kungen eftersom han också var någon slags fanbärare.
Jag tror nästan det var vi som skapade trenden med egna Nobelmiddagar.
Otroligt smarrig nobelsmörgås!
SvaraRadera